Nu har min kära vän Filippa äntligen kommit hem från USA. Välkommen hem tjejen!

Det börjar bli skönt nu när alla underbara vänner från USA tar sig hemåt. Snart ses vi igen goding!

Hej!
Idag ska jag in till stan och träffa min vän Sofia. Sofia och jag var på aupairskolan tillsammans och sedan bodde jag i Boston och hon i New Jersey. MEN! Båda gick in i rematch och tillslut hamnade vi båda i San Francisco - 15 minuter ifrån varandra. Hur sjukt är inte det? Idag, mer än ett år sedan vår resa började, är jag tillbaka i Sverige och hon är hemma i Sverige på semester för att förlänga sitt visum då hon har förlängt sitt år. Så idag är hon i Stockholm för att gå till Ambassaden och jag passar på att träffa henne. Det känns konstigt att vi setts i USA och umgåtts som bästa vänner och nu, helt plötsligt, ska vi ses på min hemmaplan i Sverige. Det är ändå charmigt att man kan träffas och hålla kontakten även när man kommit tillbaka.

Det ska bli roligt att träffa dig igen Sofia!

Här är några bilder från min och Sofias tid i USA:

Hur känns det då att komma tillbaka till Sverige efter ett år i USA? Det är faktiskt totalt blandade känslor, för min del. På ett sätt är det så otroligt skönt att kunna äta frukost med mamma och pappa, att gå på bio med pojkvännen och att ta en fika med mina vänner här hemma. Men samtidigt har det varit en stor omställning. Jag har i ett år umgåtts med vänner som vill se och uppleva världen. Som vill göra saker varje helg, som man kan prata och dela sina upplevelser med. Det må låta som en skröna, men det är verkligen så att tiden har stått stilla här hemma. Alla här hemma umgås med samma kompisar, går till samma uteställen och åker samma buss varje morgon. Det är som om all spänning och alla upplevelser är så himla långt borta. Jag är van att prata med nya människor varje dag, möta en ny utmaning varje dag och ta mig an den. Här hemma rullar allt på, och jag kan från botten av mitt hjärta säga att jag saknar USA tiden och den spänningen och förväntan som fanns i ens liv då.

Självklart är det skönt att vara tillbaka till den "normala" vardagen, men samtidigt är det svårt att hitta en balans. Jag kan bli stressad av att inte träffa nya människor, att inte göra något kurturellt och att inte få prata engelska. Jag måste få mer spänning och utmaning i mitt Svenska liv. Självklart är det upp till mig att kämpa, jag måste hitta något som gör mitt liv här hemma spännande, som gör att jag upplever nya saker. Jag måste ta mig till äventyret, äventyret kan inte komma till mig. Jag kan sakna mina USA vänner något enormt för jag saknar någon att prata om allt med, någon som delat samma upplevelse och som vet vad jag pratar om. Det är verkligen två helt olika liv, och jag är glad att jag genomförde båda två.

Även fast jag föredrar mitt svenska och stabila liv så är det ändå en saknad man har efter året i USA. Det gäller att hitta balansen, och även om det kan vara svårt så gäller det att kämpa. Det är jag som skapar mitt liv, och jag har faktiskt möjlighet att påverka. Vilket jag ska göra också. Här i Sverige har jag en trygghet, jag vet vart jag går och jag känner de flesta runt omkring mig. Vilket jag är otroligt tacksam över.

Ni som är i USA nu, passa på att njuta av tiden ni har. För när ni kommer hem kommer allt att kännas som en dröm. En fantastisk dröm.

Jag är jätteglad att jag åkte till USA och jag är lika glad över att vara hemma. Nu ska jag se till så att ett nytt spännande äventyr börjar här hemma! :)