Hold on, be strong.

Efter en jobbig helg med mycket tankar som snurrade i huvudet var jag ändå uppe halv åtta i måndags morse. Jag har sagt att jag kan jobba dessa två veckor jag är i rematch. Familjen har ingenting emot mig, och jag har ingenting emot dem. Självklart är det en konstig situation just nu för mig, jag bor här, umgås med barnen och tar hand om dem. Barnen vet inte om att jag kommer att flytta. Men William är mer närgången och mer kärleksfull än någonsin. Ungefär som om han känner på sig vad som ska ske. Det är lite jobbigt att vara i närheten av barnen. Jag har ändå sett dem som syskon och de har kallat mig både storasyster och mamma under min tid här. Det kommer vara jobbigt att behöva lämna dem! Detta är nog den knepigaste situation jag någonsin har varit i!

Jag försöker hålla mig sysselsatt hela tiden och jag kollar ständigt min mail och mitt konto på Cultural Care. Idag pratade jag med min Program Director som man måste prata med när man går i rematch. Hon frågade lite om varför jag var i rematch och hur jag skulle vilja att min nya familj såg ut. Hon skulle öppna min matchningsprocess idag så jag loggar in med jämna mellanrum. Jag vet att jag är ivrig, även fast detta är något mot min vilja, är jag ändå förväntasfull och ser fram emot att börja leta nya familjer. Jag kan ju faktiskt få det bättre än vad jag har haft! Visserligen kan jag få det sämre också, men då kan jag alltid byta igen, eller åka hem till Sverige igen. Dock hoppas jag att det sistnämnda ligger väldigt långt ner på listan!

Jag lovar att försöka uppdatera bloggen så ofta som möjligt! Jag har fortfarande ett jobb att sköta på dagarna, och när jag är ledig vill jag ofta komma ut ur huset. Så mycket tid kommer nog spenderas på gymmet. Jag har inte hört någonting ännu från någon familj, och jag lovar att skriva allt här i bloggen!

Jag är stolt över mig själv hur bra jag har tagit detta, jag trodde aldrig att det skulle vara såhär tungt som det faktiskt är, men ändå så har jag sträckt på mig och försökt se allt positivt. Det är inte lätt att få sådana här besked på andra sidan atlanten. Självklart känner jag erat stöd där hemma, och ni behöver inte vara oroliga! Mina vänner här är underbara och gör allt för att jag ska må bra!

I will keep you in the loop!

Tack allihopa för era underbara kommentarer! Ni gör mig gladare än vad ni tror! Fortsätt! Ni är bäst!

Kommentarer
Postat av: Vicko

Usch vad jobbigt Elin, men du kommer klara det galant! Lycka till och håll modet uppe :)

2010-11-30 @ 20:06:27
Postat av: Anonym

Du är bäst Skeppis! Kram LM

2010-11-30 @ 20:13:29
Postat av: lindah

Hej söta Elin!! Oj, oj! Jag visste väl att det inte var du som hade hittat på några dumheter! Vad synd att de inte ville låta dig fortsätta...kan ju lika gärna vara så att lill-killen testar dig och om du stannar fastän han är "dum". Inte lätt att veta, men hemskt om det skulle vara så, för i så fall är han nog den som är ledsnast att du försvinner.... Men jag blir glad att höra att du tagit det så bra!!!! Lycka till hjärtat! Alla hälsar!! Vi saknar dig!!! Men kom inte hem allt för snart!!!! ;D KRAM LINDAH

2010-11-30 @ 21:05:11
Postat av: Elin

Det där fixar du! :) Jag tror du kommer hitta en riktigt bra familj för du verkar vara en väldigt bra tjej, be strong. Kram!

2010-11-30 @ 22:12:36
Postat av: Linn kuivaniemi

hej!



Har läst din blogg ofta, enda sen du åkte tror jag ;) och du kommer klara detta även om det känns jobbigt nu! Hoppas du hittar en ny super bra familj :D



//Linn

2010-12-01 @ 02:31:49
URL: http://l-nnn.blogspot.com/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0