Ja, det är väl ungefär det som sker här i USA förtillfället. Ingen har väl undgått att Usama bin Ladin har blivit skjuten. Amerikanare är överlyckliga och skålar i fina glas och det är intressant att se hur föräldrarna förklarar för barnen varför alla är så glada. Men det är väl inte rätt att vara glad för att någon har dött? Stackars barn, stackars amerikanare. Det kan inte vara lätt. Även fast det är en otrolig glädje i USA just nu, är det även en enorm rädsla. Folk är rädda att Al quaida ska ge igen. Att ett nytt attentat kommer att uppstå och att en stor hämd är på ingång.

Ska jag behöva bli rädd? Vågar man vara inne i San Francisco? Räknas San Francisco som en storstad? Varför finns det så mycket hat där ute? Tänk vad enkelt allt skulle vara om alla bara var glada och snälla. Om hela världen var vänner med varandra, då skulle man slippa behöva vara orolig när man går utanför dörren.

Jag försöker att inte tänka så mycket på detta. Jag fortsätter att njuta av mina sista tre månader i USA. Snart är jag hemma i Sverige igen.

Om två veckor har jag tre eventuella datum då jag står på Arlanda igen. Är ni nyfikna? Det är jag!