Världens vackraste varelser handlar dagens inlägg om. Mina föräldrar. Den 25e mars 1957 föddes en av mina bästa vänner. En otroligt vacker tjej som tog världen med storm. Hon tog sig igenom Ljusdals skogar och hamnade tillslut i huvudstaden Stockholm. Där träffade hon ett lejon med stora glasögon och ruffsigt hår. Ett väldigt vackert lejon med stor glädje och stor trygghet. De bestämde sig för att leva sitt liv tillsammans. Jag är så himla glad för det, för då fick jag möjligheten att vara dotter till världens vackraste mamma, och världens härligaste pappa.

Mina föräldrar och jag har varit ärliga mot varandra från första stund. Vilket har lett att vi kan skratta och gråta tillsammans. Vi behöver inte dölja våra känslor och vad det än är, så finns vi där. Som en familjemedlem, men även som en vän.

Det är inte många som har en sådan nära relation till sina föräldrar, som jag har till mina. Jag berättar allt jag gör, och de berättar allt för mig. Jag drack mitt första glas vin med dem. Jag har aldrig behövt gå bakom ryggen. För jag vet att bara jag är ärlig, så kommer de stötta mig i allt.

Jag måste erkänna att jag och min pappa har en väldigt knasig relation till varandra. Man kan nästan tro att vi är syskon. Vi dansar ihop, vi tränar ihop och vi har inprincip samma intressen. Det största intresset vi delar är mat och dans. På det sättet som jag och min far pratar till varandra, tror jag inte många gör. Även fast det är många oseriösa timmar, går det även att vara väldigt seriös i många lägen. Och en kram från honom, kan betyda mer än en kram från Stenmarck. (hö-hö)

Jag har så mycket jag vill säga om mina föräldrar. Men just nu är det stopp i mig. Jag vet inte vad jag vill få fram. Hur mycket jag ska få fram. Jag vill bara säga tack mamma och pappa! Tack för att ni har uppfostrat mig till den underbara person jag är idag! Tack för att ni alltid har varit ärliga mot mig och litat på mig. Tack för att ni har gett mig världens finaste lillebror och TACK för att ni är mina föräldrar. Så mycket kärlek ni ger mig, kommer jag aldrig kunna ersätta.

Jag får tyvärr sätta punkt här. Om ni någonsin tvekar på att jag älskar er. Sluta med det. Mamma, ta upp din tavla som jag skrev till dig och läs om och om igen. Jag står fortfarande för varenda ord som står på den. Och pappa, ta upp ditt fotoalbum och läs texten på sista sidan. Allt som står där. Är skrivet från hjärtat.

I will always love you! No matter what. Och banden vi har mellan oss, kommer jag aldrig att klippa. Ni kommer alltid vara mitt nummer ett! Ni är oersättliga. Ovärdeliga. För mig är ni livet.


Min fina mamma, min fina pappa och jag i Jönköping.