Jag har suttit och funderat ett tag nu. Hur det kommer sig att man klickar med vissa, blir bästa vän med vissa och vissa blir man inte alls vän med, inte ens kompisar. Hur ens familj uppfostrar en, och hur man kan bli del av en annan familj. Det är något man får uppleva som aupair och som kan göra en förvirrad. När jag bodde hos min familj i Boston blev jag snabbt en familjemedlem. Jag kan fortfarande sakna att äta middag med dem, att lära William svenska, att se min värdmamma dansa eller skicka ett sms till mig. Att åka i bilen med min värdpappa och disskutera unga föräldrar. Jag har fortfarande inte förstått att jag aldrig mer kommer bo där. De 4 månaderna jag hade i den familjen kommer jag aldrig glömma och jag kommer aldrig ångra att jag bott där och tagit hand om deras barn. Jag vet att jag kommer träffa dem igen, är bara tråkigt att jag inte fick slutföra mitt år där!

Men samtidigt är jag glad att det som hände ändå hände, för annars hade jag aldrig fått bo i den värdfamiljen jag bor i nu. Den är fantastisk! Jag är redan en familjemedlem här också och vi kommer bra överens och barnen ser mig som en syster. Vi har kul tillsammans samtidigt som vi kan vara allvarliga.

Min familj i Sverige kommer alltid vara min fina, älskade familj. Min mamma som är världens bästa vän, och min pappa är min idol. Min lillebror är också min bästa vän, även fast vi bråkar ibland. Jag saknar min familj jättemycket, jag förstår inte att jag åkte ifrån dem. Men jag behövde se världen, göra något med mitt liv. Jag ångrar inte alls att jag åkte, jag tog världens chans och jag kommer alltid vara stolt över mig själv att jag åkte! När jag kommer hem, ska jag krama min familj jättelänge. Jag ska hålla hårt och verkligen visa hur mycket jag älskar dem!

Min sverige-familj kommer alltid vara min familj. Alltid vara mina bästa vänner. Alltid vara mitt hem. Men nu har jag även fått turen att få två extra familjer. Jag har en i Boston och en i San Francisco. Jag är alltid välkommen tillbaka till Boston, och jag vet att jag kommer återvända en vacker dag. Det känns så konstigt att man kan komma en familj så nära inpå, men ändå veta, att nej .. min familj hemma i Sverige, det är verkligen min familj. Så starka band som jag har till min mamma, pappa och bror i Sverige kommer jag nog aldrig få till någon annan.