Pojkvän
Vi har klarat sex månader nu, bara six to go. har vi klarat det såhär långt kan vi klara lika lång tid till. Jag förstår dock inte hur mycket en kropp kan klara. Detta är första gången jag känner smärta i bröstet och kroppen för att jag saknar någon så mycket. Det kan inte vara mänskligt att sakna någon såhär mycket!
Jag ångrar inte en sekund att jag åkte, jag har mitt livs äventyr just nu. Men ändå måste jag tillåta mig själv att sakna och tycka det är jobbigt. Om jag bara bygger upp det inom mig kommer jag sprängas.
Gosh, kärlek är underbart men kan samtidigt göra så ont.
Kan ni föreställa er hur lycklig jag kommer vara på arlanda om sex månader? Att få se honom igen. Krama honom igen. Efter ett år. Jag blir helt nervös bara jag tänker tanken.
Nu ska jag bita ihop, leva livet i sex månder och sedan komma hem och vara en påklistrad flickvän som inte kommer släppa honom ur sikte på väldigt lång tid..
Ni som har pojkvän och vill åka som aupair, jag hoppas jag inte skrämmer er. Det är bara en saknad. Vi har det toppen annars, vi har klarat sex månder. Hur grymt är inte det? Allt går bara min vill, och att man tror på sitt förhållande och litar på sin partner.
Är man kär så är man. Love you big man!
Har också pojkvän hemma och TACK för detta inlägg. Man måste våga sakna för att det ska kunna fungera. (har iförsig bara varit här i två veckor, men vi hade distansförhållande innan jag åkte hit också...)
Hur ofta ses du och din pojkvän sen du åkte till usa?
KRAM
Bara kämpa på Skeppis! Jag kan inte ens förstå hur jobbigt det måste vara för er båda. Gäller att ta vara på de få stunderna ni får just nu - när du kommer hem har ni resten av era liv tillsammans!
Tänk bara på hur skönt det kommer vara att stå på Arlanda igen, som en ny människa, med massor av nya erfarenheter och färdigheter, med ett år av spännande händelser och äventyr som du får dela med dig av till både honom och oss andra. Då kommer du, och vi alla andra, vara så stolta över dig som klarade ett helt år utan de allra viktigaste personerna i ditt liv.
Vi finns här, vi tänker på dig och vi längtar tills dess att du kommer tillbaka. Ta vara på året, sakna, längta, njut, minns.. Aupairlivet är snart över, halva inne.
Om sex månader står ni och kramar om varandra igen och kommer inte släppa taget i resten av era liv.
Den känslan ni kommer känna då, är väl ändå värd det här året och alla motgångar, medgångar och saknandet på något sätt :)
Er kärlek kommer vara så mycket starkare och tåla vad som helst!
Kram LM
Hej!
Haha, nej med "ses" menar jag faktiskt träffas. Åker han hit ofta för att träffa dig eller har ni inte setts alls förrän du åkte? Och ska ni inte ses alls innan du kommer hem igen? :) Tänkte om han kommer "ofta" och du tyckte det var jobbigt, eller att han kommer för sällan osv.. :)
Hejhej! Hittade visst hit fran en annan blogg och tankte jag lika garna kunde skriva en liten rad nar jag enda hade vagarna forbi..:) Ar starkt gjort att vara sa langt borta fran varandra sa lange! Vet manga som ar i samma sits... men som sagt, vill man sa kan man! Love is strong! :) Det sista halvaret kommer tiden springa ivag sa det heter duga.. trust me, i know! Been there, done that! :P
-Johanna
