Jag vet inte vad det är. Men jag är i en stor svacka just nu. Jag är helt slut efter en arbetsdag. Jag är grinig mot mina vänner, jag är inte sugen på att göra någonting och jag känner mig inte lycklig. Jag jämför mitt liv här med Boston. Jag saknar min pojkvän i Sverige. Och att det är många saker som sker samtidigt gör inte det hela lättare heller..

Jag har träffat underbara tjejer här, vissa tyr jag mig mer till än andra men vi alla har sjukt kul tillsammans. Dock känns det som om jag inte passar in. Jag känner mig inte hemma här och det känns bara inte rätt. Jag känner tunga stenar på mina axlar och jag kan inte ens minnas när jag gjorde något för min skull senast.

Jag vill inte skriva ut precis allt här i bloggen. Vissa tankar och känslor hör hemma för mig själv, och för mina närmsta. Men jag vill ändå dela med mig. Aupairlivet är inte alltid en dans på rosor och det vill jag också visa. Självklart är det olika för alla, men just nu är jag i en total svacka. Jag har börjat klättra uppåt, men det är tungt och ibland tappar jag fotfästet.

Ni behöver inte vara oroliga. Jag tänker inte åka hem. Absolut inte. Det är inte det jag vill. Jag är en kämpe och jag åkte hit för att växa som person och lära mig det ena och andra. Genom detta lär jag mig jättemycket. Men jag förstår inte varför allt är så tungt just nu. Jag behöver ny energi. Jag behöver en rejäl omskakning. Jag ligger ofta och gråter i min säng för att allt känns så jobbigt. Men sedan tar jag mig i kragen och försöker göra något åt situationen. Jag känner mig ensam och jag vet inte vem jag ska prata med. Det är så mycket känslor på en gång.

När jag väl har chansen att prata med en av mina vänner, så trycker jag bort det onda. Jag sätter på mitt leende och allt verkar bra. Varför kan jag inte bara prata om det istället? Vad är det för fel på mig?..

Det ÄR okej att vara ledsen, man behöver inte alltid vara på topp. Right?

Mamma, bli inte orolig. Jag ska vara kvar här och allt kommer bli bra. Jag har bara en förmåga att tänka för mycket (vilket du vet) och just nu tänker jag MER än vad jag brukar..

Jag kommer förmodligen ångra detta inlägg redan imorgon, för att jag kanske redan imorgon har kommit till toppen på mitt berg. Men just nu ska jag lägga mig under täcket och fortsätta fundera på saker och ting.

Mitt hem är där du är..