Helgen spenderades då med Sara, Vilde, Sofia, Sonja, Lissy och Mimmi. Dock inte alla på samma gång och plats och dag. Men de var brudarna jag hängde med i helgen.

I lördags började det med att jag tog mig hem till Sara och där hade vi barnkalas. Nej, men jag och Sara kollade sju ungar under kvällen. När vi gått off så svitade vi om och drog till San Rafael downtown där vi mötte vår norksa vän Vilde. Vi åt middag på en otroligt mysig restaurang, och sedan tog jag och Vilde en dessert på en typisk amerikansk bistro medan Sara agerade taxi.

När vi alla var lite rundare så åkte vi till bowlinghallen för att möta Sonja och två andra tyskar. Vi bowlade i en timma och jag hade riktigt flyt! Efter bowlingen blev det sleepover för mig hemma hos Sara.

Både stora och små barn kan ha converse!


Vilde och jag


Sara


Jag


Jag och Vilde


Mimmi och Sonja. Sonjas år är slut och åker tillbaka till Tyskland om några dagar. Jättetråkigt!


Sara och Jag


På söndag blev det en rejäl sovmorgon och sedan kom Sofia till oss och sedan blev det brunch på Toast. Jag åt en supergod våffla och även en laxmacka. Så himla gott var det! Dock stönade servitören till lite när jag beställde två saker. Men det var ju faktiskt frukost  OCH lunch!

När vi var klara där blev det en tur till Petaluma och ett outlet. Inga inköp för min del - score! Sedan blev det frozen yoghurt och IKEA. Mysig dag som bara rullade iväg! På kvällen blev det bara mys hemma i min egen soffa.

Nu är det måndag. Och jag känner på mig att denna måndag kommer bli den bästa på hela året.

See you later!

Hej!
Jag har haft en toppenhelg! Jag är för trött för att skriva om den nu, men jag lovar att det kommer i framtiden!

jag sitter och kollar på film nu och äter lite muffins.

Jag måste tyvärr berätta något tråkigt! Det kanske inte kommer bli så mycket bloggning de närmsta två veckorna. Men se det såhär, när jag kommer tillbaka kommer jag att ha MASSOR att berätta för er!

PussPussPuss på er mina kära läsare!

Jag har precis skypat med min pojkvän. Det är så underbart att prata med honom, att få se honom och att få skratta tillsammans. Men samtidigt gör det så ont. Att se honom men inte kunna ta på honom eller känna hans andedräkt. Jag kan bara sitta här och le åt alltihopa. Jag kan inte ringa honom om jag behöver komma hemifrån och få ligga i hans famn, jag kan inte spela monopol med honom och bli skitsur för att jag förlorar. Jag kan inte baka en kladdkaka åt oss och tvinga honom att se på melodifestivalen. Jag kan inte ens få en kram när jag är ledsen. Jag är otroligt tacksam att internet finns och att vi faktiskt kan prata med varandra. Men samtidigt gör det så ont varje gång vi har lagt på. Så fort jag sagt puss och hej, så föll en tår ner för min kind. Jag älskar honom över allt annat, han älskar mig. Vi är menade att vara med varandra, hos varandra och stötta varandra. Men istället sitter jag i San francisco och han i Sverige. Helt sjukt. Vi kan fortfarande stötta varandra, men allt sker genom en dator. Jag vill vara hemma hos honom.

Vi har klarat sex månader nu, bara six to go. har vi klarat det såhär långt kan vi klara lika lång tid till. Jag förstår dock inte hur mycket en kropp kan klara. Detta är första gången jag känner smärta i bröstet och kroppen för att jag saknar någon så mycket. Det kan inte vara mänskligt att sakna någon såhär mycket!

Jag ångrar inte en sekund att jag åkte, jag har mitt livs äventyr just nu. Men ändå måste jag tillåta mig själv att sakna och tycka det är jobbigt. Om jag bara bygger upp det inom mig kommer jag sprängas.

Gosh, kärlek är underbart men kan samtidigt  göra så ont.

Kan ni föreställa er hur lycklig jag kommer vara på arlanda om sex månader? Att få se honom igen. Krama honom igen. Efter ett år. Jag blir helt nervös bara jag tänker tanken.

Nu ska jag bita ihop, leva livet i sex månder och sedan komma hem och vara en påklistrad flickvän som inte kommer släppa honom ur sikte på väldigt lång tid..

Ni som har pojkvän och vill åka som aupair, jag hoppas jag inte skrämmer er. Det är bara en saknad. Vi har det toppen annars, vi har klarat sex månder. Hur grymt är inte det? Allt går bara min vill, och att man tror på sitt förhållande och litar på sin partner.

Är man kär så är man. Love you big man!

Jag håller på att bli galen. Jag gick och la mig klockan 23. Vid ett har jag inte somnat. Nu är klockan snart halv sex på morgonen och jag kan verkligen inte sova. Jag får panik! Jag har gjort allt! Läst en bok, kollat på tv, druckit vatten, kissat, läst en tidning. Vandrat omkring i huset. Jag kan inte somna. Det är STORM ute utan dess like. Huset skakar och jag tror att det ska falla ihop vilken sekund som helst. Jag sitter och gäspar, men mina ögon vill inte sluta sig och låta min kropp vila. Snart är det ju dags att gå upp, och här sitter jag utan att ens ha somnat? Jag är superarg och irriterad. Vilket inte gör saken bättre. Jag försöker sitta här nu och fördriva tid och försöka bli trött.

Om jag inte somnar snart blir jag tokig.

Idag hade jag en lång och härlig skypedejt med min underbara vän Caroline. Vi lärde känna varandra genom min pojkvän och vi klickade direkt! Vi kompletterar varandra på ett perfekt sätt och jag är så glad att ha henne som vän! Vi kan verkligen prata om allting. Även fast hon är några år yngre än mig, så kan vi verkligen se saker på samma sätt och umgås på samma nivå. En mogen tjej helt enkelt som visar vem hon är, vilket jag gillar! Vi kan flippa ur totalt och verkligen rinna ut i drömmar samtidigt som vi kan vara jätteseriösa och verkligen stötta varandra i allt. Trots att vi är så bra vänner så har hon nästan blivit som en lillasyster för mig. Jag bryr mig om henne och vill att hon ska ha det bra. Jag vet att jag tagit på mig en beskyddande roll, förlåt Carro ;). Men jag är rädd om dig, precis som om du vore min lillasyster.

Jag är så glad att jag träffade dig vännen. Genom min pojkvän fick jag en otroligt bra vän i dig, och även i din pojkvän. Vi fyra brukar ha så himla kul! Jag saknar våra tacomiddagar, festkvällar och myskvällar! De gånger vi bara käkar onyttigt och kollar på film. Alltid lika mysigt. Idag när vi pratade kände jag hur mycket jag saknar allt. Att få träffa dig, att få prata om vad som helst och känna att det stannar hos dig.

Jag saknar er. Jag saknar oss. Jag saknar att dricka cider och ta massa roliga bilder. Jag saknar allt så himla mycket. Vi fyra är ett toppengäng. Du och jag är ett toppenteam. Friends forever. Du och jag mot grabbarna. Against eachother. Åh. Jag vet inte vart jag ska börja, och vart jag ska sluta.

Det jag vill få fram är att du är en toppenvän och att jag saknar dig jättejättemycket!

En bild på oss från i somras. Kärlek. (det syns väl hur bra vänner vi är, eftersom vi råkar klä oss likadant också?, haha)

Godkväll!

Det blev en kaffe med min tyska vän Sonja i eftermiddags. Sedan började regnet ösa ner så jag kröp ner i soffan och tittade på en film. Det blev Dear John. Vilket jag inte skulle ha gjort. Jag grät igenom hela filmen. Dels för att den var så bra, och för att den väckte så mycket känslor. Tillslut blev min kudde så blöt att jag var tvungen att byta. Det var inte så att jag fällde lite tårar, utan jag verkligen grät. Det gjorde jätteont i hjärtat att se den filmen. När den var över var jag tvungen att smsa min älskling i Sverige, så imorgon har vi en skypedejt.

Jag hade otroligt ont i hjärtat när filmen var över, så nu spelas Camp Rock på tvn istället. En mycket gladare låt med härliga låtar. Jag sitter även och smaskar på chokladmuffins jag bakade tidigare idag. De är sjukt goda. vet inte vad jag lyckades med, men jag lyckades verkligen. The baking freak is back!

Nu ska jag fortsätta mysa framför Camp Rock och sedan kanske det blir en till film innan det är dags för sängen.

Godnatt :)

Godmorgon!
Barnen har "sportlov" denna vecka och min värdfamilj har åkt iväg på roadtrip. Jag är kvar hemma och rensar i barnens rum och i mitt eget också för den delen. Nu får jag verkligen prova på hur det är att bo själv, att ta hand om ett hus, städa, laga mat och allt som hör till. Jag känner mig verkligen som en hemmafru just nu. Hela dagen igår spenderade jag i pojkarnas rum. Jag gick igenom leksaker, bäddade rent i sängar och dammsög och plockade i flera timmar. Dessa barn har verkligen SJUKT mycket leksaker. Jag lagade svenska pannkakor till lunch igår, riktigt gott måste jag säga! Sedan fortsatte jag städningen innan det var dags för middag. Kyckling och ris. Jag diskade till och med efter maten. På en gång. Så köket var fint igen på 20 minuter. Det hade jag aldrig gjort hemma, då hade jag skjutit upp allting och sedan hade det bara blivit en större och större röra. Jag blir lite stolt över mig själv, jag hoppas för både min och min kära mammas skull att detta håller i sig när jag kommer tillbaka hem till Sverige!

När jag ätit var det dags för Zuuumba! Det är så himla roligt!! När jag kom hem blev det en dusch och tv-tittande innan jag låste alla dörrar (till och med dörren till mitt rum) så jag kunde somna tryggt. Jobbigast med att vara själv är att jag är så mörkrädd.

Jag tänkte att jag skulle gå upp tidigt idag (torsdag) för att fortsätta i tjejens rum och göra klart allting så att jag kan vara ledig sedan. Jag ställer klockan på åtta, äter frukost och sätter sedan på bra musik och fortsätter städa i tjejens rum. Har även satt igång en tvätt som rullar. Det tog mig två timmar. Så nu sitter jag här och funderar på varför jag inte tog sovmorgon idag när jag ändå var så ruskigt effektiv med mina arbetsuppgifter? I alla fall, nu är jag klar (tror jag). Blir alltid så nervös att det inte ska vara tillräckligt gjort. Dock har jag ju en tvätt igång med massa kläder jag måste lägga in sedan, men det går ju fort!

Jag tror jag kanske ska prova spinningcykeln som står i mitt rum. Den har fungerat som klädhängare sedan jag kom, vem vet - den kanske har en annan funktion också? Ska testa den och sedan blir det skypedejt med min underbara Caroline!

Här kommer bilder på det lovely meals I made for lunch and dinner yesterday!

När det gäller att vandra på livets resa, handlar det om att göra det på sitt eget vis. Att välja hur man vill gå, om man vill ta två steg fram och ett steg bak eller om man bara vill koncentrera sig på att röra sig framåt. Jag vet inte vart jag vill gå, vart jag vill komma. Men en vacker dag ska jag stå där, och då ska segern vara min. Bara min. Jag har gjort många val i livet, jag har valt mellan klackskor eller sneakers, stiftpenna eller bläckpenna, hotell och restaurang linjen eller SAM-linjen. Jag har aldrig ångrat något val jag har gjort. Jag tror jag har tvekat bara för att jag ska sätta mig själv på prov. För att min hjärna ska få bearbeta olika situationer och olika viljor, och att jag tillsammans med min hjärna ska komma fram till ett bra beslut som passar bäst för mig.

Mitt val att åka till USA var nästan aldrig en tvekan. När jag väl kommit på idén så fanns den där hela tiden och jag släppte aldrig tankarna. Det var många som trodde att det bara var snack. Men jag var väldigt säker på att jag skulle komma iväg på den här resan. Och hade jag inte rätt? Jag känner mig själv väldigt bra, jag vet hur jag fungerar och jag vet hur jag reagerar i de flesta situationer. Ibland undrar jag hur jag tänker, och ibland gillar jag att testa mina egna gränser.

Jag vet inte vad som kommer hända med mig efter mitt USA år. Men jag vet att jag kommer vara en starkare person och se livet med andra ögon. Jag har vuxit väldigt mycket som person dessa sex månader och hur mycket tror ni inte kommer hända på ytterligare sex månader? Jag vet att jag kommer komma någonstans, men jag vet inte vart jag ska gå. Eller hur jag ska gå. Men jag ska komma dit. Och jag ska göra det med bravur. Jag ska komma hem till Sverige om etthalvår, då ska mitt USA år vara ett avslutat kapitel. Jag ska tänka tillbaka på mitt år som det år då jag växte som mest och det år då jag lärde känna mig själv på en helt ny nivå.

Efter mitt USA-år börjar ett nytt äventyr. Jag vet inte vart jag ska då, men jag ska komma dit. Och det ser jag fram emot!

Hej!
Denna veckan har barnen lov. Ski-Week. Igår var det även en röd dag då det var Presidents Day, så jag var ledig. Jag hängde med flickorna på dagen och sedan styrde Sara bilen mot IKEA och jag satt bredvid. Vi drog först en snabb fönstershopping på köpcentrumet intill IKEA. Vi både hade övertalat oss att inte köpa någonting. Spara pengar på hög nivå här! När vi var klara blev det IKEA. Vi gick runt och tittade och tog på alla svenska saker. Sedan blev det köttbullar på restaurangen. MUMMA! Var så himla mätt efteråt. Dock var jag duktig och inte köpte någon marabou denna gång. Nu måste ni väl ändå bli stolta över mig? ..

Jag gick in i ett kök på IKEA och fann en osthyvel i en låda. Tänk va glad man kan bli för en liten osthyvel! Ni som är hemma i Sverige. Lova mig att ni tänker på mig nästa gång ni hyvlar ost, äter korvstroganoff eller bakar kladdkaka. Okej? Ni har det grymt bra där hemma och jag är stolt över att jag är svensk. Sverige är ett fantastiskt land och jag kommer aldrig mer flytta därifrån! Jag har lärt mig att uppskatta allt där hemma tusen gånger mer sedan jag for hit. Sweden in my heart.



Eftersom barnen är lediga i veckan så äre lite lugn och ro för mig. De flesta aupairer jobbar extra mycket när det är lov. Men inte jag (denna gången). Min värdpappa är hemma idag, jag tog bara barnen till parken några timmar på förmiddagen när han behövde plugga till en brandprov. Jag ska även jobba ikväll när mina föräldrar ska ut på middag. Denna veckan kommer gå sjukt fort och det är jag glad över. Det kommer vara en lugn och skön vecka och jag känner på mig att jag kommer vara väldigt lycklig när nästa vecka börjar.

Vi hörs snart igen.

Kram på er och Godnatt hemma i Sverige!

Jag har haft en helhelg med Sara. Blev en liten sovmorgon i lördags innan vi tog en pannkaksfrukost i Downtown. Sedan tog vi oss in till San Francisco för att gå på Exploratorium. Det tog ett tag innan vi fick parkering och regnet bara öste ner! Men tillslut kom vi in. Det är ungefär som tomtits. Vissa saker var väldigt intressanta och roliga, andra var lite mer tråkiga. (kanske var tråkiga för att vi inte förstod vad man skulle göra).

När vi var klara med vårt exprimenterande tog vi oss till Hard Rock Café för middag. Otroligt gott och otroligt underhållande! Det kom in en grönklädd dam när vi satt där. Hon sitter lugnt och stilla och äter sin middag, men efter en stund kliver hon upp på golvet och dansar. Jag kunde inte hålla mig för garv, hon dansar med sådan inlevelse. Det är alltså inget dansgolv, utan hos ställer sig upp mitt i restaurangen och dansar. Tillslut börjar hon jonglera och ta på sig en hatt. Hon försvinner även några gånger in på toaletten för ombyten. Ibland trodde jag att jag hamnat i dolda kameran!

När vi avnjutit vår middag for vi till bowlinghallen för att bowla! Det var otroligt roligt och vi skrattade åt alla amerikanare som inte verkar veta hur man bowlar! De kastar mer kloten så de landar med världens duns!

Söndagen bjöd på en tripp in till San Francisco igen. Det blev en tripp till Ocean Beach för att knäppa lite kort och sedan for vi till North Beach för att hitta en mysig italiensk restaurang. Vi gick runt runt och det var riktigt mysigt. Tillslut hittade vi en söt liten restaurang med god mat!

Här kommer lite bilder från helgen!

















Jag har haft en mysig och avkopplande helg. Imorgon börjar en ny arbetsvecka, som förhoppningsvis kommer bli väldigt lugn.

Titanic spelas på tvn just nu, så jag funderar på om jag ska hoppa i pyamasen och titta på den och somna gott i min säng. Jag tycker att jag förtjänar det!

Hoppas ni där hemma i Sverige också har haft en bra helg.

Kram till er alla!

Min morgon har varit toppen! Barnen har Crazy Hair Day at school today. Så jag gjorde mohawk på mitt mellanbarn, och massa roliga frisyrer och sprayade det med olika färger. Alla var grymt exalterade (Till och med jag). Det luktade hårspray i hela skolan när vi kom fram. Alla barn hade galna frisyrer!

När jag kom hem ägnade jag förmiddagen åt att skypa med familj och vänner hemma i Sverige =) Alltid lika mysigt!

Jag ska chilla ett par timmar till innan det är dags för lunch och jobb. Känner att det är en grym dag som väntar, och en grym kväll.

Thank god it's friday!

Här är min fina Emma och jag på en promenad på Bostons gator. Jag saknar oss som bara den. Nu är hon hemma i Sverige och jag i San Francisco. När jag kommer hem till Sverige igen ska jag boka en helg i Falköping och bugga loss med min sköna höna! Jag saknar henne något enormt och vår vardag i Boston

My Blueberrymuffin! FISCHY! ♥

Hittade lite random bilder på datorn! Lägger upp fler, för jag har mer kärlek än såhär att visa! Här är i alla fall ett smakprov på guldklimpar i mitt liv :)

Hej!
Idag när jag släppt av alla barnen på skolan åkte jag i ösregnet (vi har regnstorm här nu) ner till köpcentrumet för att träffa min fina Sofia. Det blev lite shopping för hennes del och sedan tog vi en fika på mitt stammishak där de förövrig känner igen mig nu! Vi satt och pratade en bra stund och jag måste säga att tjejen är en otrolig inspirationskälla. Hon fick mig att öppna upp mina drömmar och våga drömma vidare. Hon ska nu bli den jag ska bolla mina idéer med! Sofia är en underbar och enkel tjej som man verkligen kan lita på. Det var så skönt att sitta och prata med henne, hon förstod mig. Hon vet vad jag vill. Och jag vet att jag ska göra allt för att komma dit. Med Sofias hjälp vet jag att jag kommer komma en bra bit på vägen!

Just nu är jag sjukt taggad på att avsluta mitt aupair år och fortsätta vandra och bygga på mina drömmar!

När min värdmamma kom hem på kvällen kom hon med ett stort grönt paket. Och det kan bara betyda en sak! - PAKET FRÅN SVERIGE! Det var ett gulligt paket från min älskade, underbara mormor! Jag fick ett kort, där även min morbror lämnat en hälsning. Du är för härlig Hans! Jag fick skvallertidningar och svenskt godis. Så underbart gott!

Älskar att jag även fick en FRIDA-tidning :D

Jag blir så himla glad att så många av er har kommenterat och presenterat er! TACK! Jag önskar jag kunde prata med er alla personligen och disskutera aupairfrågor och kunna besvara allas frågor om ni har några. Jag blir verkligen superglad! Tveka inte att skicka ett mail med frågor om ni har något ni undrar över! Det är väldigt många nyblivna aupairer som läser min blogg och måste bara säga att ni gör helt rätt val i att åka! :)

Det är en hel salig blandning som läser, blivande aupairer, nuvarande aupairer, vänner, familj, familjens kompisar. Det gör mig glad att ni läser. Jag skriver lika mycket för er skull som för min egen skull :) Tack igen!

Tack för all respons, ni får gärna kommentera mer om ni vill, det gör mina dagar :)

TACK igen!!

(okey.. jag ska sluta säga tack nu..)

Jag ser att jag har väldigt många läsare. Jag kan inte ens gissa mig till vilka alla är. Jag vet vilka några är, men inte alla dessa. Så kan ni göra mig en tjänst? Kan ni inte skriva ett mail eller en kommentar om vem ni är (ert namn), vart ni bor och varför ni läser min blogg. Jag skulle bli superglad :) Detta skulle även göra det lättare för mig att blogga, om jag vet vilka som läser kanske jag kan göra mer roligare o personligare inlägg.

Snälla? För min skull? :) Jag skulle bli superglad! :)

Tack på förhand och KRAM!

Det är ju för er skull jag skriver, och det vore jättekul att få veta vilka det är jag skriver för :)

Jag måste uppmärksamma min trogna läsare och KOMMENTERARE Linda. Tjejen till höger på bilden är BÄST på att kommentera av alla som läser. En tjej som jag saknar och som längtar efter min kladdkaka ;). Puss på dig tjejen! Tack för att du kommenterar och gör min vardag lättare och tack så hjärtligt för ditt stöd. Du anar inte vad det betyder för mig!

Kram :)

Japp, det är sant! Idag har jag varit i USA i hela sex månader! Tiden har bara rullat iväg och nu kommer det vara nedförsbacke de sista månaderna. Jag kan inte förstå att det var hela 6 månader sedan jag satte mig på ett plan över hit. Det känns som om jag varit här i kanske 3 veckor, samtidigt som det känns som om jag har bott här förevigt. Det är en enormt märklig känsla.

6 månder har gått extremt fort och nu är det bara andra halvlek kvar innan det är dags att åka hem till Sverige igen.

Här är min klass som jag var i på aupairskolan för ett halvår sedan. Sjuukt!

Okej, jag ska bara klargöra innan ni börjar läsa. Detta är mina egna tankar och teorier om hur mitt aupair år har varit och är. Det behöver inte betyda det ena eller det andra. Jag vill bara skriva, ni får läsa och tolka det hur ni vill. Okej? :)

För ungefär 6 månader sedan satte jag mig på ett plan över till andra sidan atlanten. Jag lämnade min underbara familj, min älskade pojkvän och mina sköna vänner hemma i Sverige för ett eget äventyrsår i USA. Jag började mitt äventyr i Boston där jag bodde hos en grym familj med många tuffa dagar. Jag hann med fyra månder där och fick verkligen vänner för livet i den vackra staden. Jag tog med mig dessa vänner (i hjärtat) och dessa erfarenheter och förflyttade mig till San Francisco. Det är en enorm skillnad att bo i San Fransisco än i Boston. Dock saknar jag Boston. Alla mina underbara vänner där. Det var en helt annan nivå där. Det var ärligt och fint i Boston. Här i San Fransisco är det lite tvärt om. Jag älskar staden, det är väldigt fint, men Boston ligger mig fortfarande varmast om hjärtat.

Jag åkte hit för min skull. Jag skulle stanna här i ett år och sedan åka tillbaka hem till Sverige. Jag har fått förfrågan om förlängning. Att stanna. Vill jag stanna här i USA några månder till? Nej. Det vill jag inte. Jag har haft för många motgångar här i USA och fått kämpa för mycket. Jag ångrar ingenting jag har gjort här, jag har vuxit och lärt mig något på precis allt som har hänt. Jag är glad för det, men jag har inte levt som en dans på rosor under mitt aupair år. Jag tror de flesa aupairer vet vad jag pratar om. Frågan är också, stanna ett helt år? Vad var jag ute efter på mitt äventyrs års? Jag ville växa som person, vilket jag gjort något enormt. Jag ville träffa underbara människor, vilket jag också gjort. Jag ville resa och jag ville se USA. Det har jag också gjort. För vems skull gör jag detta? Jo för min skull. Just nu känns det inte som om jag är här för min skull. Det enda jag tänker på är att om sex månader är jag tillbaka hemma i Sverige igen. Ska det vara så? Ska jag verkligen ha en sådan känsla? Att räkna ner tills jag kommer hem? Jag vill absolut inte åka hem, men eftersom jag tänker så blir jag rädd för mig själv. Allt jag ser framför mig är att jag kramar pojkvännen och tittar på Let's dance en fredag kväll. Eller äter makaroner och falukorv med mamma o pappa en onsdagskväll. Går på bio med Lenita en söndag eftermiddag. Det är sådant jag ser framför mig just nu. Men detta kommer inte bli verklighet förrens om 6-7 månader.

Jag antar att jag längtar tills dess, men att jag inte är redo för det ännu. Jag har mycket kvar på min lista som jag vill göra här i USA. Jag tar vara på varje dag och försöker se möjligheterna. Jag saknar min Ida också. Min Ida och min Jessica. Mina Boston brudar som gjorde mitt liv underbart i Boston. Jag önskar de hade kunnat följt med mig hit till Californien. Men jag vet, att dessa fantastiska varelser kommer jag träffa i höst hemma i Sverige.

Aupair livet är egentligen ingenting för mig. Jag är organiserad som person och att bo hos en annan familj och ta hand om deras barn kan ställa till det. Det gäller att hitta ett sätt att få saker och ting fungera. Att dessutom bo på sitt jobb är aldrig lätt. Man kommer aldrig undan. Och hur roligt är det att låsa in sig på sitt rum? Det gör jag ofta när jag behöver andas. Det ger mig andrum. Aupairlivet är hårt men nice. Man måste kämpa hårt för att få det året man drömt om.

Ibland blir jag tokig på mina tankar. Men nu är det dags att jobba de sista månaderna och ta vara på allt som komma skall. Njuta, se det positivt och kämpa. Snart är jag på svensk mark igen och då kommer jag tänka tillbaka på allt detta, och då vill jag tänka tillbaka på ett bra USA - år.

Godmorgon!
Igår firades alla hjärtans dag på Cheesecake factory med Sofia och Filippa. Blev min favoriträtt och en Cheesecake på det. Vi hade det väldigt trevligt och tjejerna fick en alla hjärtans dag present av mig! Det var superskönt att få träffa Sofia igen. Vi var tillsammans på aupairskolan på Long Island och sedan har hon bott i New Jersey och jag i Boston. Jag hamnade i rematch och hamnade här i San Francisco, för en månad sedan gick hon i rematch, och har nu hamnat här i San Francisco. Dessutom endast bara 15 minuter ifrån mig. How lovely? Vi hade i alla fall en grym middag. Alltid lika gott på Cheesecake!







Efter middagen stöp jag ner i sängen. Idag mår jag inte så bra, har ont i halsen, snuvig och har dessutom en körig mage. Frågan är om jag blev matförgiftad igår? Min mage är verkligen inte att leka med. Som tur är så är jag ledig idag och ska snart försöka sova lite till. Jag var uppe imorse och gjorde frukost till barnen. Nu är klockan dock redan halv tio. Men jag funderar på att sova några timmar i alla fall. Godnatt!

Idag är det alla hjärtans dag! Hjärtan och nallar över allt. Jag måste medge att jag saknar geléhjärtan!

Eftersom jag inte får gå på middag med min prins ikväll och inte ens krama honom så uppmärksammar jag honom lite här istället.

Vad behöver jag säga? Ingenting. Jag älskar dig. Allt annat vet alla redan. Vi är bäst, ingen protest :)

I love you! I love you! I love you! I love you! I love you! I love you! I love you!



Jag älskar er alla underbara vänner också, saknar er så det gör ont i hjärtat. Och mamma, pappa och Emil såklart , heeela familjen med släkt o hela tjottahejti! Ja, ni vet vilka det är jag saknar! :)

Puss på er! Ni är bäst!

Hej!
I lördags var det som sagt tjejmiddag hemma hos Sara. Det var väldigt trevligt! Jag hade legat i sängen hela dagen och inprincip vägrat att resa på mig. Men Sara fick upp mig och hemma hos henne lagade vi tacos och drack vin och hade en otroligt trevlig kväll! Vi var sju svenska tjejer totalt och vi hade en mysig och trevlig kväll tillsammans. Vi dansade, sjöng, lekte lekar, sjöng och pratade massor. Aupairer får verkligen en speciell humor. Vi spelade "ölspelet" med bamsekort. Haha, behöver jag säga mer?

Här kommer lite bilder!

Sara, Filippa, Sabina och jag i köket.


Sara fick hacka löken ...


Jag och Filippa


Paulina och Sara


Paulina och Jag


Jag stod för avdukningen.


Jag kanske lägger upp lite fler bilder sen när jag fått dem av tjejerna :)

Söndagen bestod av häng hemma hos Sara bara där vi kollade på film och åt glass och choklad. Sedan hade jag och Sara aupairmöte. Sedan åt vi middag på en fin restaurang.

Vi hörs snart igen! Pussar.

Vänner som dig växer inte på träd. Vänner som dig är svåra att hitta och ingen kommer någonsin kunna ersätta din plats. Vi har något mer än vänskap. Jag har sällan känt något liknade och jag vet att du är en vän för livet. En syster. Vi delade mycket under våra 4 månader tillsamans i Boston. Jag vet att jag alltid kommer ha ditt nummer i min telefon, jag kommer alltid ringa dig. Jag vet att jag kommer ha bilder på oss i mitt rum hemma i Stockholm när jag kommer hem. Jag vet att du alltid kommer ligga mig varmt om hjärtat. Jag är så glad att jag har dig som vän, ingen kommer någonsin att kunna ta din plats. Du tar stor plats och den är du värd. Du var den som tog hand om mig när jag var i rematch, du var den som tog hand om mig när jag fick skrattattacker, du var den som höll mig i handen när jag var rädd. Vad det än var, så fanns du där. Finns där. Även fast du är på andra sidan landet.

Du är så jävla fin Ida. Världens bästa vän. En vän för livet. Sisters forever.

Love you.

Hej allesammans!
I lördags fick Sara ut mig från mitt sängliggande och jag kämpade för att verkligen få på ett leende på läpparna. Tillslut kom jag upp och vi åkte och shoppade lite. Jag följde sedan med hem till henne och det blev även en tjejmiddag där.

Jag ska berätta allt om min helg så småningom. Jag lovar! Jag har precis kommit hem och är trött, men en uppdatering kommer.

Just nu är jag gladast för att Sofia har kommit hit. Äntligen. Ni anar inte hur hårt mitt hjärta slår och vilken lättnad det är att hon är här!

Vi hörs snart igen. Men jag mår bättre nu, just so you know =)

Jag vet inte vad det är. Men jag är i en stor svacka just nu. Jag är helt slut efter en arbetsdag. Jag är grinig mot mina vänner, jag är inte sugen på att göra någonting och jag känner mig inte lycklig. Jag jämför mitt liv här med Boston. Jag saknar min pojkvän i Sverige. Och att det är många saker som sker samtidigt gör inte det hela lättare heller..

Jag har träffat underbara tjejer här, vissa tyr jag mig mer till än andra men vi alla har sjukt kul tillsammans. Dock känns det som om jag inte passar in. Jag känner mig inte hemma här och det känns bara inte rätt. Jag känner tunga stenar på mina axlar och jag kan inte ens minnas när jag gjorde något för min skull senast.

Jag vill inte skriva ut precis allt här i bloggen. Vissa tankar och känslor hör hemma för mig själv, och för mina närmsta. Men jag vill ändå dela med mig. Aupairlivet är inte alltid en dans på rosor och det vill jag också visa. Självklart är det olika för alla, men just nu är jag i en total svacka. Jag har börjat klättra uppåt, men det är tungt och ibland tappar jag fotfästet.

Ni behöver inte vara oroliga. Jag tänker inte åka hem. Absolut inte. Det är inte det jag vill. Jag är en kämpe och jag åkte hit för att växa som person och lära mig det ena och andra. Genom detta lär jag mig jättemycket. Men jag förstår inte varför allt är så tungt just nu. Jag behöver ny energi. Jag behöver en rejäl omskakning. Jag ligger ofta och gråter i min säng för att allt känns så jobbigt. Men sedan tar jag mig i kragen och försöker göra något åt situationen. Jag känner mig ensam och jag vet inte vem jag ska prata med. Det är så mycket känslor på en gång.

När jag väl har chansen att prata med en av mina vänner, så trycker jag bort det onda. Jag sätter på mitt leende och allt verkar bra. Varför kan jag inte bara prata om det istället? Vad är det för fel på mig?..

Det ÄR okej att vara ledsen, man behöver inte alltid vara på topp. Right?

Mamma, bli inte orolig. Jag ska vara kvar här och allt kommer bli bra. Jag har bara en förmåga att tänka för mycket (vilket du vet) och just nu tänker jag MER än vad jag brukar..

Jag kommer förmodligen ångra detta inlägg redan imorgon, för att jag kanske redan imorgon har kommit till toppen på mitt berg. Men just nu ska jag lägga mig under täcket och fortsätta fundera på saker och ting.

Mitt hem är där du är..

Hej!

Igår fick min data ett breakdown. Han vägrade starta och jag bröt ihop. Den var verkligen helt nedlagd och jag kunde inte ens starta filuren. Idag hade jag som tur turen på min sida och han startade. Jag skyndade mig att ladda ner alla bilder på mitt USB - minne. Jag vet inte hur länge till denna dator kommer hålla, så hör ni inget på ett tag så har väl min dator förmodligen dött igen!

Veckan har varit bra, igår följde jag med Sara på en föreläsning. Mannen som upptäckte Titanic höll ett föredag om upptäckter och så vidare. Jag höll dock på att somna för att jag var så hemskt trött, men jag höll mig igenom hela föredraget! YEY!

Okej.. jag har ingen inspiration att skriva just nu..

Så vi hörs, okej?

Byebye.

Den senaste månaden har varit jobbig för mig. Jag har haft ont i hjärtat av saknad och jag har plågat mig själv att kolla på hans favoritfilmer, läsa hans gamla sms, kolla på bilder och bara låtit tårarna rinna. Jag har min bästa vän i dig och även min fina, underbara pojkvän. Vi är som natt och dag. Du är metalkillen som vill ha tuppkam och jag är schlagerbruden som vill ha söta små lockar. Även fast vi är så olika, är vi som magneter. Vi har dragits till varandra och stannat där. I totally fall in love with you. Och fort gick det. Jag kan inte förstå varför jag satte mig på ett plan till andra sidan atlanten. Fast jag vet, att varken du eller jag hade hindrat mig. Du stöttade mig från ruta ett, och du ville verkligen att jag skulle åka hit.

Jag kommer vara dig evigt tacksam för detta älskling, jag har verkligen the time of my life här borta men jag saknar dig varje dag. Varenda j-vla dag. Det är inte lätt att vara ifrån sin bästa vän/pojkvän så här lång tid. Vi har nu klarat dryga 6 månader. Och det med bravur. Jag längtar tills jag får krama om dig igen. Jag saknar till och med stunderna när du retas med mig. Jag saknar att inte kunna åka över till dej en fredag kväll efter en jobbvecka och sova hos dej en hel helg och bara slappa. Äta kladdkaka framför en film eller ta promenader med era fina hundar.

Jag kan inte i ord beskriva hur mycket jag saknar dig och hur ont det gör. Jag kan inte föreställa mig hur jobbigt det måste vara för dig också, att vara kvar där hemma. Jag är så stolt över dig. Jag är så glad att jag har dig. Tack för allt älskling. Jag kommer vara dig evigt tacksam. Jag älskar dig. Över allt annat.

Together we take this world by storm.

Hej!

När jag kört barnen till skolan idag blev det ett samtal med min pojkvän. Gud så skönt det var. Vi har inte pratat på länge och jag har ont i hjärtat av saknad just nu. Det har gått väldigt bra i fem månader. Men senaste månaden har varit en av de tuffaste. Saknad är aldrig en skön känsla. Speciellt inte just nu. När vi pratat klart slängde jag mig i bilen för att åka och posta brev och sedan möta upp fina Josefin på Peet's för en fika. Det roliga är att mannen på Peet's vet vem jag är, första gången vi stötte på varandra trodde han att jag var Tiger Woods exwife. Han sa "WOW, how does it feel to have THAT MUCH money?!" Haha, jadu.. tack för den komplimangen! Jag är aupair, ingen exwife..

Efter vår fika stund blev det shopping. Jag hade inga tankar på shopping men shoppade loss ordentligt. Vilket jag förtjänar! Jag kom hem med tre par tröjor, ett par leggings, en kofta och lite annat smått och gott. Jag ångrar inga köp och jag är glad att pengarna rök från kontot! De kan ju inte bara ligga där, eller hur? ;)

Hämtade barnen i skolan, åkte hem o gjorde läxor och alla hjärtans-dag kort. Sedan åkte vi till en affär och köpte en pärm till min tjej och sedan blev det Berry Twist (frozen yoghurt). Min och barnens favorit. Typ som mjukglass. Så sjukt förbannat gott!

När min värdmamma kom hem hoppade jag snabbt in i mina träningskläder för att åka iväg på Afrikans dans. Nu har jag duschat och sitter här. Jag är inte trött men borde sova. Klockan är ställd på 05.00 imorrn.

Godnatt kära vänner =)

I fredags åkte jag och mina värdföräldrar och plockade upp barnen i skolan vid 12 för att sedan styra bilen mot Tahoe. Tahoe ligger lite längre upp där man kan åka skidor på vintern och man kan även vara där på sommaren. Det är otroligt vackert. Jag tappade hakan när vi åkte längs sjön och när vi åkte upp och ner vid bergen. Det var en väldigt lång resa. Mamma, jag ber om ursäkt för alla gånger jag har sagt "är vi framme snart?" Jag satt i fyra timmar och hörde tre barn säga, VAR FEMTE MINUT "Are we there yet?, When are be gonna be there?" Jag höll på att dö. Jag fick panik. Tillslut satte jag musik i mina öron och stängde ögonen och drömde mig bort några timmar. Förlåt förlåt mamma och pappa, nu inser jag vilken pina jag varit alla år!

Förövrigt gick resan bra och vi kom fram till en stor stuga och vi satte snabbt på oss täckbrallor för att ut o leka i snön. Barnen var helt till sig eftersom de sällan får se snö. De klagade när de fick snö på huden och så vidare. Haha, jag bara skrattade och sa att det får man leva med! Gud vad jag har vuxit på dessa 6 månader. Och vilket tålamod jag fått! Det får jag nog tacka mitt gamla värdbarn för...

Lördagen spenderades i ett område där OS hölls för ungefär 50 år sedan. Det var en hel by mitt i skiresorten. Det var enormt fint och jättemysigt verkligen. Barnen hoppade barn-bungyjump och vi gick runt och tittade. Söndagen blev det skoter och pulkaåkning. På kvällen var det SuperBowl så mina värdföräldrar skulle ut på en klubb och kolla på matchen, så jag körde dit dem och sedan hade jag barnen hela kvällen.

Jag måste säga att jag haft en helt fantastisk helg! Mycket god mat, snö, pulkaåkning, skoteråkning och skratt.

Hej!

Idag är det torsdag och det har varit en lång dag även fast jag började efter lunch. Min värdmamma kom även tidigare hem från jobbet och vi åkte ut och käkade middag. Hon hade även köpt med sig cupcakes till efterätt när vi kom hem. OM jag dog!

Jag har suttit i min säng och skrivit dagbok, pratat med fina människor och läst bloggar ett tag nu. Det är riktigt skönt. Jag ska strax krypa ner i min säng.

Jag kommer inte att blogga igen förrens på måndag. Bara så att ni vet. Tar ett break i vardagen, och då även från bloggen.

Ungefär såhär känner jag mig just nu. Även fast jag på bilden har världens skrattattack, så känner jag att jag vill krypa ihop. Andas. Andas. Andas. Och sedan ställa mig upp med ny kraft och ny energi. Jag behöver den här helgen. Tror jag.

Bye!

Hej!
Såg att my sister Ida skrivit saker hon saknar från Sverige, och nyligen skickade Sofia en bild på en svensk frukost. Då fick jag panik. Jag måste skriva ner vad jag saknar i matväg från Sverige. Mamma, förbered dig på en matsedel för en hel månad när jag kommer hem!

Jag saknar:
- Lingongrova, pågen, FRALLOR.
- Leverpastej.
- Lönnebergaskinka
- Hushållsost
- Conjacsmedwurst.
- Kladdkaka
- Falukorv
- Pyttipanna (jag vet att du blir glad nu pappa)
- Mammas lasagne
- Mormors pannbiff med LINGONSYLT
- Bravos äppeljuice
- Mammas Kötbullar med gräddsås
- Yohurt
- FILMJÖÖLK!!!!
- Knäckebröd
- Såser, grönpepparsås!
- En vanlig, hederlig grönsakssallad.
- Sockerkaka
- Toscakaka
- Fisk med ärtor
- Korv med bröd
- Mammas tacopaj.

Okej.. listan kan bli extremt lång. Men förstår ni hur bra ni har det där hemma som kan gå till ICA och köpa detta. Jag kan få tag på marabou och ikeas lingonsylt. Det kommer jag inte så långt på dock. Men om ungefär 6 månader är jag hemma igen. Och då ska det ryka ordentligt från spisen!

Om ni vill bjuda mig på middag när jag är hemma, så blir pyttipanna galant. Jag kommer uppskatta allt när jag kommer hem! Glöm bara inte rödbetorna!

Hej!

Om ni har högläsning för minderåriga så sluta läs nu!

Jag har precis kommit hem från min andra class på college. Ikväll stod Zumba på schemat. Det var skitroligt och vår lärare var ...speciell. En man med långt, grått hår, vita byxor och stringkallsonger. Dock världens grymmaste dansare, han vet verkligen vad han håller på med! Men varför måste han ha stringkallsonger OCH vita byxor? Han var grym och jag hade ett leende på läpparna hela lektionen. Även fast jag skulle sitta på en stol och titta då jag inte mår tiptop så kunde jag inte låta bli. Musiken drog tag i mig och vips så stod jag framför spegeln med alla andra i alla fall.

Det var kul och nu är jag trött. Så ska titta lite på tv innan jag kryper ner i min säng.

Godnatt kära USA och Godmorgon älskade Sverige.

Hej! Har inte läst din blogg på ett tag. Men nu tittade jag in igen. Ville bara fråga fall du fortfarande är tillsammans med din pojkvän?
Jag kom till USA i slutet av Januari och har pojkvän som väntar i sverige. Blir det lättare eller svårare efter hand?
Kämpa på tjejen!
Kram Angelica

Hej Angelica! Tack för att du hittade tillbaka :) Och välkommen till Amerika! :D Hoppas du trivs!
Ja, jag är fortfarande tillsammans med min pojkvän och det går jättebra. Den jobbigaste perioden är alltid i början. Innan man "vant" sig. Från att kunna prata varje dag och kramas varje vecka så är det ett stort steg att sedan knappt kunna prata med varandra då tidsskillnaden kan ställa det till ibland. MEN! Allt går bara man vill. Alla är olika och det fungerar olika bra för alla men jag personligen tycker det har blivit lättare efter hand. Jag känner mig trygg i mitt förhållande med min pojkvän och litar på honom. Det som har hjälpt mig mycket är att inte prata så ofta. Självklart är detta induviduellt men för mig har det bästa att vara att inte prata varje dag, och ibland inte ens varje vecka. Min pojkvän har alltid sagt "Elin, gå ut och upplev USA, vi behöver inte prata varje vecka. Vi kan prata när du kommer hem, men skicka ett mail om du varit ute så jag vet att du är välbehållen". Min pojkvän bryr sig om mig och är intresserad av vad som händer här borta men för oss är det inte så viktigt att prata varje vecka. Vilket är väldigt skönt. För om jag skulle ha pratat med honom varje dag eller några gånger i veckan hade jag nog blivit galen. Saknat honom mera.

Jag är ingen relationsrådgivare, haha, men försök hitta knep som hjälper dig och din pojkvän. Jag tror min pojkvän tycker det är jättejobbigt att jag är här,  även fast han inte visar det så mycket. Han försöker vara cool och lixom ta det lite med en klackspark. Men jag har bestämt att jag skickar brev till honom varje månad för då har han något att se fram emot (vilket gör att det kan kännas att tiden går fortare). Det gäller att hitta lite småsaker som kan hjälpa i vardagen. Jag har även vänner här som har pojkvän hemma i Sverige och det är viktigt. För då kan vi prata och stötta varandra.

Det viktigaste är att hålla kommunikationen vid liv. Ha samma kärlek och samma kommunikation (så gott det går) som ni hade innan du for, så kommer allt gå kalasbra!

Jag har varit här i 6 månader om tre veckor, och tiden bara springer iväg. Det gäller att kämpa. Det har varit många tårar. Men det är det värt. Jag ångrar aldrig att jag åkte.

Kämpa!Kämpa!Kämpa! Hör gärna av dig om du vill prata eller ventilera hjärnan lite! I will listen to you!

Vi klarar detta tillsammans! Vi aupairer måste hålla ihop!

5.5 månader på varsin sida av atlanten. Klarar vi detta, kan vi nog klara vad som helst!

Godkväll!
Jag vet inte vad det är för fel på min kropp. Min hals gör inte speciellt ont (vilket jag kanske ska vara glad för). Men den ser förjävlig ut. Mamma, du vet ju hur härlig min hals kan se ut ibland. Och imorse hade jag 37.7 grader i feber. Försökte få tag på min mamma för att se om det är feber för mig eller inte. Herregud. Jag är fortfarande mammasflicka! Jag tog förgivet att det var liiite för hög temperatur för att vara på förmiddagen utan att ha  gjort någonting. Jag går mellan hela tiden och temperaturen går upp och ner och min energi likaså. Det är väldigt irriterande eftersom jag ska åka bort över helgen!!

Dock så trotsade jag min feber och åkte ner till mallet för att dricka té med Karin. Jag råkade även köpa en ny jacka. Den var billig och skitsnygg. Inte alls min stil. Men jag behövde bli av med lite pengar på kontot.

Jag hade förövrigt en väldigt bra dag med barnen. Vi lekte i lekparken och vi hade riktigt kul. Dock satt jag mest ner eftersom jag inte kände mig riktigt på topp. Dessutom städade jag massa lådor. Bra aupair eller vadå?..

På kvällen var det dags för min första klass på college. På schemat stod: Afrikansk dans. Det var speciellt. Jag och Sara kommer dit, skitsnygga i våra träningskläder och så kommer vi in i lokalen. Längst fram står en dam med breda höfter och stort twistat hår. Bakom henne står det ungefär 10 stycken pensionärer. Jaha? Och varför ska dem dansa afrikansk dans? .. Väldigt intressant tyckte vi men det var roligt i alla fall! Intressant dans verkligen. Bra träning kommer det nog bli också. Dock orkade ju inte jag vara med så mycket. Men det var ändå kul.

Nu ska jag strax sova så jag förhoppningsvis mår bättre imorgon..
Godnatt Världen.

Godkväll kära läsare!
Fick väldigt lite och väldigt dålig sömn inatt, inte alls bra! Men jag tog mig ändå upp för att göra barnen redo för en ny skolvecka och körde dem till skolan. När jag kom hem tog jag en välbehövlig dusch och sedan åkte jag och uträttade lite ärenden. När allt var klart åkte jag till Peet's och beställe en latte och satt där i några timmar och läste min bok. Det var så skönt. Komma ut ur huset, sitta på ett fik alldeles ensam och läsa en bok. Det ska jag göra fler gånger! Det gör så mycket.

Hade en hel arbetsdag framför mig sedan. Mestadels bestod den av att spela spel och vika tvätt. Hela dagen har jag mått lite halvdant. Ont i halsen, illamående och yr. Just nu är jag så himla yr så det känns som om jag ska svimma. Jag ser knappt något, allt bara snurrar. Så jag har lagt mig i min säng och väntar på middag. Vi ska äta lasagne ikväll. Hoppas den är lika god som mammas! Jag kan vara yr för att jag enbart åt ett äpple till lunch, hoppas jag mår bättre efter lite middag!

Nu ska jag sluta ögonen en stund innan middagen.

Vi hörs snart igen. Jag tänker på er där hemma! Pusss