Detta är ett intressant ämne. Som har blivit ännu mer intressant nu när man lämnat Sverige för USA ett år. Jag har alltid varit en person som gillat att släppa mina vänner nära inpå mig. Öppna mitt hjärta. Jag har få nära vänner, istället för många, ytliga vänner. Jag trivs bättre så. Jag älskar att ha en nära relation till mina vänner. Så vi kan skratta och gråta tillsammans. Vänner kommer och går, man lär sig att älska varandra, sedan blir man sviken. Vad kan gå snett i en vänskap egentligen?

Jag har jättemånga underbara vänner som jag är så otroligt tacksam för! Jag kan inte peka ut någon som min bästa vän. För det finns en bästa vän för allt. En vän kan betyda mycket på olika sätt. Alla de som jag har som vänner, ser jag som mina bästa. De är de bästa vännerna man kan ha.

När jag åkte till USA rördes det om i min vänskapsbytta väldigt rejält. Många hemma från Sverige slutade helt plötsligt höra av sig, vilket jag tycker är väldigt tråkigt. Många som jag såg som några av mina bästa vänner, har helt plötsligt bara försvunnit. För mig är det som ett stort frågetecken. Men jag antar att det finns en bra anledning. Kanske var inte vänskapen så stark för att klara av det långa avståndet? Med andra ord - ingen riktig vänskap! Och vissa som jag inte trodde fanns vid min sida, har verkligen visat att de finns här. Och det blir jag varm i hjärtat av.

Sedan får vi inte glömma mina fantastiska USA-vänner. Den vänskap jag byggt upp här med mina tjejer är verkligen oslagbar! Jag har träffat så otroliga tjejer och så otroliga personligheter så jag önskar jag kunde ta med alla hem till Stockholm sedan! Ärliga människor som kommit mig nära inpå på väldigt kort tid. Vänner som jag kan berätta allt för och dela detta äventyr med. Vänner för livet.

Det är svårt att välja ut en bästa vän. För alla mina vänner har så stor betydelse för mig på sitt egna lilla vis. Jag är tacksam för varenda en. Men om jag måste välja någon. Som alltid står vid min sida. No matter what. Och som lyssnar, ger mig råd, skrattar med mig, gråter med mig och som aldrig vänder ryggen till. Precis som en äkta vän ska vara - så är det min mamma! Min mamma har funnits där från ruta ett och visat mig trygghet och respekt. Vår vänskap är den finaste och den starkaste. Min mamma är min bästa vän!

Innan jag skriver dagens inlägg, vill jag ägna detta inlägg till underbara Marie som har gjort min blogg ny och fräsch för nästa år! Jag blev hur glad som helst när jag såg detta! :)

Jag saknar dig Marie! Hoppas du håller ställningarna i Boston!

Jag letade ivrigt, men insåg att jag inte har någon bild på mig och Marie? (SKANDAL!!!)

En tanke slog mig idag. Vad är jag bra på egentligen? Ofta när jag hamnar i en knepis situation har jag någon att be om hjälp ifrån. Tex:

1. Om jag behöver en ny bloggdesign frågar jag Marie eller Maja.
2. Om jag får problem med min köttärssås frågar jag Mamma.
3. Om jag behöver hjälp med datorn kan jag fråga Ronny.

Jag kan göra listan lång! Det finns många i min omgivning som är bra på någonting. Någon är bra på engelska och kan hjälpa mig. Någon är bra på att spela fotboll, någon är bra på att rita och göra fina julkort tillexempel. Någon är bra på att klä sig snyggt.. Ja jag kan fortsätta hela dgen.

Men vad är jag bra på? Seriöst?

Och säg inte baka kladdkaka för det gills inte! Jag vill kunna vara bra på något så någon kan säga "Elin, kan du hjälpa mig med detta, bara du som kan". Men det finns ingenting som bara jag kan? Är jag lite bra på många saker medan alla andra är väldigt bra på lite färre saker?

Jag får panik! Jag är verkligen inte bra på något. Tänk om jag kunde vara datatekniker.

Jag kan dansa och jag kan baka. Men jag är väl inte speciellt bra på det. Finns folk som är bättre.

Detta gör mig tokig.

Aja, jag är i alla fall bra på att komma på knasiga inlägg!

Hejsan!
Idag skulle Filippa ha plockat upp mig men hon smsade imorse och sa att hon inte hade någon bil. Jag fick panik. Vi fick panik. Jag sprang ut till min värdmamma och frågade om de skulle ha bilen idag och de skulle dem. Men jag fick ju självklart ta hennes bil, som oftast är min på helgerna. Grejjen är bara att den är manuellväxlad och har ingen GPS. Jag har inte kört manuellväxlad på 4 månader. Men jag skrev ut en karta från Google-maps och satte mig i bilen. Jag tog mig hela vägen till Filippa och hela vägen till shoppingmallet. Sedan tillbaka till Filippa och hem! Jag är verkilgen grym! Det gick faktiskt hur bra som helst. Inga motorstopp!

För min del blev det en ny klänning (det var rea och den var jättesöt, så nu får det jättegärna bli sommar!), ett superfint linne, pärlörhängen och så bytte jag storlek på stövalarna jag fick i julklapp. Så nu kan jag börja klä mig snyggt igen! Okey.. Jag behöver fortfarande mer kläder, men jag hittade inte riktigt något som jag kände jag ville ha. Kikade även in lite frisörsalonger så jag vet vart jag kan gå och göra min makeover later!

En riktig toppendag verkligen!

Nu sitter jag och väntar på att min värdfamilj ska komma hem, jag vill ha middag! Frågan är om de äter ute eller om de kommer hem och lagar mat? Jag hoppas de kommer hem och lagar tacos!

Imorgon är det nyårsafton. Jag är inte alls taggad. Jag är taggad för ett nytt år med nya möjligheter och nya äventyr. Men jag är inte redo för tolvslaget. Kanske ska gå och lägga sig så man missar allt? Jag jobbar mellan 05-15 imorgon. Sen blir det nog fest här hemma med min familj.

Okey. Vi hörs senare. Gott nytt år!

Jag fick en kommentar av min vän Linda som tyckte jag skulle skriva vad jag har sett och upplevt istället för att skriva vad jag drömde om att få se. So here we go! Ska försöka få med så mycket som möjligt. Detta har jag sett under mina dessa fyra månder här i USA!

New York City!


Shopping på Victoria''s Secret


Åkt ducktour och hört massa fakta om Boston


sett den underbart fina hamnen i Boston


Bott i en underbar familj med tre busiga barn och två hundar, och dessutom en svanslös katt!


varit på new england aquarium och sett hajar och pingviner


Varit på Valsafari med detta härliga gäng och sett livslevanda valar!


Varit på Six Flags!


Jag åkte till Carro i Philly en helg.


Jag har åkt gul skolbuss!!



Jag tog en tur på en polismotorcykel


Jag har flyttat till andra sidan kusten och sett San Francisco!


Detta är några av sakerna jag har sett och gjort här i USA på mina fyra månader. Jag är jätteglad att jag har sett och gjort så mycket i Boston. Självklart har jag även träffat fantastiska vänner som jag kommer ha kontakt med livet ut. Vänner för livet. Minnen för livet.

Tyvärr, det blir inget inlägg om tankar. Jag har ingen inspiration ikväll. Jag skulle vilja skriva om något djupt. Som känslor. Eller mina tankar. Men jag får inte ut mig något. Jag ska nog läsa min bok istället.

Något jag vill prata om är dock min tid här i USA. Den har bara sprungit iväg. Lyssna bara på detta!

Den 16 augusti kramade jag mina föräldrar på Arlanda. Jag satte mig på ett plan till USA. Jag började mitt äventyr som aupair. Jag bodde i Boston i fyra underbara månader. Jag älskar Boston! Jag saknar den staden och mina underbara Boston-tjejer VARJE dag! Jag saknar även min gamla värdfamilj..

Nu bor jag i San Francisco sedan en vecka tillbaka. Nästa vecka är det januari. I februari har jag varit här i ett halvår. Känner ni smaken på det ordet? ett halvår. Det är ofattbart. På detta halvåret som är kvar, ska jag hinna plugga på college, åka till L.A och Las Vegas. Jag vill även sätta på mig en cowboy hatt och åka till Texas! Jag ska åka in till San Francisco massa gånger och jag ska bo på Hotell med Linnéa inne i stan. Tiden kommer bara springa iväg. Jag förstår inte hur jag ska hinna med allt! Ska jag förlänga? Ska jag stanna ett år till?

Varje dag, tänker jag på er där hemma. Jag saknar ändå min vardag hemma i Sverige. Att pussas med pojkvännen, att gå på Friskis och Svettis med pappa och baka bullar med min mamma! Jag saknar allt det.

Jag bor på jobbet här i USA, och ibland är det tufft ska jag säga er. Man får inte riktigt den egen-tiden man behöver. När man väl har slutat jobba, så är det inte direkt så att man kan "gå hem och vara fri" Jobbet finns alltid runt omkring.

Aja. Nu blev det bara massa text huller om buller. Ingen ordning o reda alls.

Men nu ska jag sova. Godnatt!

Jag vaknade upp med vetskapen att jag skulle jobba mellan 13-22. Klockan 9 ringde klockan och jag loggade in på datorn. Där fanns lite roliga personer att konversera med. Bland annat familjen i Ljusdal! Underbart! Jag saknar dem så himla mycket. Fast jag är ändå glad att jag är här i San Francisco, och inte sitter där med två föräldrar som har bihåleinflammation och inte orkar lyfta rumpan ur soffan. Så jag är rätt glad ändå ;)

Jag åt min frukost, gick tillbaka till sängen. Låg där inprincip hela förmiddagen innan det blev dags att börja jobba. Jag kommer ut strax innan ett och får höra att pappan ska ta barnen till lekparken. Jahapp? Och jag skulle börja klockan ett för att..? Men jag stannade hemma och tog tag i barnens tvätt, alltid lika roligt! Jag tvättade, torkade och vek. Två timmar senare var barnen hemma igen och vi spelade spel, byggde kojor och bara busade! Tillslut blev det FÖR mycket, så det fick bli att ta med alla tre barnen, och springa upp för vår backe! De var inte så glada, men alla tre la sig i soffan när vi kom hem och frågade när det var bedtime. YES! 1-0 till Elin.

När min värdmamma kom hem åt vi middag och sedan var jag snäll och diskade. Sedan visade sig att de var för trötta för att gå ut ikväll. Så jag slapp jobba. Så min dag har inprincip bestått av kanske totalt fyra timmar med barnen. Jag tackar och bockar! Nu sitter jag i min säng och smider planer med Filippa inför imorgon då jag är LEDIG!

Vi hörs lite senare. Tänkte skriva ett inlägg om tankar. Om jag orkar!

Puss

Idag har varit en lång dag för mig. Har jobbat mellan 05.00-15.00. Så fort jag blev off hoppade jag in i duschen och tog en lååång och varm dusch! Precis vad jag behövde. Idag fick jag även nog på min rygg - så jag bad mina underbara små värdbarn att massera mig! Haha! De tyckte det var jättekul och jag njöt! Barnarbete? Nerå, bara lite hjälpsamhet!

När jag duschat blev det lite mys framför datorn innan en tjej som heter Mathilda kom och plockade upp mig. Vi åkte till Cheesecake Factory för middag. Urmysigt! Dock så är det regnstorm ute. Det ska bli världens storm inatt och jag skämtar inte när jag säger att det VRÄKER ner! Vi gick från bilen till restaurangen och mitt hår blev som nytvättat igen. Ni vet sådär som man ser på filmer och tänker "Aldrig att man kan bli sådär blöt på den korta stunden". Jag är ett levande bevis. Det kan man! Jag blev dränkt på bara några få meter! På torsdag ska jag inhandla gummistövlar!

Nu ska jag läsa lite i min bok, eller kolla klart på filmen på tvn innan jag somnar. Början inte förrens klockan 13.00 imorgon. ASSKÖNT!

Godnatt och sovgott kära läsare :)

och by the way.. vad har hänt med alla kommentarer?

Ja, vad är kärlek egentligen? Kärlek är väldigt induviduellt och kan betyda olika mycket för olika individer. För mig är kärlek trygghet, lycka och närhet. Kärlek är en underbar känsla, men kan samtidigt vara en otrolig smärta! Mesta dels är den underbar. I alla fall för mig! Kärlek för mig är att göra saker som får mig lycklig. Och att umgås med människor som gör mig lycklig. Som kan få mig att le även i de svåra stunderna.

Kärlek är en känsla. Något vi inte kan ta på. Ett abstrakt vackert ord som kan innehålla så mycket. Kärlek är underbart! Jag älskar ordet kärlek och jag älskar att visa kärlek och att få kärlek. En kram kan vara kärleksfull. Ett brev kan vara kärleksfullt. Det blir vad man gör det till. Om jag vill visa kärlek, kan jag göra det på olika sätt, beroende på vem mottagaren är. Alla har vi våra olika uppskattningar. Jag uppskattar all form av kärlek, en kram från pojkvännen, ett vackert ord från en vän eller bara en blick från mina föräldrar.

Kärlek kan även göra ont. Väldigt ont. Det kan gå från toppen till botten. Du kan gråta lika mycket som du kan skratta. Kärleken går inte att kontrollera, hur mycket du än försöker. Den finns bara där, som en otroligt vacker kraft som vi ska vara tacksamma för att ha. Den delar med sig till alla och ingen blir utlämnad. En känsla som kan förknippas med mycket. Minnen. Framtid. Nutid. Vad än kärleken ger dig, ta emot och var tacksam för den kärlek du får.

Om du är snäll mot kärleken, är kärleken snäll mot dig. Ömsesidig kärlek. Svårt men underbart. Jag är tacksam för all underbar kärlek jag får. Från min underbara familj/släkt, min fantastiska pojkvän och mina grymma vänner!

Kärlek för mig är att kunna lita på en individ. Kunna luta sig tillbaka utan att vara orolig. Att kunna skratta tillsammans - det är kärlek!

Jag har fruktansvärt ont i min rygg! Det värker i axlar, nacke och rygg! Jag skulle verkligen behöva en massage! Jag tror jag ska unna mig en efter nyår. Börja det nya året med en härlig massage. Det märks att jag har jobbat i snart 5 månader utan semester. Kanske dags att ta ut lite semester dagar snart?

Behöver verkligen knyta upp lite knutar.. Det gör så fruktansvärt ont!

Nu ska jag sova! :) Godnatt!

Idag fick jag ett försenat julkort från mina kära vänner Maja och Linnéa. Jag blir så glad! Alla ni där hemma, ni får gärna skriva brev eller kort. Eller varför inte skicka ett paket?! Det är sådan enorm vardagsglädje att se att man fått någonting i brevlådan. En hel vecka kan bli räddad! Speciellt när de kommer såhär oväntat. Åh!

TACK :D

skicka mig mera breeev !

Intressant rubrik. Det känns som om jag inte gör något annat än äter!

Men till frukost blev det en skål med mjöl, flingor och jordgubbar, två skink/tomat mackor och ett glas apelsinjuice. Jag kan säga att jag började dagen väldigt bra! Sedan slank det nog ner några vita-chocolatechips där emellan! och en banan.

Till lunch blev det en tomatochskink macka igen och ett glas mjölk och en banan. Jag gjorde soppa till barnen men den föll inte mig i smaken, så jag gjorde lite lyxiga mackor till mig själv istället =)

Till snacks åt jag crackers och ost. Varför har jag börjat gilla "vuxenost" för? Det är ju livsfarligt! Mamma, när jag kommer hem, då kommer jag vilja ha ost och vinkvällar med er! Det är ju så himla gott!

Till middag åt jag pizza. That's it! Inget speciellt. Eftersom min värdmamma jobbade lite längre idag så blev det pizza till middag. Men den var riktigt god och inte alls leka fet som pizzan i Boston, haha!

Intressant inlägg. Men tror jag fått med allt jag har ätit idag..

Vi hörs senare! Nu ska jag fortsätta titta på Ensam hemma !

Världens vackraste varelser handlar dagens inlägg om. Mina föräldrar. Den 25e mars 1957 föddes en av mina bästa vänner. En otroligt vacker tjej som tog världen med storm. Hon tog sig igenom Ljusdals skogar och hamnade tillslut i huvudstaden Stockholm. Där träffade hon ett lejon med stora glasögon och ruffsigt hår. Ett väldigt vackert lejon med stor glädje och stor trygghet. De bestämde sig för att leva sitt liv tillsammans. Jag är så himla glad för det, för då fick jag möjligheten att vara dotter till världens vackraste mamma, och världens härligaste pappa.

Mina föräldrar och jag har varit ärliga mot varandra från första stund. Vilket har lett att vi kan skratta och gråta tillsammans. Vi behöver inte dölja våra känslor och vad det än är, så finns vi där. Som en familjemedlem, men även som en vän.

Det är inte många som har en sådan nära relation till sina föräldrar, som jag har till mina. Jag berättar allt jag gör, och de berättar allt för mig. Jag drack mitt första glas vin med dem. Jag har aldrig behövt gå bakom ryggen. För jag vet att bara jag är ärlig, så kommer de stötta mig i allt.

Jag måste erkänna att jag och min pappa har en väldigt knasig relation till varandra. Man kan nästan tro att vi är syskon. Vi dansar ihop, vi tränar ihop och vi har inprincip samma intressen. Det största intresset vi delar är mat och dans. På det sättet som jag och min far pratar till varandra, tror jag inte många gör. Även fast det är många oseriösa timmar, går det även att vara väldigt seriös i många lägen. Och en kram från honom, kan betyda mer än en kram från Stenmarck. (hö-hö)

Jag har så mycket jag vill säga om mina föräldrar. Men just nu är det stopp i mig. Jag vet inte vad jag vill få fram. Hur mycket jag ska få fram. Jag vill bara säga tack mamma och pappa! Tack för att ni har uppfostrat mig till den underbara person jag är idag! Tack för att ni alltid har varit ärliga mot mig och litat på mig. Tack för att ni har gett mig världens finaste lillebror och TACK för att ni är mina föräldrar. Så mycket kärlek ni ger mig, kommer jag aldrig kunna ersätta.

Jag får tyvärr sätta punkt här. Om ni någonsin tvekar på att jag älskar er. Sluta med det. Mamma, ta upp din tavla som jag skrev till dig och läs om och om igen. Jag står fortfarande för varenda ord som står på den. Och pappa, ta upp ditt fotoalbum och läs texten på sista sidan. Allt som står där. Är skrivet från hjärtat.

I will always love you! No matter what. Och banden vi har mellan oss, kommer jag aldrig att klippa. Ni kommer alltid vara mitt nummer ett! Ni är oersättliga. Ovärdeliga. För mig är ni livet.


Min fina mamma, min fina pappa och jag i Jönköping.

Jag har suttit och pratat med min Ronny i en timma ungefär. Jag förstår inte hur han gör, men han gör någonting som får mig att stanna kvar här. Ibland vill jag bara åka hem, men sedan öppnar han sitt hjärta. Och då blir det mer självklart för mig att stanna kvar här och slutföra mitt år. Jag har en fantastisk pojkvän att komma hem till, en underbar bästa vän som kommer stå där på Arlanda tillsammans med min familj när jag kommer hem. Jag ser att även han har vuxit på dessa 4 månader. Vi växer tillsamamns, även fast vi är så långt ifrån varandra. Ibland gör det riktigt ont i hjärtat att vara så långt ifrån honom. Jag känner hans kärlek, hans stöd och hans varma hjärta. Men ibland vore det skönt med en kram. En Ronny-kram. Finns ingenting som slår det. Det är inte lätt att vara ifrån honom. Men samtidigt så får han mig att fortsätta kämpa. Jag önskar att jag kunde åka hem, sno åt mig en kram, och vara tillbaka på fem röda igen.

Snart har halva min tid gått här i USA. Och jag ska ta vara på allt. Men samtidigt så längtar jag tills jag kommer hem till dig älskling..

Den här bilden har jag på mitt sängbord, så jag ser dig varje dag. Och jag pussar dig godnatt varje dag!

Mamma! Jag vill ha den här boken! Den finns ute i butikerna och jag vill läsa den! Köp den och ha den som julklapp tills jag kommer hem. Eller skicka den till mig, gör vad som helst, bara du köper den! Du får även läsa den om du vill, och sedan berätta innehållet. Bara du köper den! Tack på förhand!

Det är Martins bok om du inte ser det!

Kärlek. Ett fint ord som kan ha många betydelser. Man kan ha kärlek till mycket. Saker som till personer. Jag misstänker att rubriken syftar på en kille. Min första riktiga kärlek. Men hur kan jag veta det? Det är först nu jag inser vad riktig kärlek är. Visst, jag har varit kär i andra personer innan min nuvarande pojkvän. Men så som jag känner för min pojkvän nu, har jag aldrig känt för någon annan. Och för mig, är han den första riktiga kärleken. De andra har såklart kanske varit min första kärlek. Men absolut inte min första riktiga! Jag tycker inte om att prata om kärlek egentligen. Det är så skört och så känslosamt. Jag vet bara att jag älskar min nuvarande pojkvän otroligt mycket och det är det som betyder mest för mig just nu. Att han fortfarande står vid min sida, även fast jag är på andra sidan Atlanten. Det kallar jag riktig kärlek! Jag vet att det inte är många som skulle ha stöttat mig lika mycket som honom.

Kärlek. Ja, säg det ordet högt en gång. Visst är det fint? Det finns så mycket som kan innehålla i det ordet. Alla personer har sin egen innebörd vad kärlek är, och det är det som gör det så speciellt.

För mig är kärlek familjen, pojkvännen, mina fina vänner och såklart min dans.

jag och min pojkvän. (som man kan tro är min son ibland..)

Merry Christmas!
Idag har jag firat en amerikans jul! Jag vaknade 6 imorse av att barnen ville öppna sina julklappar. Jag fick choklad, strumpor, armband o lite annat smått och gott i min julstrumpa och så fick jag ett par boots från Forever 21 och lite småsaker i julklapp. Barnen fick WII spelet med tillhörande sport, supermario, star wars, firefighters och DANCE! Jag och barnen har dansat hela förmiddagen och eftermiddagen. Det är så himla roligt! Skitkul  verkigen! Men barnen tycker inte det är lika roligt, för gissa vem som vinner hela tiden? JAG! Jag vinner överlägset och jag tycker det är jätteroligt, men barnen vill inte spela med mig för de förlorar hela tiden. Jag tackar för mina dansgener pappa! Något spel jag är bra på i alla fall!

Nu sitter jag i soffan i vardagsrummet och tittar på när barnen spelar super mario. Jag dör hela tiden så jag gav upp. Ikväll händer inte så mycket. Jag ska se till att hamna tidigt i säng så jag kan skriva del två i mitt inläggs-uppdrag. Ska även äta lite pepparkakor och bara mysa!

Vi hörs lite senare :)

Merry Christmas!

Hej!
Ja, vem är då jag? Jag heter Elin Skeppstedt och är nyss fyllda 20 år. How sick is that?! Kändes som om jag fyllde 15 för en vecka sedan. Jag är en väldigt blyg, men ändå en tillmötesgående person. Jag älskar att träffa nya människor, men jag läser gärna av omgivningen innan jag själv öppnar min mun. Men när jag väl öppnat den, kan det vara svårt att få mig att stänga den igen. Jag gör oftast det som faller mig in, och har jag gett mig in på något, ser jag till att slutföra det också. Jag anser mig själv som väldigt easy going och är lätt att umgås med. Det behöver inte alltid vara fart och fläkt runtomkring mig. En fredagskväll framför Let's dance och kladdkaka kan vara mer värt än en utekväll på The bridge. Jag älskar att dansa! Dans i alla former! Sätt på musik och mina höfter är genast igång!

Jag är en familjär tjej. Jag älskar att umgås med min familj och uppleva saker tillsammans med dem. Vad det än gäller, frågar jag alltid min mamma om råd innan. Oavsett om det gäller vilka skor jag ska köpa eller vilka lakan jag ska byta till. Min mamma är jätteviktig för mig och hon går alltid (läs:oftast) först. Ibland kan hon få för sig att jag ska tvätta en lördagkväll när melodifestivalen går på tvn. Och då kan jag få ett utbrott och då lyssnar jag inte alls.

Jag älskar livet, och jag älskar att uppleva nya saker och träffa nya människor. Det är inte svårt att lära känna mig, jag har lätt att öppna mig för folk som visar sig vara pålitliga. Så tveka inte! Jag finns här för alla. Ingen ska lämnas utanför!

Alla får såklart en egen uppfattning om en person. Uppfattningen ni får om mig, får ni hålla för er själva. Säg vad ni tycker när ni träffat mig. Och om ni gillar det eller inte. I don't care. Take it or leave it!

Har sett att detta "uppdrag" ligger uppe många bloggar. En så kallad kedjegrej som startat! Man ska skriva en rubrik varje dag. Här är ämnena:

Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Meningen med livet
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Jag tänkte att jag börjar redan ikväll!

God jul kamrater!

Nu förstår jag verkligen vad folk menar när de säger att julen är en av de jobbigaste perioderna att vara borta på. Jag håller med. Det är inte lätt! Jag hade det tufft precis när jag åkte till USA, att lämna familjen, pojkvännen och vännerna hemma i Sverige. Första månaden var nästan pina och jag kunde inte förstå att jag åkt ifrån min svenska, härliga trygghet. Men nu sitter jag här. I USA, fyra månader senare. Om jag tog mig igenom den första månaden, då tar jag mig igenom julen också! Idag har varit en rätt jobbig dag. Jag har skypat med min familj och sett bilder på släkten som firat. Det gjorde lite ont i hjärtat att se allihopa tillsammans. Det är inte ofta vi umgås jag och min släkt, och därför uppskattar jag julen så mycket, för då är nästan alla samlade. Men i år fick jag säga godjul via en webcamera! Julen är verkligen en jobbig tid att vara borta på, men snart är den över. Och nästa år, då är jag bannimej hemma igen på julen!

Jag sitter i mina myskläder just nu och äter pepparkakor i min säng. Senare idag ska vi iväg till kyrkan och sedan blir det middag här hemma! Jag längtar tills julen är över så vi kan börja på nya rutiner och vardagen kan börja rulla igen!

Här är jag och tomten förra julen. Han var från Kiruna, och pratade engelska. Väldigt weird jultomte men någon jag älskar väldigt mycket! (och fråga mig inte varför jag ler så konstigt)

Jag har suttit och funderat ett tag nu. Hur det kommer sig att man klickar med vissa, blir bästa vän med vissa och vissa blir man inte alls vän med, inte ens kompisar. Hur ens familj uppfostrar en, och hur man kan bli del av en annan familj. Det är något man får uppleva som aupair och som kan göra en förvirrad. När jag bodde hos min familj i Boston blev jag snabbt en familjemedlem. Jag kan fortfarande sakna att äta middag med dem, att lära William svenska, att se min värdmamma dansa eller skicka ett sms till mig. Att åka i bilen med min värdpappa och disskutera unga föräldrar. Jag har fortfarande inte förstått att jag aldrig mer kommer bo där. De 4 månaderna jag hade i den familjen kommer jag aldrig glömma och jag kommer aldrig ångra att jag bott där och tagit hand om deras barn. Jag vet att jag kommer träffa dem igen, är bara tråkigt att jag inte fick slutföra mitt år där!

Men samtidigt är jag glad att det som hände ändå hände, för annars hade jag aldrig fått bo i den värdfamiljen jag bor i nu. Den är fantastisk! Jag är redan en familjemedlem här också och vi kommer bra överens och barnen ser mig som en syster. Vi har kul tillsammans samtidigt som vi kan vara allvarliga.

Min familj i Sverige kommer alltid vara min fina, älskade familj. Min mamma som är världens bästa vän, och min pappa är min idol. Min lillebror är också min bästa vän, även fast vi bråkar ibland. Jag saknar min familj jättemycket, jag förstår inte att jag åkte ifrån dem. Men jag behövde se världen, göra något med mitt liv. Jag ångrar inte alls att jag åkte, jag tog världens chans och jag kommer alltid vara stolt över mig själv att jag åkte! När jag kommer hem, ska jag krama min familj jättelänge. Jag ska hålla hårt och verkligen visa hur mycket jag älskar dem!

Min sverige-familj kommer alltid vara min familj. Alltid vara mina bästa vänner. Alltid vara mitt hem. Men nu har jag även fått turen att få två extra familjer. Jag har en i Boston och en i San Francisco. Jag är alltid välkommen tillbaka till Boston, och jag vet att jag kommer återvända en vacker dag. Det känns så konstigt att man kan komma en familj så nära inpå, men ändå veta, att nej .. min familj hemma i Sverige, det är verkligen min familj. Så starka band som jag har till min mamma, pappa och bror i Sverige kommer jag nog aldrig få till någon annan.

Deltagarna har släppts för Let's Dance och jag kunde inte låta bli att kika in dem! Jag blev lite besviken, många av proffsdansarna som jag gillar är kvar och många roliga kändisar är med. Men vart är Daniel da Silva? Carin Da silva? Hallå, ni kan ju inte bara försvinna sådär? Aja, här är mina favoriter som ska ställa upp i år!

Cecilia Ehrling och Bagge


Jessica Andersson och Kristjan Lootus. (och vem är han? Hoppas han är bra, annars kommer han förstöra för Jessica!)



Tobias Wallin och Denise Rudberg! (jag gillar Denise böcker och Tobias är helt klart en favorit i programmet!)



Jag ser fram emot säsongen! Undra bara om jag kan se det? Mamma, kan du spela in det annars? Så jag kan se det när jag kommer hem till Sverige? Snälla? Jag tror mig redan veta vem som kommer vinna dessutom :D

Hej!
Sara kom och plockade upp mig och vi åkte till IKEA. Vi sprang till restaurangen och fick i oss lite köttbullar innan vi tog en runda på IKEA och avslutade med att köpa godis! Jag fick med mig marabou, adventskalender och pepparkakor! Jag letade förtvivlat efter en alladin eller paradisask, men utan bra resultat! Snyft!

Nu sitter jag här och lyssnar på julmusik och äter ikapp på min julkalender!

Hej!
Imorse gick jag upp extra tidigt för att prata med min familj + mormor och min morbror. Det kändes så konstigt att se allihopa förbereda inför julen, och jag var inte där. Jag önskar verkligen att jag var där med dem just nu. Men icke! Idag har dagen bestått av att spela spel, tvätta, vika tvätt, spela ännu mer spel, dansa, lyssna på musik och bara ta det lugnt! Jag kommer riktigt bra överens med barnen och det är mer som att jag är en syster än en barnvakt. Kelly sa idag "you're like my bigsister". Det kändes så bra. Jag har kommit barnen nära på bara dessa få dagar. Det känns bra. Jag hoppas verkligen att det håller i sig!

Ikväll kommer en annan svensk aupair och plockar upp mig. Vi ska åka till IKEA, så jag hoppas innerligt att de har paradisaskar så jag kan köpa mig en! Annars får jag ladda upp på ett marabou-förråd!

Igårkväll plockade Filippa, en annan svensk aupair, upp mig och vi åkte till ett mall nära mig och shoppade och åt middag. Vi klickade perfekt så henne kommer jag definitivt att umgås med igen! :)

Jag kommer att blogga senare ikväll igen, ville bara slänga iväg ett inlägg innan den andra aupairen plockar upp mig! :)

Vi hörs lite senare!

Puss och Kram

Dagen började med att mamma, pappa, Emil och Zack kommer in på frukost på sängen. Jag får filmjölk med pepparkakor och en kopp té. Älsklingen ligger bredvid mig i sängen och allihopa sjunger "ja må hon leva" Jag får varma kramar och fina presenter. TACK! :) jag tar sedan en lång dusch och sätter på mig en fin tunika och mina svarta leggings, någon timma senare kommer några kompisar till familjen över och vi äter triotårta och lussebullar. Vi tittar även på plastgranen som står i hörnet och lyser upp hela vardagsrummet. Vi firar min 20-års dag precis på samma sätt som vi alltid fira mina födelsedagar! Hela familjen samlad, precis som det ska vara! Vi myser med ljus och pratar i några timmar innan jag får panik! Vännerna kommer över på lunch snart! SHIET! Jag bad mamma öka tempot med tacopajen och jag slängde snabbt ihop två kladdkakor som fick bli dessert! Vi hade en jättemysig lunch jag och mina fina vänner. Vi skrattade - som alltid!

På kvällen satte jag på mig min finaste klänning och min älskling satte på sig sin finaste skjorta! Vi begav oss sedan till Gamla stan och satte oss på en jättemysig restaurang. Det blev en trerättersmiddag med ett glas skumpa till! Vi satt och pratade i flera timmar och oj vad jag är kär i denna grabb! Han är helt otrolig och det var så mysigt, att äntligen få sitta mitt emot honom igen och prata om allt och hålla hans hand. Min 20-års dag blev precis som jag hoppats på, hela familjen samlad, finaste vännerna och en underbar pojkvän!

...Eller?..

Nej inte riktigt. Men om jag skulle få drömma, skulle min 20-års dag sett ut sådär. Men istället har jag firat den i San Francisco. Jag har "jobbat" idag. Var ensam med barnen några timmar på förmiddagen, och sedan åkte vi runt här i staden och på eftermiddagen åkte vi till biblioteket. Jag måste erkänna att jag fällde några tårar, jag satt och tänkte på allt ovan, men istället är jag tacksam över att jag sitter här i San Francisco hos världens underbaraste värdfamilj! När jag sitter på mitt rum och lyssnar på Stenmarck knackar min värdmamma på dörren och kommer in med ett brev, jag lös upp som en sol och brevet var från mamma och pappa i Sverige! TACK!! På kvällen blev det middag och sedan tårta! Jag fick en chokladtårta och fick ett presentkort på Macy's så jag kan köpa ett par rainboots! Eftersom det ska bli regnstorm här så passar det perfekt :D Jag har trots allt haft en helt okej födelsedag! Jag vill säga Tack till alla som skickat mail och grattat mig! Jag blir superglad!

Jag har trots allt hamnat hos en toppenfamilj!

Här är utsikten från mitt hus!

 

Hej!

Idag fick jag en sovmorgon, vilket var superskönt! Jag, Janice (min värdmamma) och Kelly (dottern) åkte ner till Target för att handla lite julklappar och så fick jag se området i dagsljus. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen - nu förstår jag vad folk menar när de säger att San Francisco är vackert! Det är så otroligt makalöst fint här! Vackra berg, vackra dalar, vackra gator! Det är helt otroligt. Man kan knappt tro att det är sant! Vi åkte sedan hem och då gick jag in på mitt rum för att vila lite! Det var superskönt! Jag passade på att skypa lite med mor och far hemma i Sverige och packa upp alla mina kläder. Tro det eller ej, min resväska är redan uppackad!

På kvällen fick vi gäster. Kompisar till familjen kom över på dinner och det var trevligt att umgås med dem! Sedan spelade jag och Kelly kort tills det var dags att hoppa i säng! Nu sitter jag här och är lite orolig. Ska det kännas såhär bra redan efter bara några timmar? Jag hoppas verkligen detta håller i sig. Detta känns för bra för att vara sant. Är det så att jag nu har fått min revansch? Att jag ska få börja om på nytt och få tillbaka den där lyckan jag hade tidigare? Jag tror det!

Imorgon börjar jag jobba! Barnen har redan fått jullov så de är hemma från skolan nu i två veckor. Janice ska vara hemma med mig imorgon och vi ska åka in till City tror jag med barnen! Det blir ju inte riktigt arbete för mig, men nästintill =) Ska bli spännande!

Hej! Kul att du har hamnat i Kalifornien! Ar sjalv pa vag att aka till USA som Au Pair, pratar med familjer och just nu har jag kontakt med en familj i narheten av San Francisco. Men jag tvivlar eftersom jag inte kommer fa ha egen bil, man far dela med mamman. Sa jag undrar hur du gor i din nya familj? Eftersom du bor i ungefar samma omrade som familjen jag pratar med gor skulle det vara jattekul med ett svar. Behover man egen bil i SF omradet eller gar det bra att dela? Latt att ta sig runt med buss/ tag? Tack!

Hej Marika!
Va kul att du också ska åka som aupair!
Jag har alltid tillgång till bil. Jag har familjebilen på dagen när barnen är i skolan, och när min värdmamam kommer hem kommer jag att få använda hennes bil. Man blir väldigt beroende av bil när man är här, jag måste ha bil för att ta mig någonstans, för jag bor typ uppe i bergen! Jag kom igår, så jag vet inte riktigt hur det är med buss och tåg här! Men är du ledig något under dagarna? Det är ett stort plus om man får ha egen bil! För om du är ledig på dagarna och inte har tillgång till bil, kan du känna dig väldigt låst. Så fråga familjen hur det är med tåg och buss i området, och om det finns andra aupairer i området. De kanske har tillgång till bil! :) Jag vet många aupairer som klarar sig bra utan bil, men även många som känner sig inlåsta för att de inte har bil.

Lycka till med allt! Och hör bara av dig om det är något mer du undrar över!

Bilden är väldigt dålig. Men ni ser punkt A och punkt B va? Igår flyttade jag från punkt A till punkt B. Är det inte sjukt hur stort USA är? Jag har flyttat tvärs över landet.. Riktigt coolt om jag får säga det själv!

Goddag!
Nu har jag landat lite bättre och kan ta mig tid att skriva till er! Igår klockan 08.00 körde min värdmamma och pojkarna mig till flygplatsen. Vi kramades, pussades och sa hejdå innan jag gick och chechade in. Jag fick betala totalt $75 för mitt bagage. Först $25 för väskan och sedan $50 för min övervikt! Förbaskade regler! Men jag visste det sedan innan, så det var bara att le och betala, jag behövde ju ha med mig alltihopa!

Jag gick och köpte lite tidningar innan jag klev på planet. Första flygningen tog mig till Charlotte efter två timmar. Där fick jag vänta i tre timmar innan jag hoppade på nästa plan som tog mig hit, till San Francisco! Jag satt mellan två män, så ni kan ju tänka er hur nedklämd jag blev! Den ena sa när vi landade "Välkommen till SanFrancisco, detta kommer bli de bästa 8 månaderna i ditt liv".

Jag var nervös. Gick av planet, gick mot bagagen och där, där stod min nya värdpappa och ett av mina värdbarn! Vi väntade på väskorna och sedan hoppade vi in i bilen och åkte mot Terra Linda! Det kändes jättebra redan från början, samtalet flöt på bra. Jag kom hem till huset 10 på kvällen, och eftersom det är tre timmars tidsskillnad så var klockan för mig 1 på natten. Så jag var otroligt trött! Det tog ju ett tag också innan jag kom till sängs. Men jag har det kanonbra!

Jag bor i bergen och utsikten från mitt hus är fantastisk! Det är otroooligt fint här och nu förstår jag verkligen vad alla pratar om! Naturen är otroligt fin!

Och by the way. Jag åkte över Golden Gate bron igår! Coolt va?

Jag är så glad just nu, så vet inte riktigt vad jag ska skriva!

Kanske kommer ett inlägg till senare ikväll!!

Men jag har det toppen, och har kommit till en toppenfamilj!!

Hej!
I skrivandets stund sitter jag i San Francisco i mitt nya rum! Jag är jättetrött, det har varit en jättelång dag!
Men nu vet ni att jag lever och vi hörs imorgon =)

Puss och Kram!

Godkväll.
Klockan är 22.42 och jag sitter i min säng. Väskan är packad, handbagaget är under kontroll och ur högtalarna hör jag Stenmarcks underbara stämma. Det är med blandade känslor jag sitter här. Jag har haft en underbar dag med mina små liv idag! Vi har kramats, lekt och busat hela dagen! Vi låg till och med på golvet i pyamas och läste böcker! På kvällen blev det min sista pizza friday! Jag fick även födelsedagspresent/julklapp. Jag fick ett par uggs av min nuvarande värdfamilj och ett kamerafodral av min värdmormor. Hon har lagt märke till hur jag bara slänger ner min kamera i väskan, och jag har verkligen behövt ett fodral. Jag fick ett jättefint fodral från märket Coach! Tack snälla!

Vi tar de jobbiga avskedskramarna imorgon. Det kommer vara tufft. Men min värdmamma sa till mig "Elin, This is not the last time you will se us, we will keep in touch with you" Det känns jättebra, jag kommer att ha två värdfamiljer när jag kommer tillbaka till Sverige. Jag har verkligen älskat tiden jag har varit här hos denna familj, men imorrn måste jag tyvärr lämna - och det gör jag med blandade känslor.

Jag sitter här alldeles ensam, helst av allt hade jag gärna velat ha en vän här just nu, så jag kunde vara tillsammans med någon av mina fina tjejer de sista timmarna i Boston. Men det kanske kan vara bra att vara själv också, så jag kan ha koll på alla mina  grejjer, skriva ett sista bloginlägg och välja mina egna låtar på Spotify!

Jag har ställt klockan på 06.30 imorgon. För att hinna gå igenom det sista. Vi åker härifrån vid 8.30 imorgon. Jag är så nervös att jag inte ska få checka in mitt bagage, eller att jag inte ska hitta till nästa plan när jag har mellanlandat. Panik är bara förnamnet. Jag känner mig väldigt lugn, men jag vet att jag kommer att få panik.

Nu ska jag lyssna klart på Stenmarck, titta igenom lite bilder och lägga mig till sängs. Kommer bli en tuff natt känner jag.

Mamma - jag älskar dig!
Pappa - jag älskar dig!
Emil - jag älskar dig!
Ronny - jag älskar dig!

Utan er, hade jag aldrig varit påväg till San Francisco! Eller jo..det hade jag, jag är inte klar i staterna ännu. Och mamma och pappa, ni är världens bästa föräldrar! PUSS!

Idag har jag varit i USA i exakt 4 månader! Det har varit en otroligt viktig tid i mitt liv, en otroligt känslomässig resa men samtidigt ett lyckorus. I skrivande stund måste jag erkänna att några tårar rinner ner för min kind. Jag har inte koll på mina känslor. Det är så mycket som försigår sig inom mig just nu. Jag kan inte sortera känslorna. Därför skriver jag detta blogginlägg - dels för att skriva av mig, och dels för att dela med mig av hur ett aupairliv kan vara.

Om två dagar flyttar jag ifrån min nuvarande värdfamilj. Det gör ont i mig att veta att jag ska lämna denna familj. Det kommer bli tufft imorgon - min sista dag med barnen. Barnen vet nu om att jag kommer åka och det gör det inte lättare. Dessa barn är fantastiska på alla sätt och vis. Självklart är det upp&ner, men vilka familjer har det inte så? Jag har bott här i fyra månader och detta har blivit en familj till mig, nu ska jag lämna dem. Det gör ont.

Jag tänkte se om jag kunde förklara mina känslor för er. För det första så är jag väldigt besviken och ledsen på hur min värdfamilj hanterade hela situationen. Det gjorde att jag kände mig lurad. Jag vill inte dem något illa, och jag är inte arg på dem. Men det har varit jobbigt att bo och jobba här dessa tre veckor jag varit i rematch. Det är inte lätt att umgås med folk man vet man ska lämna, och som man innerst inne inte vill lämna. 

För det andra är jag otroligt ledsen över att jag måste lämna alla mina underbara vänner här. Jag har kommit många väldigt nära på kort tid, och det har varit otroligt jobbigt att säga hejdå till alla. Människorna här är fantastiska! Jag kommer även sakna lärarna på barnens skola, personalen på banken och min värdfamiljs kompisar. Alla tycker det är så tråkigt att jag ska åka härifrån. Jag var på banken i 40 minuter idag och bara pratade med personalen och stängde mitt bankkonto. Även fast jag vet att jag kommer träffa dessa fina vänner igen - gör det ont att lämna dem redan nu!

För det tredje är jag rädd. På lördag ska jag flyga tvärs över USA, till västkusten. Jag ska träffa en ny familj, träffa nya människor, signa up mig på ett nytt gym, skaffa ett nytt bankkonto. Och allt detta ska ske på engelska, och helst så fort som möjligt också. Jag vet inte vad som väntar mig, det gör mig lite rädd. Jag har en trygghet här i Boston. En trygghet som jag väldigt snabbt fick, men som jag även fick kämpa för. Jag kämpade otroligt för att känna mig säker och trygg på dessa gator. Jag vågade utforska, jag vågade köra fel, jag vågade fråga främmande människor. Tillslut byggde man ett tryggt kontaktnät, och hittade de tryggare gatorna att vandra på.

För det fjärde så har jag hemlängtan! Jag skulle vilja åka hem. Det är så jag känner nu, men det är inte så jag kommer känna om två veckor. Och jag försöker tänka framåt. Nu är allting tufft, nu har jag en trygghet hemma i Sverige med en underbar familj, en trygg pojkvän och fantastiska vänner. Vem vill inte hem till det? Men om två veckor, kommer jag känna mig hemma i nya familjen, jag kommer ha träffat nya vänner och jag kommer ha ett gym att gå till. Då kommer jag ha en ny vardag. Jag tänker inte ge upp. Jag har signat upp mig för ett år här i USA. Då ska jag stanna här i ett år. Jag är inte färdig här. Jag kommer ångra mig om jag åker hem. Men jag tänker - varför ska allt hända mig? Varför ska just jag gå igenom detta? Jag ser det positiva i det hela - Jag får se mer av USA, jag får bo i olika familjer med en annorlunda vardag, jag träffar mer människor, och jag får mer erfarenheter. Det tackar man ju inte nej till!

För det femte så är jag jätteglad att jag hamnade hos en så pass bra familj det första jag gjorde. Jag är glad att jag träffat dessa underbara vänner, och jag är glad att jag får en ny möjlighet, så att jag slipper åka hem. Jag är glad att jag får en ny chans i San Francisco. Att en familj tar emot mig med öppna armar och vill fortsätta göra mitt år så bra som möjligt. Jag är taggad för att börja om, se något nytt och förhoppningsvis få en trygg familj jag kan stanna hos mina resterande 8 månader.

Förstår ni nu hur mina känslor bara kryllar runt i min kropp? Jag får ingen rätsida på det. Jag vill bara sitta på planet nu. Vara påväg. Påväg mot nya möjligheter. Jag är inte alls den Elin jag var innan. Jag har inte det där leendet tillbaka ännu. Nu går jag mest runt och funderar. Jag försöker sprida glädje och stötta andra som har det jobbigt runt omkring mig också. Egentligen borde jag tänka på mig själv. Men det gör jag inte. Jag vet att allt kommer att bli bra, jag tänker inte ge upp! Jag har 8 månader kvar här i staterna, och jag ska ta vara på den! Jag ska inte slösa bort dem som om de vore 50-öringar! Här ska vi ta vara på varenda öre!

Varje gång jag ser en volvo tänker jag på min pojkvän. Ibland får jag hålla emot för att inte börja gråta. Ibland ser jag en familj som går omkring och shoppar. Då tänker jag på min familj hemma i Sverige. Jag ser hur folk sätter upp julgranar, hur ljus tänds och hur folk bakar pepparkakor tillsammans. Varför är inte jag hemma i Sverige och  gör det med familjen Skeppstedt?

Jag fyller år snart också, det gör inte saken lättare. Jag tänkte "varför sitter jag i USA när jag egentligen ska vara hemma och ha middag för mina tjejer och mysa med pojkvännen på min 20-års dag?" Jag har valt att åka hit, och då får jag ta konsekvenserna. Varför haka upp sig på en födelsedag? Det är väl knappast min sista? Visst, 20 år är väldigt stort, men jag kommer fortfarande vara 20 år när jag kommer hem. Jag kan bjuda över min kära vän Lenita på kladdkaka då, och jag kan gå på bio med Maja och Linnéa. Jag kan även pussa på Ronny. Varför måste jag göra det just på måndag? Varför haka upp sig på ett datum? Ta istället vara på det du har, oavsett dag och tid. Det är hur och vad du gör som räknas. Inte när du gör det.

På lördag börjar mitt nya liv. Mitt nya liv i San Francisco. Jag hoppas på det bästa. Jag hoppas jag får min revansh! För det är jag värd! Jag ska hitta tillbaka till mig själv! Jag ska gå på zumba och jag ska träffa nya vänner! Jag tänker inte ge upp!

Nu ska jag gå och lägga mig, tänka på vad jag precis skrivit. Nu vet ni hur jag känner. Mina känslor åker berg&dalbana inuti mig. Men ni ska veta, allt stöd ni ger mig, det hjälper mig i varje steg jag tar!

Och utan mig själv - hade jag aldrig kommit såhär långt!

(det är denna glädje jag ska hitta tillbaka till, denna glädje jag ska fortsätta visa USA!)

Här är en film från när vi firade min födelsedag på Cheesecake factory i helgen. Bilder kommer, men här är en film som Sofia filmade! Enjoy! :)

Jag brukar skriva önskelista varje år till min födelsedag och julafton. Men i år blir det ju lite annorlunda. Har bett folk att INTE skicka några presenter, det kommer bli dyrt och tänk om det kommer bort. Men jag kände att jag i alla fall ville göra en önskelista, bara för saken skull. Jag kommer köpa en födelsedagspresent till mig själv i alla fall.

Så Tomten, om du skulle se detta, och har lite Elf's över som inte har något att göra, vill jag ha detta!

One Tree Hill boxarna!


Stövar från Forever 21. Om vädret i Californien tillåter stövlar, ska jag köpa dem när jag kommer dit!



Nya träningsskor. Mina har gått sönder.


Pengar! Pengar! Pengar!



Bara för att jag gjort en önskelista här, betyder det inte att ni måste köpa detta mamma eller pappa, eller någon annan! Skicka ett kort! Eller lite svenskt godis, eller något annat gulligt! Ett kärleksbrev, vad som helst! Detta år är mitt år, jag ska resa och se så mycket som möjligt, jag behöver inga presenter. Om ni har lite pengar över, kan nu ju alltid sätta in ett bidrag till min "hemliga"-resa. Och jag är faktiskt på svensk mark igen om 9 månader, på dagen faktiskt, och då är jag säkert behov av pengar, eftersom jag ska flytta till lägenhet..

Okej mamma, det var ett skämt, ta det lugnt! Jag kommer bo hemma över nästa jul i alla fall! Jag bara drömmer lite nu, och det får man ju faktiskt göra! Så fort jag kommit till San Fransisco ska jag börja upptäcka nya saker och se nya möjligheter!

Efter ett två timmars långt skype-samtal med min älskling, är jag redo att flyga tvärs över atlanten och ta mig an nya utmaningar! Och snart är jag hemma i din famn igen. Eller okej.. det är 9 månader tills jag står på svensk mark igen (om allt går som planerat), men tiden kommer gå så himla fort! Jag vet att du kommer stå där på arlanda när jag kommer hem! I love you.

Hello everybody!
På lördag lyfter mitt plan mot San Fransisco! Jag flyger först två timmar söder ut (vilket är jättedumt), och måste tyvärr vänta där i tre timmar, innan nästa plan går mot San Fransisco! Cultural Care gör ju det som blir billigast. Det kommer bli otroligt spännande eftersom jag aldrig flugit på egen hand förut, och nu ska jag även mellanlanda! Det kommer bli intressant!

Min nuvarande värdfamilj kör mig till flygplatsen här i Boston, och min blivande värdfamilj plockar upp mig på flygplatsen i San Fransisco! Jag är så taggad just nu! Jag fick även mail från min blivande värdmamma idag. Eftersom jag fyller år på måndag så frågade hon vad min favorittårta var, så jag antar att vi ska fira min födelsedag. :) Detta blir nog inte så dumt i alla fall!

Staden jag ska bo i heter Terra Linda, så om någon bor där i närheten, hojta till! Just nu är det 16 grader varmt i San Fransisco. Jag tror jag kommer trivas rätt bra!

TJINGPLING!

Hejsan!
Helgen har bestått av födelsedags/avskedsmiddag för mig och massa tårar och kramar. Men det tänker jag gå in på i ett senare inlägg. Det blir för tufft att skriva om det ikväll. Jag berättar om det i veckan istället.

Istället berättar jag om min söndag! Det började med att klockan ringde klockan 9 och jag pratade lite med mamma och pappa. Vid 11-tiden kom Jessica och plockade upp mig och vi körde till Providence där vi åkte hem till Per. Han är så snäll och ska ta med lite av mina vinterkläder hem till Sverige nu över jul. (Jag behöver ju inte dem i Californien). Vi hängde i hans lägenhet ett tag innan vi alla tre tog oss till Providence mall som var extremt stort! Det blev lite shopping innan vi sa hejdå till Per och jag och Jessica fortsatte shoppa lite.

När jag och Jessy skulle ta oss hem blev det lite fel och vi råkade åka åt fel håll. Men tillslut hamnade vi rätt och eftersom Emma bestämde sig för att åka iväg på adventsfika till några andra kompisar så åkte jag med hem till Jessica. Någon timma senare åkte vi hem till min gamla LCC (jessicas LCC) för aupairmöte. Det blev glögg, pepparkakor och massa annat gott. Jag passade på att säga hejdå till lite aupairer.

Nu sitter jag i min säng och torkar tårar. Förmodligen var det sista gången jag kramade om Jessica på ett tag alldeles nyss. Det blev tårar och en lååång kram i regnet utanför. Det gör så ont i hjärtat att behöva lämna mina underbara vänner. Jag har nog inte riktigt förstått att jag ska åka härifrån.

Min fina Jessica.

Jag har tackat ja till familjen! Jag har fått en ny match, en ny familj, ett nytt hem för mina återstående 8 månader! Jag flyttar till San Fransisco - Californien! Jag har varit jättenervös innan jag tog beslutet, men nu är det taget och det är som att en sten har fallit från mina axlar! Jag ska ge mitt år en fortsättning och jag kommer nu fortsätta på andra sidan landet. Det blir en flygtur över hela USA. Jag har sagt att jag vill flytta så fort som möjligt. Så troligtvis går planet redan på fredag, alltså om en vecka! Jag börjar dock bli nervös!

Jag känner på mig att detta kommer att bli bra, men just nu är jag så lycklig! Jag behöver inte åka hem till Sverige och jag kan fortsätta mitt år här i USA! Och att jag hamnade i Californien är ju bara ett stort plus! Eller hur?

CALIFORNIA - HERE I COME!

Idag är det Nobeldagen. Idag är stadshuset fullt av vita servitriser och servitörer och eleganta gäster! Och även några svarta ståtliga hovmästare. Jag önskar jag var med i år också, men istället sitter jag på andra sidan atlanten och håller tummarna för er! Jag är bombsäker på att det blir en jättefin middag och att allt kommer att gå galant. Ni är så duktiga och fina allihopa! Jag är så himla nyfiken och önskar jag kunde vara med även i år! Men jag lovar att gå in och titta sedan! Jag håller några extra tummar för min lillebror som är med i år! Och för pappa såklart, men pappa gör alltid ett så j-vla bra jobb när det gäller stora middagar, så jag vet att både kungen och alla andra kommer vara nöjda :) Men Lycka till allihopa! Jag tänker på er och önskar jag var med er idag.

Alexandra och Jag på Nobel 2008

Varför saknar man alltid en trygg famn när allt är som jobbigast? Jag har lärt mig att stå på egna ben, men nu skulle det vara så himla skönt att ligga i älsklingens famn och bara vara Elin för ett tag. För det känns som om jag har tappat mig själv någonstans på vägen. Jag har tappat det där leendet som brukar sitta på mitt ansikte. Jag har en oro i bröstet och tårar i ögonen. Det känns som om någon ständigt trycker på mina alxar. Ni vet när allt känns sådär tungt? Nu när jag mår så som jag mår, även fast jag försöker vara stark och se allt positivt i detta, så faller även jag. Hemlängtan växer när man hamnar i den situationen jag har hamnat i. Jag önskar jag var hemma hos familjen och pojkvännen just nu. Ikväll har jag saknat min pojkvän extra mycket. Jag har torkat mina egna tårar. Plågat mig själv att titta på bilder på oss. Han och jag. Vi. Det gör ont att sakna, men det är fantaastiskt att längta. Det är smärtsamt, men jag vet att vi ses snart igen. Jag önskar att du var hos mig just nu, att jag kunde få kramas med dig och få känna mig älskad. Att få somna i din famn, och vakna upp utan en klump i magen.

Jag tänker inte åka hem till Sverige, även fast jag gärna skulle sätta mig på ett plan hem till min älskling just nu. Jag tänker slutföra mitt år. Min ryggsäck är inte full ännu. Jag har inte packat med allt som jag vill ha med mig hem. Jag har fortfarande några upplevelser och erfarenheter jag vill ha med mig hem! Så några månader till blir jag kvar här. Och bara för att det blev såhär, så ska jag unna mig en semestervecka på ett härligt ställe snart! Jag ska unna mig något riktigt gott! För det är jag värd!

Älskling, jag älskar dig! Jag saknar dig varje dag, extra mycket ikväll. Jag kommer aldrig släppa din hand! Du och jag är kärlek. Kolla bara så fint våra händer bildar symbolen av kärlek.

Hej!
Idag har varit en riktigt kylig dag i Boston! När barnen var i skolan åkte jag och Emma till Dolcé och tog en fika. Kanske var sista gången jag fikade där..I alla fall på en Dolcé-torsdag! På efermiddagen hade mina små troll simlektioner, så jag körde till simhallen och de simmade förfullt. Sedan blev det dusch, hoppa i pyjamaserna och sedan hem! Vi åt middag tillsammans allihopa förutom min värdmamma som jobbar sent idag. När vi ätit middag gick jag ner på mitt rum, och när jag går ner för trappan hör jag William, 3 år, säga:

William; Elin ..?
Jag: Yes, William?
William: I love you.
Jag: I love you too Willy.
William: I will miss you tonight.
Jag: I will miss you too buddy!

Jag blev så varm i hjärtat. Det är första gången han säger I love you utan att jag säger det först. Sedan hör jag hur han går till min värdpappa och säger "I will miss my Elin tonight". Hur söt får man vara? Det gör så ont att veta att jag måste lämna detta. Lämna min nyfunna lillebror. En vän. En söt liten pojk! Jag och William har kommit varandra jättenära på dessa fyra månder. Så det kommer bli jättetufft att behöva lämna honom. Min prins!

I övrigt då. Jo, jag är fortfarande allmänt förvirrad! Jag vet inte vad jag vill. Min värdpappa och min LCC tycker att jag ska tacka JA till den familjen jag är matchad med just nu. Jag kanske borde göra det. Men den där lyckokakan ställde till det! Men tack snälla Kristin för din kommentar! Det är ju såklart så lyckokakan menar! Right? ..

Det är tufft med re-match. Men jag har kämpat mig igenom hela processen och jag tänker f-n inte ge upp! Jag ska ha en ny familj! Jag SKA slutföra mitt liv, om det så är i Boston, Miami eller Californien!

Nu ska jag grubba lite mer!

Kraamar.

Jag har fortfarande inte tackat ja till någon familj. Men just nu finns det en familj som vill ha mig, och jag är tveksam på dem. Ena dagen känns familjen bra, andra dagen vill jag leta vidare. Men denna familjen är avslappnad, trygg och de bor i ett litet hus. Jag får känslan av att de är väldigt familjära. Vilket jag gillar. Det är lite granna som jag är tveksam mot när det gäller familjen. Men mamman är jättetrevlig och hon vill göra allt för att jag ska bli lycklig hos dem. Jag har ju "bara" 9 månader kvar, så det kan ju vara kul att testa ett annat liv.

Jag är ganska säker på att jag ska tacka ja. Det känns som om det inte kan bli sämre i alla fall. Och detta är den bästa match sedan jag gick in i re-match. Jag är allmänt förvirrad i hela min tillvaro, men jag tror denna familjen kan vara bra för mig. Det känns ändå så. jag borde chansa. Jag måste ge besked imorgon. Och jag tror mitt besked blir JA.

När jag kom hem, öppnade jag en lyckokaka. Ni vet en sådan man får när man köper kinamat? Jag öppnade den, läste på lappen. Och vet ni vad? Jag hade lust att gräva ner mig någonstans. Det stod såhär

"Today is the day you will let it go. Your chance will come."

Det var inte precis något jag ville läsa. Jag blev bara mer förvirrad, ska man följa sådant här? Eller inte? Jag skulle aldrig ha öppnat den där (o)lyckokakan!

Men förmodligen blir det en flytt inom några dagar! Eller ja.. tackar jag JA så blir det nog flytt nästa vecka!

Jag sitter och skypar med min kära vän Ida. Hon spelar upp en låt för mig och sitter och sjunger till Glee-Lastchristmas!

Ida har ingen aning om att jag tagit dessa bilder.. men hon har nog sina misstankar! Hihihi BUSIG jag är!

Enjoy! Here is the best sister in the world!

Hejsan allihopa!
Tänkte att det kanske var dags att uppdatera er lite mer vad som händer hos mig just nu! Jag fick en match som kändes kanonbra, i Californien. Men efter några samtal med dem kändes allt bara sämre. Så jag tackade nej idag. Det kändes inte alls lika bra längre. Så jag tog mig i kragen och tackade nej. Dock går det ingen nöd på mig - jag har redan en ny match! Jag har inte så mycket information om dem mer än att det är tre barn! Jag hoppas på ett telefonsamtal snart så att jag kan ställa lite frågor.

Igårkväll var jag jätteledsen och jag kände att jag bara ville åka hem. Hemlängtan tog över och det kändes som om mitt hopp var ute. Det kändes helt enkelt förjävligt. Jag ville bara åka hem och krama om min familj och min pojkvän, den största tryggheten man har!

Men idag känns det lite bättre! Jag var och tränade med Emma (min vän) imorse. Och nu sitter jag här. Har några maskiner tvätt igång och snart ska jag åka och plocka upp Emma (mitt värdbarn) i skolan. Det är väldigt kyligt och blåsigt här, så jag antar att det blir till att leka inomhus idag! Kanske en mysig filmkväll?

Tack alla ni som stöttar mig!

KRAM!

Heej!

Igår var en riktigt jobbig dag. Tårarna slutade aldrig rinna och jag ville ut ur huset, fast jag ville inte lämna sängen. TIllslut lyckades Emma övertala mig om att åka till henne. Sagt och gjort. Jag tog en lång, varm dusch och hoppade in i bilen. Jag hinner ner för min gata innan bilen börjar skaka och jag ser lite rök. Sedan säger det POFF. Jag stannar bilen och går ut o kikar. Yippie. Jag har punktering. Vad mer kan man begära på en dag som redan börjat dåligt?

Min värdmamma kommer och en snubbe kommer och byter däck, jag kör hem bilen men får inte köra längre sträckor. Så Emma får komma och hämta mig istället. Jag kände att jag bara ville krypa tillbaka under täcket. Jag sparkade på bilen och skrev "its not my day today". Ja, jag skrek faktiskt på engelska. Fråga mig inte varför. Jag hade bara lust att sätta mig ner och aldrig resa mig igen. Dumma bil!

Här är bilen..




Kvällen avslutades bättre än den startade i alla fall :)

När vi var på Cheesecake Factory igår och hade beställt dessert så ser jag att det sitter ett ljus i min Cheesecake och jag förstod ingenting. Jag kollade på tjejerna och de började ta upp sina kameror. De var så söta och hade bett om att jag skulle få ett ljus (men utan födelsedags sång) för att fira min födelsedag lite i förskott och uppmärksamma mig lite mer om jag nu måste flytta härifrån! Hur söta får man vara? Jag blev jätteglad!

Hur ska jag kunna skiljas från dessa underbara tjejer?

Hejsan,
Även fast jag kunde sova ut imorse är jag jättetrött just nu. Jag funderar på om jag ska lägga mig ner och sova någon timma till. Jag tänkte först åka till gymmet och träna, men jag känner att jag kommer inte kunna prestera bra eftersom jag är så trött. Kanske blir en dag i sängen istället. Det vore faktiskt inte helt fel!

Om 15 dagar fyller jag 20 år! Tiden har bara sprungit iväg. Det läskigaste är att jag inte vet vart jag befinner mig på min 20-års dag. Min sista dag hos denna familj är 18-19 december. Så jag kommer förmodligen förflyttas precis i samband med min födelsedag. Det skrämmer mig att veta vart jag inte kommer spendera mitt resterande år. Klart att jag är förväntasfull också, men jag är mest rädd. Det är inte kul att få ett besked som man inte trodde man skulle få, och sedan inte veta vart man ska hamna. Speciellt runt julen också när allt ska vara så kärleksfullt och gemensamt. Så sitter jag här. Har inte den blekaste vad jag gör på jul. har jag fått en ny familj? Vart bor jag? Har jag tvingats åka hem till Sverige?

Herregud. Kan jag bara få veta! This is driving me crazy!

Hej!
Idag tog jag tåget in till Boston tillsammans med Emma. Vi tog oss till ett ställe där det var svensk julmarknad och ett luciatåg. Hur mysigt tror ni inte det var? Det var jättemycket folk och man kunde köpa svenska våfflor, köttbullar och julmust! Det fanns även glögg, saffransbullar, kexchoklad och så vidare! I marknadsväg fanns det träskor, adventsljusstakar, svenska böcker fast på engelska(astrid lindgren, Elsa beskow osv). Det fanns massor och det var jättemysigt att få höra svenska julsånger i Luciatåget! Det var mycket blandat folk, svenskar som amerikanare. En toppendag! Jag mötta upp många vänner för att få en sista kram. Jag vet inte hur länge jag kommer stanna här i Boston så var många som ville få en kram, och var många jag ville krama om jag nu tvingas flytta från Boston.

Sedan var vi ett stort gäng, (jag,Ida, Emma, Rebecka, Sofia, Marie, Annie, Malin och Amanda) som gick en tur på stan innan vi tog oss till Cheesecake factory på middag! En hur mysig dag och kväll som helst! Vi satt och tjattrade och jag bara njöt av att få umgås med dessa fantastiska tjejer! Sofia och Marie träffade jag på skolan. Marie bor här i Boston men Sofia var här och hälsade på från NJ. Det var så himla kul att få se henne igen och få krama om henne!

Det känns jättesorgligt att jag kanske behöver flytta härifrån från alla underbara människor som jag har runtomkring mig, men jag vet att många av dem kommer jag även träffa när jag är hemma i Sverige igen. Tjejer, tack för en toppendag! Det är många tankar och känslor som spökar i mitt huvud just nu, men ni ska veta att jag var jätteglad att jag fick en dag med er! TAAACK!

Luciatåget


Min fina Jessy var med i luciatåget


Tjejerna går genom Boston Common



Underhållning


Jul vid Quincy Market


Marie, Sofia, Jag, Malin och Annie.


Jul i Boston!


En underbar dag! Mycket julkänslor med dock kallt! Kylan har kommit till Boston också! Jag har fortfarande inte hört något mer från den ny matchen. Än så länge finns de kvar på mitt konto, och jag hoppas att de stannar där och ringer mig imorgon eller på måndag. Vill prata med dem. Vill visa dem att jag kommer passa bra hos dem! För när JAG läser DERAS ansökan, är det som att läsa om mig själv. Och så ska det kännas!

Nu ska jag krypa ner i sängen och titta på Hannah Montana!

Godnatt Amerika och Godmorgon Sverige!

Hej!
Matchen i New Jersey försvann och det blir alltså ingen flytt dit! Jag tycker det är jobbigt att få förhoppningar och nästa sekund krossas dem. Det känns som om någon spelar ett spel med mig!

Men som sagt, det går ingen nöd på mig. Jag har fått ännu en ny match. Och nu börjar jag känna igen min magkänsla! Nu känns det toppen. Det känns kanon. Jag läste deras ansökan, och det var som att läsa om mig själv. Simning, skidåkning, skratta, dansa i köket, lyssna på musik, äta middag som en familj. Ja, allt stämde in så bra, det känns som the perfect match. Det är denna känslan jag har väntat på.

Om denna familjen tackar nej till mig, kommer jag nog bli väldigt ledsen och väldigt besviken. Kanske till och med  tappa hoppet för en sekund. Men jag kommer resa mig igen. Jag vill bara berätta att jag vet nu vad JAG vill. Och jag hoppas familjen vill detsamma!

Snälla, kan ni inte hålla alla tummar ni har?

Än så länge håller jag det lite hemligt vart familjen bor och hur många barn osv.. Vill inte prata för mycket om det, om det nu inte blir denna. Men snälla snälla. Cross your fingers!!

Hej!
Förra helgen när jag var ledsen efter beskedet om rematch tog mina underbara vänner Ida och Jessica ut mig på lördagen för skridskor, middag och bio. Det blev en toppendag! Vi åkte skridskor till underbar musik, tog en paus och drack varm chockad med en donut till och sedan åkte vi lite till. Jag måste erkänna att jag var lite ostabil. Men jag gjorde så gott jag kunde och efter ett tag vågade jag släppa kanten!

Efter vår skridskoåkning blev det lite middag och sedan hakade Emma på för bio. Vi såg Burlesque med Christina Aguilera och Cher. Den var så himla bra. En toppenfilm! Mycket bra musik, dans, show och handling! helt klart värd att se, you have to see it!

Jessy och Ida


Jag och Jessy


Jag, Ida och Jessy.


Jag


Filmen! NI MÅSTE SE DEN!

Jag har varit här i staterna i snart fyra månder och jag har fått underbara vänner på den perioden. Just idag vill jag höjja flaggan för min vän Jessica. Jessica och jag bor ungefär 10-15 minuter ifrån varandra (beroende på vem som kör ;) ) och vi klickade direkt första gången vi sågs! Vi har alltid lika roligt när vi umgås och jag kommer alltid minnas allt som vi gjort tillsammans! Det kommer bli otroligt tufft om jag måste flytta från Boston och veta att jag måste lämna dig. Det kommer kännas så tomt att inte komma över till dig på fem röda. Jag kommer troligtvis sakna när du retas med mig också. Jag förstår inte varför, men jag lyckas alltid få rollen som "offer". Jag kommer sakna det! Jag kommer sakna du, jag och Ida! Den lilla trion som bara blivit starkare och starkare! Mina underbara fina svenskor.

Jag har haft fyra svenskar som har kommit mig jättenära på väldigt kort tid och det är just Jessica, Ida och Emma. Jag kommer sakna allihopa så himla mycket om jag tvingas lämna Boston! Men både ni och jag vet att vi även kommer fortsätta ses även när våra år är över!

Men åter till Jessica. Du har stöttat mig så otroligt mycket nu när jag hamnat i den situationen som har uppstått. Du ringer dagligen och du visar att du finns där. Allt du gör betyder så himla mycket.

Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara hur glad jag är, men jag hoppas du förstår? Du har på väldigt kort tid blivit en av mina absolut bästa vänner!

I will miss you babe! And we will be friends forever!

Jag önskar att jag kunde skriva personliga "Tack" till alla ni som kommenterar! Men ni vet att jag är jättetacksam och glad för allt ni skriver! Ni är helt fantastiska och nu inser jag verkligen vilka som lägger energi på mig, och jag blir så glad att det är så många! Ni är helt underbara. Tack snälla ni!

Såg att jag fått lite kommentarer om vad pappan i min eventuella blivande familj jobbar med och det är nämligen så att han jobbar med att producera musikaler, shower och teatrar! han jobbar jättemycket dock, men han sa själv att "Yeah, I really have the perfect job". Jag är så avundsjuk! Han verkar ha en kanonjobb och jag bara kände "han är som min pappa hemma i Sverige, bara att pappa valde att jobba med sina andra passion istället" Vem vet, nu kanske jag får en extra pappa inom showbuissniess! Fast jag ska inte hoppas på för mycket, och barnen är faktiskt det viktigaste! :)

Just nu napar mina pojkar och jag sitter och tittar på The OC. Jag har även varit och känt på julgranen. Den är av plast. Tråkigt nog. Men den är otroligt fin! Om jag får möjlighet, ska jag knäppa kort!

Jag har världens bästa vänner! Love ya!

Hej alla glada!

Idag är en bra dag, det känner jag på mig! Min mage sprätter av glädje! Jag pratade med förhoppningsvis blivande hostdad idag på telefonen. Han verkade toppen och familjen verkar toppen! Han sa att jag fick räkna med mycket jobb, men hallå! Jag är ju här för att jobba! Pojkarna verkar underbara och söta. Han tyckte jag verkade vara en toppentjej och han tyckte min engelska var jättebra. Vi ska prata senare idag igen. Jag håller alla tummar jag har för att de ringer! För mitt hjärta vill till denna familjen! Av alla matcher jag fått, så känns denna som någon jag kommer kunna trivas i. Och att pappan har mitt drömjobb är ju bara ett plus!

Jag hoppas verkligen att jag får komma till denna familj, det känns rätt, det gör faktiskt det. Självklart har jag också lite frågor jag vill få rätsida på innan jag tackar ja.

Jag har satt igång en tvätt med mina egna kläder, och snart ska jag iväg till banken, postkontoret och så måste jag tanka bilen innan jag hämtar pojkarna!

Ikväll har även alla barn simlektioner, så eftermiddagen vill spenderas i en simhall. Alltid lika mysigt!

Juste, jag måste gå och känna på julgranen. Om den är äkta eller inte. I will let you know!

Puss och Kram allihopa! Tack igen för erat stöd, det betyder såå mycket!

Godkväll Amerika.
Jag har precis varit på ett zumbapass! Och vet ni vad det bästa var? Att jag och Emma fick låna salen i 45 minuter efteråt. Vet ni vad vi gjorde? Vi buggade! Vi tog med oss Emmas dansbandskiva och buggade några låtar. Sedan hittade vi några andra cd-skivor och bara dansade loss. Det var så himla skönt. Bara släppa loss, sätta på världens leende och bara dansa! Precis vad jag längtat efter, och precis vad jag behövde!

Tyvärr så försvann matchen från Ocean City som jag hade på tråden. Men inte deppar jag för det, för när jag loggade in på datorn innan gymmet, hade jag en ny match! Matchningarna bara rullar in för mig. Jag är så glad för det! Denna familj bor en timma utanför New York! De har två pojkar och familjen verkar jättebra! Jag har sett bilder och de verkar vara en varm familj! De ringde när jag var på gymmet så jag missade deras samtal. Men jag har skickat ett mail och hoppas att de ringer tillbaka till mig imorgon! Vore så skönt att få en match som klickar nu! Och i närheten av NYC skulle ju inte sitta helt fel heller? Right? De hade även nära till stranden, så ingen är ju lyckligare än jag!

Jag pratade med min värdmamma idag innan jag åkte till gymmet. Hon tittade mig djupt i ögonen och sa vilken underbar tjej jag är. Hon verkligen "adore" me. Jag vet inte vad det är på svenska, har helt tappat ordet. Hon tycker jag har hanterat situationen fantastiskt och hon ser mig som en extra dotter. Hon sa att jag aldrig kommer bli av med henne, vi kommer fortfarande ha kontakt. Hon tycker att det är tragiskt det som hänt, att hon önskar att hon kunde behålla mig, men att vi måste tänka på mitt bästa, och barnets bästa. Självklart är det tråkigt, men hon sa så fina saker till mig. Hon är stolt över mig över hur jag tagit mig igenom allt och även denna rematch. Hon sa även att mina föräldrar i Sverige borde vara stolta över mig. Och det vet jag att ni är mamma och pappa!

Jag känner mig stark!

Hej!
Dagarna rullar på och idag är min andra dag i rematch. Jag har haft samma match nu i ett dygn och vi pratade på telefon igårkväll och idag pratade jag med deras nuvarande aupair. Vi ska prata ikväll också. MEN! Jag loggade precis in på mitt konto på Cultural Care och då såg jag att familjen är borta? Det kan betyda att de tackat nej, men de kan fortfarande finnas där. Vi får se om de ringer ikväll eller inte. Blev lite snopen att den bara var borta sådär, för det kändes ändå väldigt bra med den familjen! Nuvarande aupairen och jag klickade (synd att hon ska åka) och mamman och jag klickade bra på bara 30 minuter!

Även fast jag är i rematch så har jag valt att jobba. Så jag jobbar varje dag och just nu har jag en maskin tvätt i torktumlaren och en tvätt i tvättmaskinen. Ska snart upp och vika torkade tvätten och börja tumla den tvättade. Jag känner mig verkligen som en hemmafru!

Idag pratade jag lite med min värdpappa och han ska hjälpa mig att hitta en ny familj, han ska kolla på familjernas ansökan och så vidare och se vad han tycker.

Jag vill återigen säga TACK! för alla kommentarer och allt som ni gör för mig. Kan knappt tro att det är sant.

Kram på er sötnosar!

Jag vill bara säga TACK! Alla ni som har kommenterat, skickat mail, skrivit på facebook och skickat sms! Ni är underbara! Alla vänner, alla släktingar, vänner till familjen, andra aupairer, bloggläsare - ALLA som har ägnat någon minut åt att skriva en kommentar eller skicka ett mail, ni anar inte hur mycket det betyder för mig!

Jag blir jätteglad när jag loggar in och ser att jag fått så många fina, stöttande kommentarer! Ni hjälper mig jättemycket! Det är, som jag sagt tidigare, inte lätt att vara i denna situation. Rematch är aldrig roligt, och även fast jag trivs bra där jag är nu, så är det jobbigt, för nu måste jag skiljas från några jag älskar och några jag blivit en familj tillsammans med. Det är trisst! Denna situation är inte så vanlig har jag hört och många hör av sig och undrar hur det i hela friden kunde uppstå.

Idag åt jag middag tillsammans med mina värdföräldrar. Vi åt en trerättersmiddag och pratade, skrattade och bara hade en mysig middag. Jag kände hur tårarna ville komma fram. Varför ska jag behöva tvingas lämna detta? Varför ska jag behöva lämna det som varit mitt liv i tre månader? Det kommer inte vara lätt den dagen familjen kör mig till flygplatsen och vi ska säga hejdå.

Men tillbaka till er, underbara läsare! Ni förstår nog inte hur glad jag blir när ni kommenterar! Jag har fått mail från tjejer som jag inte ens känner, men som vill hjälpa mig. Som visar att de tänker på mig och önskar mig allt gott. Jag blir så tagen. Ni är underbara allihopa!

Jag vill även säga TACK till min old uncle som äntligen har lärt sig göra mellanslag mellan varje ord! Tack för att du tar dig tid att kommentera!

Trots alla omständigheter så har jag det riktigt bra. Jag är varje dag orolig för att jag inte ska få en "perfect match" igen. Men samtidigt har jag gjort tre månader i en underbar stad, i en underbar familj. Så det kanske är dags att prova något nytt?

Jag har faktiskt fått en match! 10 minuter från havet bor dem. Det låter som en dröm. Jag ska prata med deras nuvarande aupair imorgon. Så håll ut, information kommer! Men få inte falska förhoppningar. De kan lika gärna säga nej, jag också. Jag tackade nej till en match idag. Men jag får se det positivt. Idag är första dagen för mig att börja matchas med nya familjer. Och jag har redan fått två matcher!

Tack återigen! Ni är grymma!

Jag önskar jag kunde tacka er alla med en varsin kram. Men jag hoppas ni vet att jag tänker på er och är jättetacksam. TACK TACK TACK!