Nu är det ett nytt år och det finns 12 månader framför oss med möjligheter och lycka. Det kommer hända mycket detta år, det känner jag på mig!

Jag har ungefär 8 månader kvar här i USA och jag kan inte förstå att jag faktiskt åker hem detta år. Att jag i höst står på svensk mark igen. Det är helt ofattbart! Jag kommer få frågan om jag vill förlänga så småning om, och det tar jag då. Men nu känns det så skönt att veta att detta året är det året jag kommer komma hem igen. Jag längtar inte hem speciellt mycket, jag bara saknar alla människor där hemma. Jag saknar alla basic stuff. Som att baka kladdkaka och titta på Let's dance, att gå på mongoliska med min pojkvän eller gå och fika med en vän. Det kommer jag kunna göra när jag kommer tillbaka, men samtidigt känner jag sådan kärlek till det. Jag vet att när jag kommer hem till Sverige, kommer jag drömma mig tillbaka till USA och min tid här.

Därför tänker jag ta vara på detta 8 månader som jag har kvar här! För oavsett om jag vill eller inte, så kommer dessa månader bara att springa iväg, och rätt vad det är kommer det vara dags att boka biljett hem och fälla glädjetårar på arlanda istället för avskedskramar.

Jag kan inte förneka att jag ryser lite när jag tänker på detta. Ser fram emot det ögonblicket när jag står på svensk mark igen.

Herregud, varför pratar jag om detta? Lååång tid kvar tills dess ju!

Istället borde jag läsa min bok och sova, imorgon börjar barnen skolan och jag är nervös. Min värdpappa ska vara hemma och hjälpa mig och visa hur de brukar göra. Jag känner att jag ändå har hyffsat bra koll, men jag tycker bäst om att vara ensam med barnen. Det är lättare tycker jag och jag kan slappna av mer. Men håll tummarna att det går bra imorgon!

Godnatt :)