Jag har hemlängtan. Det känns som om någon håller mitt hjärta i sin hand och klämmer hårt. Det känns som om jag går på nålar, att jag inte kan slappna av. Att jag är orolig för vad som väntar runt nästa hörn, att jag känner mig osäker och otrygg. Det känns som om jag har gett upp. Att San Francisco inte kan få en chans. Jag har inte hemlängtan hem till Sverige. Jag har hemlängtan hem till Boston. Ja, för Boston är ett hem för mig. Jag trivdes så himla bra där. Jag älskade staden! Jag älskade allt som fanns där, området jag bodde i och människorna runt omkring.

Jag saknar att åka till gymmet och gå på Zumba med Emma. Jag saknar att åka till Wrentham outlet och shoppa och köpa Lindt choklad. Jag saknar att ha sleepovers med Ida, jag saknar att gå på bio på Patriot's place. Jag saknar allt som hade med mitt liv i Boston att göra. Jag saknar att åka hem till Jessica och få en kram av hennes värdbarn. Jag hade byggt upp ett sådant fint liv i Boston. Jag visste vart gatorna led, jag visste hur jag tog mig till Ida, jag visste hur jag åkte till Dolcé för att beställa en grillad muffins. Jag trivdes så bra. Även fast jag hade en tuff tid i familjen, så ville jag kämpa! Jag vill hjälpa dem och jag ville så väl..

Jag vet att det kommer bli svårt för San Francisco att toppa Boston och jag saknar Boston varje dag. Men självklart kommer det bli bättre. Jag kommer säkert älska San Francisco så fort jag åker in till staden. Men allt jag gör, jämför jag med Boston.

Jag borde vara glad att jag får en möjlighet att utvecklas som person. För det gör man verkligen när man hamnar i rematch. Jag såg sidor hos mig själv som jag inte trodde fanns. Jag är ändå glad att jag gick igenom rematch, för jag åkte hit till USA för att utveckas som person och hitta mig själv. Det gjorde jag. Genom en rematch utvecklades jag. Enormt.

Jag är tacksam och glad över att jag inte har Sverige-hemlängtan. Utan bara Boston-hemlängtan. Jag är inte klar här i USA. Om jag utvecklats såhär mycket på 5 månader, hur mycket kommer jag då inte att ha utvecklats när mitt år är slut?

Jag har träffat en vän här, som jag tror kommer bli en vän för livet. Hon vet vem hon är och jag är så tacksam för att hon kör runt mig. Jag försöker bjuda människan på en Cheesecake. Men hon har godisförbud.. Så jag får vänta i 4 veckor. Men hon ska veta att hon gör mitt liv här väldigt mycket lättare.

Boston - Jag är inte klar med dig ännu! En vacker dag kommer jag att komma tillbaka!!