Jag har suttit och pratat med min Ronny i en timma ungefär. Jag förstår inte hur han gör, men han gör någonting som får mig att stanna kvar här. Ibland vill jag bara åka hem, men sedan öppnar han sitt hjärta. Och då blir det mer självklart för mig att stanna kvar här och slutföra mitt år. Jag har en fantastisk pojkvän att komma hem till, en underbar bästa vän som kommer stå där på Arlanda tillsammans med min familj när jag kommer hem. Jag ser att även han har vuxit på dessa 4 månader. Vi växer tillsamamns, även fast vi är så långt ifrån varandra. Ibland gör det riktigt ont i hjärtat att vara så långt ifrån honom. Jag känner hans kärlek, hans stöd och hans varma hjärta. Men ibland vore det skönt med en kram. En Ronny-kram. Finns ingenting som slår det. Det är inte lätt att vara ifrån honom. Men samtidigt så får han mig att fortsätta kämpa. Jag önskar att jag kunde åka hem, sno åt mig en kram, och vara tillbaka på fem röda igen.

Snart har halva min tid gått här i USA. Och jag ska ta vara på allt. Men samtidigt så längtar jag tills jag kommer hem till dig älskling..

Den här bilden har jag på mitt sängbord, så jag ser dig varje dag. Och jag pussar dig godnatt varje dag!