Situationen jag sitter i har jag satt mig alldeles själv. Anledningen till att jag sitter här är dock inte mitt fel. Och jag tog ett raskt och radikalt beslut för att jag var tvungen att sätta ner foten och tänka på mig själv för en gångs skull! Detta år skulle bli mitt år, mitt drömår, mitt aupair år. Det året som jag kommer minnas resten av mitt liv. Så hur vill jag då minnas det? Jag är i en jättekluven sits just nu. Jag är ute i familjehavet och letar, samtidigt som min värdmamma erbjuder mig att stanna kvar här, och tanken på hemgång till Sverige finns också i tankarna. Det är bara jag som kan bestämma. Det är bara jag som kan kontrollera mitt liv. Jag har längtat efter denna makt hur länge som helst, att kunna ta egna beslut, bestämma min egen väg och samtidigt må bra. Nu har den kommit och jag längtar tillbaka tills jag var fem och mamma valde skor och ryggsäck. Jag vet att det bara är mina känslor som kan avgöra hur det känns, och vad som kommer att bli bäst för just mig. Men det kommer att vara en lång resa dit.

Låt mig försöka beskriva för er hur jag resonerar, och hur jag tänker. Jag har haft 9 fantastiska månader. Jag har träffat min bästa vän. Jag har lärt mig prata flytande engelska, jag har lärt mig hur en amerikansk kultur fungerar, jag har lärt mig dansa zumba, jag har träffat fantastiska människor och jag har dansat i Miami och hållt i en krokodil! Jag har åkt en duck your i Boston.. Jag har gjort mer än vad jag någonsin har kunnat drömma om! Jag har tre månader kvar, jag kan välja att stanna kvar i familjen jag bor hos just nu och känna mig obekväm och kämpa igenom tre månader, för att sedan ligga på stranden på Hawaii och tänka "äntligen är det över". Frågan är, är jag verkligen så elak mot mig själv att jag ens vågar tänka den tanken?..

Jag kan också välja att hitta en ny familj, att börja om i tio veckor. Att försöka få ett fint avslut. Hitta en familj som kommer göra allt för mig i tio veckor. En familj som kommer uppskatta mig, och jag dem. En familj som kanske bor på östkusten, en familj som kanske bor i mitten, en familj som kanske bor här. ingen vet. Om jag ska ta en ny familj, måste det kännas bra. Det måste kännas rätt, och det måste kännas att det är menat. Jag måste känna att jag kan trivas där i tio veckor.

Jag kan också välja att tacka och bocka för mig själv. Hissa flaggan och vara glad för det jag har sett och gjort. Vara tacksam och stolt över vad jag åtsadkommit här i USA. Vara stolt över hur mycket jag vuxit. Vara glad och tacksam för allt jag gjort och för alla jag lärt känna. Gå ut med flaggan i topp och känna att det var precis det här tillfället jag väntat på, precis nu är det dags för mig att lämna USA för att åka hem och få en sommar hemma i Sverige. Att vara extra svensk och må bra.

Jag måste ta fram min stolthet och min egoism för att komma fram till ett rätt beslut. Jag måste tänka på vem jag är (Elin, en svensk tjej som är väldigt försiktig och tål väldigt mycket) istället för den tjejen som jag varit på senaste (Elin, en amerikansk tjej som gjort allt som folk sagt åt mig, även fast jag inte varit bekväm i det). Jag måste ta ett snack med mig själv och bestämma mig hur jag vill minnas mitt USA-år. Är det dags att ta adjö nu? Vara glad för det jag lärt mig och åstadkommit. Växa på det och fortsätta bygga på det jag redan byggt? Eller ska jag stanna kvar här, för att göra det som jag sagt från första början?

Det blir aldrig som man har tänkt sig. Och oavsett vad som händer måste jag tänka på mig själv. Beslutet jag tar är för mitt eget bästa. Jag kommer bara tänka på mig själv. Jag kommer lyssna på er underbara människor där ute också, men när jag väl måste ta ett beslut, ska jag visa hur vuxen jag är och jag ska göra mamma och pappa stolt genom att fatta ett beslut som jag aldrig kommer att ångra. Se det positiva ur mitt beslut och vara stolt över det.

Jag är en powergirl och inget kan stoppa mig. Att peppa sig själv är det bästa som finns!

Vi får se vart jag är om två veckor. Om jag är påväg hem till Sverige, eller om jag är kvar i Staterna. Vad som än kommer att hända, lovar jag att vara lycklig den dagen!