Jag har verkligen blivit hjärntvättad sedan jag kom hit till USA. Då menar jag språkmässigt. Jag visste att jag skulle bli bättre på engelska under mitt år, och jag måste säga att jag kan bocka av det nu. Jag är bekväm med min engelska och den kommer naturligt. Jag kan fortfarande bli bättre. Det är fortfarande så att jag tvekar ibland och säger fel verbböjningar. Men vad gör det? Jag är ingen amerikan. Många sa att jag kommer glömma svenska ord, att min svenska grammatik kommer att bli sämre och sämre och att jag kommer börja använda mer engelska uttryck. När jag fick höra det skrattade jag bara. Vem glömmer sitt modersmål? Idag skrattar jag år mig själv.

Folket hade rätt. När man lever i dessa förhållanden som aupair är det mycket som händer. Vart man än går eller vänder sig är det engelskan som är språk nummer ett. Ni kan fråga vem som helst, för ett år sedan vågade jag inte ens beställa en kaffe på engelska för att jag var så rädd för att säga fel. Idag bor jag i USA. I en amerikansk familj. Pratar engelska varje dag. Fixar ett bankkort alldeles själv - på engelska. Jag anmäler mig på college - på engelska. Jag beställer även en kaffe på engelska! Jag är stolt över mig själv. Jag åkte hit med många mål, men ett av de största var att visa alla där hemma att jag faktiskt kan prata engelska om jag bara tvingar mig själv. Jag har alltid fått höra hur dålig jag är på engelska, och folk har alltid skrattat åt mig när jag uttalat något fel. Nu kan ni inte säga något längre. Jag har bott här i sju månder nu, och har alltid gjort mig förstådd. Jag tror jag har bevisat både för mig själv, och många andra - att ingenting är omöjligt. Och att faktiskt även jag kan bo i usa och prata engelska hela dagarna.

Det roligaste av allt är att jag inte bara pratar engelska. Jag tänker även på engelska. När jag ska baka och ska räkna hur många cups socker jag ska ha så räknar jag på engelska. "one, two ,three". Det kommer automatiskt. Även när jag pratar med mig själv, så pratar jag på engelska. "Elin, why did you do that?". Hör jag mig själv säga många gånger. Och "If I take a shower now, I don't have to do it later.." kan också vara en mening som jag tänker på engelska och inte på svenska. Jag trodde aldrig att det skulle hända. Dock har jag inte börjat drömma på engelska ännu.

Även hur pinsamt det än är, så måste jag erkänna att ibland när jag och mina svenska kompisar är ute och shoppar så har vi svårt att komma på svenska ord, och då använder vi engelskan. Det kommer automatiskt. Jag är stolt över att vara svensk, och svenska är ett väldigt fint språk. Men ändå kan jag känna en stolthet över att engelskan faktiskt har kommit så naturligt till mig. Jag är glad att jag tog den här chansen. Att visa alla andra att faktiskt även jag kan.