När jag kom hem fick jag denna underbara bukett från min pojkvän. Så genomtänkt och fint. Jag blev så glad! Hur underbar får man vara? Den var så stor så jag var tvungen att ha en extra hand när jag skulle hålla i den.

Älskling, I love you!

Min resa mot Sverige började den 4 juni. Jag kördes till flygplatsen av min värdmamma och barnen. Vi sa hejdå och barnen grät. Det var trots omständigheterna ett jobbigt hejdå. Jag gick och checkade in mina väskor. Jag klarade mig med övervikt på bara ena väskan. Bra jobbat Elin! Sedan kopplade jag in mig på internet på San Franciscos flygplats och satt och väntade på avgång. Jag var en enorm känslobomb. Tårarna rann, jag skrattade. Jag kände mig lättad samtidigt som jag kände panik. Det var en underlig känsla, men jag visste hela tiden att jag gjort rätt.

Väl på flygplanet fick jag ytterplats vilket var toppen! (Jag springer ju på toa femtioelva gånger under en flygresa). Jag satt bredvid två amerikanare och vi pratade några timmar innan jag ägnade mig åt filmer på tv skärmen framför mig. Jag ska inte säga att det var en obehagligt flight. De första sju timmarna rullade på väldigt bra men de sista 4 var extremt jobbiga. Jag vred och vände på mig och kunde inte sova. Jag var för exalterad för att sova, för pigg, för trött, för nervös. Det var för mycket helt enkelt.

Väl framme i Frankfurt letade jag upp min gate innan jag satte mig på en bänk. Jag behövde vänta i sex timmar innan jag kunde hoppa på nästa plan. Och det enda jag lyckades sova var i en halvtimma på den extremt osköna bänken. När jag vaknade var jag tvungen att gå till en annan gate. Sedan meddelas det att flyget är 1.5 timma försenat. Då tänkte jag ge upp hoppet. Jag orkade inte vänta längre, jag ville bara hem. Men tillslut satt jag på sista flygplanet som skulle ta mig till Stockholm och jag erkänner, jag grät hela resan. I hela två timmar. Det var många tankar och känslor. Mest var jag nervös för att träffa alla ute på Arlanda.

När jag klivit av planet gick jag och hämtade mina väskor och gick mot utgången. När jag fick se bilderna på kungen och andra kända svenskar var jag tvungen att stanna. Ta några djupa andetag. Sedan gick jag ut genom dörrarna. Det första jag hör är ett glädjetjut. Det är min bror. Sedan kommer min pojkvän springades emot mig. Vi slänger oss i varandras armar. Båda gråter. Han gråter. Håller mig hårt och jag gråter lika mycket. Den kyssen var nog den bästa någonsin. Det var som ett moviemoment. Så vackert, så fint och så känslosamt. Vi stod och kramades i en evighet och ville inte släppa varandra. När jag sedan vänder mig om ser jag att hela min familj står där, min kusin Lukas, mina fina vänner Carro, Challe, Maja, Linnéa och Johan.

Jag har vekligen jordens finaste vänner. Jag blev enormt överraskad. Jag hade inte alls anat att de närmsta vännerna skulle vara där. Detta är bara ett bevis på hur fina och otroliga vänner jag har. De stod där med världens finaste skylt, sverigeballonger, kranvatten, champagne och fina blommor. Jag blev så enormt väl mottagen! Kramarna jag fick den dagen var helt magiska. Varma och så kärleksfulla. När jag fick krama om alla igen, insåg jag verkligen hur mycket jag älskar allihopa och hur rätt jag gjorde i att åka hem.

När vi åkte från Arlanda så samlades alla hemma hos mig. Där fick jag choklad-doppade jordgubbar, champagne och skaldjurstilltugg. Allt var så perfekt. Jag fick även den finaste blombuketten jag någonsin fått av Ronny. En enorm bukett. Dagen var obeskrivlig. På kvällen fick jag krypa ner bredvid min älskling.

Nu mina vänner, har jag hela sommaren framför mig med dessa otroligt fina människor. Jag är så lycklig! Jag ångrar inte en sekund att jag åkte hem!!

Nu är Sverige mitt. Jag ska njuta av varje sekund.

Jag har fler bilder från Arlanda, men har inte haft tid eller ork att lägga in dem, men här är en som Maja tog. Jag kan inte beskriva känslan. Den var magisk!

Im back in Sweden! Det händer otroligt mycket nu och jag är så upptagen med att kramas med allt och alla. Men jag lovar att skriva ett inlägg om min fantastiska ankomst på Arlanda. Och ja, jag kommer att fortsätta blogga!

Håll ut!

Snart kommer det en fortsättning..

Det är med blandade känslor jag kommer att återvända till Sverige. Jag har levt i en dröm här borta i nästan ett år. Jag har träffat fantastiska människor, sett underbara platser och fått en enorm upplevelse. Jag kan nog inte med ord beskriva hur häftigt det har varit. Man måste uppleva det. Man måste leva detta livet för att förstå vad det är som försigår. Det är en helt magisk känsla att köra på USA's motorvägar, äta på Cheesecake Factory, prata med främlingar, träffa amerikanare och leva ett liv som en amerikanare. Jag är så glad att jag tog chansen och det kommer bli en enorm omställning att komma hem. Jag kommer sakna allt som har med USA att göra. Speciellt fritiden jag har haft här, alla underbara vänner. Underbara platser. Den platsen jag kommer sakna mest är Boston. De jag kommer sakna mest är mina underbara, älskade vänner. Allihopa. Ni är fantastiska, allihopa och jag bara längtar tills jag får ha er på besök i Stockholm!

Igår hade jag en sista måltid på Cheesecake Factory med mina underbara tjejer. Det var en perfekt kväll. Vi skrattade, busade och bara hade det jätte trevligt. Jag fick ett gott slut på mitt gäng. Sista kvällen då alla var samlade. Tyvärr kunde inte Sofia medverka, men vi tänkte på dig vännen. Du var med oss hela kvällen. Nästa gång vi ses tjejer, är i Sverige!

Det gjorde så ont att säga hejdå till allihopa. Jag kommer aldrig mer sätta mig i bilen till Sofia en fredagkväll för att bada bubbel, jag kommer aldrig mer dansa Zumba med Sara, jag kommer aldrig mer sitta på älskade Peet's med Filippa, jag kommer aldrig mer bli mobbad i en bubbla av Emma, jag kommer inte får höra Vildes härliga stämma och jag kommer aldrig mer få varma kramar av Cecilia. Mina San Francisco brudar. Jag kommer sakna er så enormt! Ta hand om varandra nu så ses vi snart igen!

Brudar, ni är bäst! Jag kommer sakna er så sjukt mycket! All kärlek till er!

Kära, älskade vänner!
Nu kan jag inte hålla det hemligt längre! Jag kommer hem till Sverige! Jag kommer att lämna mitt aupair år och USA för att åka hem till Sverige tio veckor tidigare. Jag lämnar med flaggan i topp och jag känner att jag har gått i mål nu. Jag har nått den punkten då det var dags för mig att åka hem. Jag hittade ingen ny familj som kändes toppen, så nu har ett flyg bokats för mig hem till Sverige. Jag kommer att inom de närmsta dagarna att landa hemma i Sverige. Jag kommer återigen att stå på svensk mark. Krama min familj. Äta middag tillsammans. Sova i min egen säng. Höra Svenska. Vara svensk. Njuta.

Korka upp champagnen, ta fram falukorven och sätt på svenska favoriter för nu kommer Elin hem till Sverige!

 

Här kommer lite bilder från helgen, då jag och tjejerna var i San Francisco.

Jag och Sara tog av taket och cruisade runt i fina San Francisco.


Jag utanför Chokladfabriken.


Emma och jag.


Glada tjejer i kön till en Cabel car.


Emma och Vilde.


Cecilia, jag och Emma på cabel Car.


Jag kommer sakna dessa tjejer så otroligt mycket. Vet inte alls hur jag ska klara mig utan dem!

♥♥♥

Godkväll Amerika och godmorgon Sverige! =)

Idag tog jag en sväng ner på mallet för att uträtta lite ärenden. Jag kände även att jag förtjänar något riktigt fint. Något som jag kan tänka "detta förtjänar jag" och något som kan vara ett minne. Något som speglar USA och något som får mig att minnas tiden här borta. Jag har inte långt kvar och jag har tittat på denna underbart söta lilla sak sedan jag kom hit till USA. Jag kände för att jag ville ha en present. Jag ville öppna något. Bli lycklig och känna att jag har förtjänat en present. Så jag gick in på Macy's. Många dollar fattigare och mycket lyckligare gick jag ut ur butiken med denna present. Eftersom ingen annan köper presenter till mig, var jag tvungen att göra det själv. Och det var så mysigt att öppna presenten (ja, jag bad dem slå in den.)

Kan ni gissa vad det är jag köpt? =)

Nu ska jag borsta tänderna och krypa ner i sängen!

Godnatt =)

Hej People.
Denna veckan kan nog vara en av de jobbigaste veckorna sedan jag kom hit. Av flera olika anledningar. Jag befinner mig i en situation som jag är sjukt obekväm med och jag kan inte slappna av för fem öre. Jag sitter på spänn hela tiden och jag bara känner hur jag själv bryts ner. Detta är inte den vanliga Elin. Jag är den vanliga Elin så fort jag går ut genom dörrarna här, men innanför dessa ramar är jag en tjej som känner sig väldigt, väldigt liten. Jag är glad att mitt beslut är taget och det är bara tre dagar kvar i detta huset nu. Sedan börjar nya äventyr. Jag tror inte riktigt jag har förstått vad jag har gett mig in på. Vad jag beslutat mig för. För jag har inga speciella känslor i kroppen, jag är inte nervös, jag känner mig bara lättad. Och det känns så himla bra. Men samtidigt fick jag the moment idag. Jag började gråta utan anledning. Tårarna sprutade och de slutade aldrig. När jag hade gråtit klart började jag skratta som om någon sagt världens roligaste skämt. Jag tror det är ett ganska stort tecken på att jag är väldigt splittrad just nu och har otroligt många känslor i kroppen. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Därför blir det båda.

Det ska bli så skönt att kliva ut ur deras dörr efter veckans slut och veta att jag aldrig mer kommer komma tillbaka hit, jag kommer självklart sakna livet här omkring. Alla vänner som jag träffat och det gör så ont i hjärtat att veta att vi kommer vara timmar ifrån varandra. Men ingen kommer vara längre än ett telefonsamtal bort. Kära vänner. Vad ska jag ta mig till utan er?

Såhär ska en lycklig och välmående Elin se ut!: