Jag, Filippa och Josefin sitter och pratar om Småland, Stockholm och lite annat kul när denna konversation startar..

Filippa: Har ni varit vid Bodaborg?
Jag: Nej, men jag har hört talas om det! Det är ju med i den där midsommarsången!

Filippa och Josefin kollar frågade på mig

Filippa: Är den? Va?
Jag: Oj, nej.. det är ju Skaraborg..Sorry ..

Godmorgon yxskaft på mig! Jag bjöd i alla fall på ett gott skratt!

Hej hemma i Sverige!
Idag när jag vaknade tog jag en välbehövlig dusch innan jag åkte och plockade upp Filippa och Josefin. Sedan bar det av mot Downtown och en frukost. Det blev svenska pannkakor med banan, jordgubbar, glass och grädde. Hur mumsigt som helst! Vi satt länge och åt vår frukost och bara pratade och pratade. Sedan bar det av mot Northgate (mallet precis vid mig). Som vanligt när jag gå in på Victoria's Secret så kan jag inte hålla i pengarna. Denna gången kom jag ut med ett par mjukisbyxor. Otroligt söta och otroligt välbehövda! Jag har saknat ett par mjukisbyxor! När vi shoppat lite så körde vi hem Josefin och jag och  Filippa for tillbaka till mallet för att möta upp Karin och Katrin för en lunch på BJ's. Extremt gott och en trevlig timma tillsammans med härliga svenska brudar :)!

Jag körde sedan hem Filippisen och sedan for jag hem och skypade lite med min prins hemma i Sverige innan jag skulle börja jobba. Jag började jobba vid fem. Kvällen har bestått av att steka hamburgare, göra icecream sundae och spela WII dance. En toppenkväll med mina små liv! Nu ligger de i sina sängar och jag ska väl också krypa ner strax.

Jag börjar känna av min hals, inte alls kul. Så jag ska se om jag lyckas sova bort det.

Jag är även för trött för att ladda upp bilder. Sorry about that!

Vi hörs imorgon! :)
Kram och Puss.
Godnatt Amerika, godmorgon Sverige!

Godkväll.
Nu ligger mina små liv i sina sängar och sussar sött medan jag sitter i vardagsrummet och nästan sover själv. Jag jobbade några timmar nu på kvällen och det var ganska crazy faktiskt. Dock är mina ungar supersöta och jag skulle inte vilja byta ut dem.

Jag har gjort lite saker idag som jag tror är bra för min framtid. Nej mamma, jag har inte kollat på utbildningar och jag har inte sökt jobb. Men jag har skrivit brev till mig själv. Jag tror det kommer hjälpa mig rätt mycket faktiskt när jag kommer hem till Sverige. Jag tänker vara lite hemlighetsfull ett tag till! Dessutom har jag skickat iväg ett mail jag aldrig skulle skicka! Gjorde jag er nyfiken nu? BRA! För det var meningen, haha! Jag tänker inte börja berätta saker förrens ni blir bättre på att kommentera!

Jag måste bara säga att jag saknar Boston. Det är ingen hemlighet. Men jag saknar mina helger i Boston. Att ha sleepovers med Ida. Att sitta hur ful som helst i hennes säng och skratta åt dåliga skämt och dansa till back street boys. Att vara med min sister på helgerna. Jag saknar det. Att bråka med Jessygirl och bara åka till Patriot's för en bio. Det var så mycket lättare att göra saker på helgerna i Boston. Lättare att ta sig. Saknar det.

Jag saknar dig så mycket att det gör ONT!

Hej!
Jag har inte dött och jag är inte sjuk! Jag är bara så enormt trött på kvällarna så jag inte orkar blogga! Idag körde jag mina små liv till skolan och sedan plockade Sara upp mig och jag följde med henne in till City en snabbis. Nu sitter jag i min säng och nästan somnar. Börjar inte jobba förrens klockan sex ikväll. Hur jag ska ta mig igenom det har jag ingen aning om, just nu skulle jag kunna somna som en stock och sova tills imorgonbitti. Förhoppningsvis vill småttingarna kolla på film så då blir det mys!

Nu har ni fått en liten uppdataring i alla fall!

Nu ska jag ta en chokladpralin och sedan sova i tjugo minuter.

Trevlig helg!

Hej! Jag har kikat lite på din blogg. Jag ska själv åka som au pair till USA i sommar, är än så länge är jag inne i matchingsprossesen. Har fått en familj, min första match.

Hur tänkte du när du valde? Fick du många olika matchningar innan du sa ja?

Hur kommer det sig att du flytta från Boston till San Francisco?

Hej Mathilda!
Va kul! Hoppas du hittar din familj snart. Jag håller tummarna!
Min första match tackade jag JA till. Det var en familj i Boston med tre barn. Allt klaffade väldigt bra i våra ansökningar. De besvarade mina frågor på rätt sätt och jag gillade dem verkligen. Jag tänkte att jag ska bo hos denna familjen ett år, det mesta måste kännas bra. Jag kan inte tänka "men jag kan nog lära mig att leva med det". Det kommer inte funka om man ska bo tillsammans i tolv månader. Jag var kräsen, men inte för kräsen. Man måste vara öppen och kunna disskutera med familjen för att se om man kan få ett bra år tillsammans.

Efter 4 månader i min Bostonfamilj, så bestämde min värdfamilj att det var bättre att jag bodde hos en annan familj. De älskade mig, jag älskade dem. Men jag hade det tufft, riktigt tufft. Så de tog beslutet åt mig, så jag hamnade tillslut i rematch och har ni varit i San Francisco i snart två månader!

Lycka till med alltihopa!

when it feels wrong and everything its hard, you're always there ♥

Jag har mått illa hela dagen och det blir ännu värre när jag äter. Jag har en hink bredvid sängen för säkerhetens skull. När jag beskrev hur jag kände till min värdmamma sa hon direkt "You will probably get the tummieflue". Kul. Då var det väl kanske min tur då. Och mamma om du inte förstår så betyder det maginfluensa. Magsjuka med andra ord. Jag hoppas verkligen att jag slipper! Jag orkar inte!

Om jag blir sjuk, då får du komma hit och ta hand om mig mamma! Jag kommer aldrig klara av att vara sjuk på egen hand!

Så nu kan väl alla hålla tummarna för att jag slipper få den där dumma influensan och att det bara är all skräpmat som har party där nere?

Nu ska jag titta på dansfilm och försöka sova.

Puss

Nu har en ny arbetsvecka startat och den började inte så jättebra för min del. Inatt har jag lekat med hinken i tron om att jag skulle kräkas. Det kom aldrig upp något, men jag låg där och mådde jätte illa. Jag skakade och var fruktansvärt yr. Kunde inte ens gå på toa utan att ögonen svartnade. Tillslut öppnade jag min dörr och ett fönster för att få in lite luft. Efter många om och men somnade jag och sov i någon timma innan min väckarklocka ringde. Mådde illa även när jag vaknade men gjorde frukost till barnen och körde iväg dem till skolan. Jag hade planer på att gå ner till köpcentrumet idag för att få lite motion. Men jag mår för illa för att göra det. Så jag har pratat med mamma och även ringt min älskade mormor!

Jag tog mig ett bad och nu känner jag mig faktiskt lite bättre även fast jag mår illa. Jag har även fått i mig lite chicken noodle soup. Jag hoppas bara att jag inte blir magsjuk! Och hoppas barnen är snälla idag, annars kommer jag få panik.

Nu ska jag snart hämta min minsting och sedan är dagen igång igen.

Vi hörs!

Hej!
Idag har jag varit på utflykt med min värdmamma och alla barnen! Vi åkte till San Francisco Zoo för att kolla in djuren. Vi gick inte runt på hela Zoo't men vi såg det mesta! Jag såg en gigantisk flodhäst, en anteater, giraffer, lejon, tigrar och dessutom ett gotlandsruss - känn på den ni!

När vi vandrat runt på Zoot i några timmar åkte vi till beachen för att busa och mysa lite. Jag tog lite fina bilder och lekte med barnen. Jag badade även fötterna! Det var så himla fint där och jag hade kunnat sitta där och läsa en bok i flera timmar. Helt underbart! När vi var klara på stranden åkte vi till the firehouse för att hälsa på min värdpappa, vi kollade in brandbilarna, brandstationen och lekte brandmän. Det var riktigt coolt!

Efter vårat besök på the firehouse så åkte vi till Cheesecake Factory för att avsluta dagen med middag. Det var supergott och alla är trötta efter en lång dag ute i solen. Jag har verkligen haft en toppendag med min värdmamma och alla ungar!

Nu ska ni få höra! Igår plockade min fina vän Filippa upp mig och vi åkte söderut mot Golden Gate Bridge för att ta en promenad över den. Det var strålande sol och 20 grader ute! Vi tog massa fina bilder och bara mös hela dagen! När vi vandrat över bron tog vi en paus och drack vatten och åt en banan innan vi vandrade tillbaka igen. När vi kom tillbaka var vi ganska trötta så vi körde ner till hamnstaden Sausolito för picknick med utsikt över havet. Vi åt mackor, jordgubbar och yoghurt och bara myste. Det var helt underbart som helst! Jag är så glad att jag har hittat min Filippa, hon gör mitt liv här borta SÅ mycket enklare och är helt klart en vän jag kommer hålla hårt i!

Efter vår picknick åkte vi upp till en utsiktspunkt där man ser ut över hela bron. Vi tog lite bilder innan vi åkte till ett köpcentrum för att kika runt och sedan bjöd jag min fina pärla på middag på Cheesecake Factory. Det är hon värd. Hon om någon! Efter middagen mötte vi upp några tyska vänner för bio. Vi såg No strings Attached och den var bra. Jag grät och skrattade. Det var inte så att jag fällde en tår eller två, utan jag verkligen satt och grät.

Här kommer ett bildregn från min underbara lördag!

Jag har haft en toppendag med min kära vän Filippa idag. Vi har haft en utflykt över Golden Gate Bridge. Jag är för trött för att ladda upp bilder och skriva om dagen. Men håll ut - imorgon kommer det!

Förra helgen var jag ju i San Francisco med Sonja och Lissy, eftersom jag inte hade någon kamera tog jag bilder med Sonjas kamera. Här kommer några bilder!

Jag och Lissy utanför Hard Rock Café


Fishermans Wharf som är en enormt fin turistgata längs vattnet!




Här har ni mig med Alcatraz i bakgrunden.




Detta fotot tog jag åt dig pappa, jag fick inte gå in i butiken eftersom jag inte är 21 år..


Jag framför Painted Ladies, där de spelar in Fullt hus.

Jag har suttit några minuter och funderat på ordet ambitioner. Vad är mina ambitioner och vad betyder ordet egentligen? Vad är en ambition för mig och vad gör att just den saken eller den personen, är en ambition för mig? Hur kommer det sig att det är olika för olika personer? Varför har vi alla olika ambitioner?

Mina ambitioner är att alltid göra mitt bästa, att göra det jag trivs med och att göra det jag känner att jag kan utvecklas med. Jag brinner för att få alla i min omgivning att må bra. Om de mår bra, mår även jag bra och då kan jag fortsätta bygga nya ambitioner. En ambition kan vara ett mål i livet. "Min ambition är" kan även vara "mitt mål i livet är".

Och om vi ska fortsätta på det spåret så är mitt mål med livet att vara lycklig. Jag vill trivas med mitt liv och må bra med dem jag har omkring mig. Jag vill kunna sprida glädje och inspiration och jag vill kunna hjälpa. Mina ambitoner är att kunna sprida den livsglädje jag har och kunna visa hur bra man kan ha det, även fast den bästa har motgångar. Jag har fallit många gånger, men ändå har jag tillslut kommit upp på toppen. Och då har jag belönat mig själv. Jag har träffat fantastiska människor som har hjälpt mig på vägen och jag hoppas att även jag kan hjälpa andra.

Vi måste hjälpa varandra samtidigt som vi måste stå på egna ben. Vi måste utmana oss själva och säga att "jag kan göra det här" och faktiskt bevisa för oss själva att vi har en bra ambition. Jag vet inte varför jag pratar i "vi-form" just nu. För jag vet att jag pratar om mig själv. Det är såhär jag ser mig själv. Såhär jag vill att mitt resterande liv ska vara. Jag vill vara en medmänniska men samtidigt vara min egna individ. Det gäller att kunna skilja på det så man inte glömmer bort sig själv.

Mina ambitioner är att leva som jag själv vill, att följa min egen väg och alltid vara villig att släppa in nya människor på min väg!

Godkväll!
Idag har varit en riktigt solig dag här i San Francisco! Efter jag kört barnen till skolan tog jag en snabb dusch innan jag åkte till Sara. Vi köpte oss sedan glass, jordgubbar och kakor och satte oss uppe på en stor kulle och hade lite picknick i solvärmen. Det var helt underbart att ligga på filten och bara njuta av solen! När jag kom hem såg jag att jag hade fått paket från Sverige. Jag blev överlycklig! Iihhhh!!!

Här kommer lite bilder!









Mitt paket! Som innehöll en kudde med personligt motiv, temugg med personligt motiv och brev + kort. Från min vän Camilla. Sedan fick jag Martin Stenmarcks bok, en tröja, nyckelring och paradisask från familjen och mormor.






Jag kan knappt förstå att det är fredag igen. Imorgon börjar en till helg. Lovely! Och vädret ska bli kanon!

1. Bästa maträtt: Kalvytterfilé
2. Bästa dryck: vatten funkar alltid
3. Sämsta matträtt: Sweet potato pie är ju absolut det äckligaste jag ätit
4. Sämsta dryck: Whiskey
5. Bästa alkoholhaltiga dryck: Champagne, vitt vin eller en god drink.
6. Smör på smörgåsen: Mycket av den varan!
7. Smågodis eller färdiga påsar: små godis
8. Favoritglass: Vanilj med krossad choklad. Eller chokladglass med bitar.
9. Hur mycket shoppar du för varje månad: Vääldigt olika.
10. Har du mer skor än kläder: Nix
11. Favoritplagg: långa linnen och  tröjor
12. Hatplagg: jag förstår mig inte på harembyxor. Snyggt på andra. Men inte på mig.
13. Jobbar eller pluggar: Både och just nu.
14. Vad jag vill bli: Pass
15. Trivs jag med mitt jobb/utbildning: Det gör jag.
16. Är lönen viktigast: Nej.
17. Lägenhet eller hus: Hus
18. Framtidsplaner med boende: om 3 år: jag o pojkvän i mysig lgh. 
19. Drömboende: Stor villa lite ute på landet med en stor, grön tomt!
20. Landet eller mitt i stan: Landet
21. Har jag barn: 3 varelser
22. Älskar jag någon: Det gör jag :)
23. Betyder familjen mycket för mig: ABSOLUT. Allt.
24. Är jag lojal: Det tycker jag nog.
25. Hemmafest eller krogen: Åh. Pass. Hemmafest. (om det finns dansgolv)

Väldigt dum rubrik måste jag säga. Men denna utmanande lista kunde ju inte veta att jag skulle vara i USA då jag skulle skriva detta. Självklart är min stora saknad just nu min familj, min pojkvän och mina vänner hemma i Sverige. Fast jag vet inte om det är en sådan stor saknad. Det är såklart jobbigt att vara ifrån dem, men jag är så trygg. Jag vet vilka som kommer stå där när jag kommer hem igen. Jag är trygg med hela känslan och det gör att saknaden inte är lika jobbig.

Men självklart saknar jag att åka till Tasty's och fika med Carro. Eller gå på restaurang med Ronny. Eller gå på friskis och svettis med pappa. Eller bara sitta framför tvn med familjen. Sådana där enkla, simpla vardagssysslor som har kommit att betyda så mycket mer nu när man inte gör det varje kväll. Jag skulle ge vad som helst för att få sitta i samma soffa som min familj. Så jag kan fisa bäst jag vill och sitta där i mina fula mjukisbyxor. Jag saknar att kunna vara i mitt hem och ha den avslappnade vardagen jag har hemma. Det är inte lätt att bo på sitt jobb. Det är tuffare än vad man tror för man får aldrig vila. Jobbet är alltid runt omkring och man får aldrig 100% ledigt. Det är inte som att man "går hem" från jobbet och sedan kommer tillbaka nästa morgon. Jag är här dygnet runt, varje dag.

Jag saknar Sverige. Det gör jag.

Bilden är tagen i somras. I Sverige. Några veckor innan jag åkte.

Jag har många platser som ligger mig varmt om hjärtat och som jag trivs att vara på. Men det finns en plats, där jag kan vara mig själv. Där jag inte behöver låtsas vara någon annan. Där jag kan vara Elin till 110 % utan att någon dömmer mig, klagar eller stör sig på mig. Jag är alltid välkommen och känner mig alltid som hemma. Jag kan komma och gå som jag vill, jag kan känna mig älskad. Jag kan vara lycklig. På denna plats kan jag känna mig trygg och behöver inte vara orolig för vad som kommer att hända.

Jag kan gå i mjukisbyxor och en sliten t-shirt, jag kan gå i skyhöga klackar och en fin klänning, jag kan gå naken. Jag kan vara precis hur jag vill, och kommer ändå bli älskad för den jag är. Jag kommer inte få snea blickar, jag kommer inte känna mig underlägsen. Jag kommer känna mig synlig och älskad. Jag kommer känna mig levande.

Även om jag har en bad day och känner mig hemsk, så lyfts jag alltid upp och kan känna mig som en människa. Det spelar ingen roll hur jag ser ut eller hur jag mår - jag kommer alltid vara samma person på denna plats.

Denna plats gör mig trygg, lycklig och till en hel människa. Jag är omringad av fina personer som jag älskar av hela mitt hjärta och som jag alltid kommer att älska.

Denna plats kommer alltid vara nummer ett. Och denna plats kommer alltid vara det första jag tänker på när jag hör ordet trygghet.

Vet ni vart min favoritplats är? .. Självklart är det i mitt hus. I mitt hem. Hos min familj.

Här är min familj på Mallorca

Idag var den första riktiga jobbdagen för mig denna vecka, och jag måste säga att den har varit väldigt slapp! Jag behövde knappt göra någonting..

Idag pratade jag med min värdmamma och vet ni vad som kom på tal? Förlängning. Alltså att förlänga mitt aupair-år. Hon ville gärna att jag skulle stanna ett år extra.

Så vad tycker ni? Ska jag stanna ett år till i USA? Man kan förlänga med 6 månader, 9 månader eller 12 månader. Vad säger ni? Ska jag stanna ytterligare några månader?

Jag ser många fördelar med att förlänga, men även många nackdelar. Jag tänker inte dela med mig av mitt resonemang just nu. Men jag lovade min värdmamma att tänka på saken. Dock behöver jag inte bestämma mig ännu, har några månader på mig!

Nu ska jag titta lite mer på American Idol som precis har börjat. Jennifer Lopez i juryn och allt! Sedan ska jag sova gott i min säng.

Godnatt!

Väldigt intressant rubrik. Jag skulle kunna berätta om min hundrädlsa. Men tro det eller ej, den är nästan som bortblåst! Jag har, under flera år, varit enormt hundrädd. Det var hemskt. Jag kunde inte vistas utomhus om jag såg en hund. Jag hoppade upp i pappas famn, jag spände hela kroppen och fick panik. Lösa hundar, kopplade hundar, det spelade ingen roll. Hund som hund. Väldigt många vänner och familj till mig hade hund och det var alltid ett projekt när jag skulle komma och hälsa på. Skulle jag stanna hemma? Eller skulle hunden låsas in? Jag mådde alltid dåligt över att jag inte kunde vistas i samma rum som en hund.

Dock har jag vuxit ifrån rädslan nu men har under alla år kämpat med rädslan. Jag har träffat hundar, tvingat mig själv att försöka komma över det. Det har varit riktigt jobbigt och jag blir fortfarande reserverad när en hund kommer emot mig och litar inte riktigt på dem.

Dock vet jag att detta är ingenting om man jämför med hur det var när jag var liten.

Det är till och med så bra nu att min familj är hundägare till denna lilla goding!

Här kommer bilder på mitt hår! Ser ni hår långt det var innan? Jag tycker det känns jättekort nu. Jag har ju fortfarande långt hår, men för mig känns det jättekort. Det är i alla fall genomklippt och fräscht just nu!

Ser ni skillnaden? Det var nästan ner till höfterna innan och nu är det precis till bysten. Helt sjukt. För mig är det en stor förändring! Jag tror faktiskt inte att bilderna gör rättvisa..

Hej!
Början på denna vecka har varit väldigt slapp för min del. Igår behövde jag knappt jobba. Barnen var lediga från skolan så jag gav dem bara frukost och sedan var jag ledig resten av dagen. Jag mötte upp Filippa när hon slutat och vi åkte till Ross för att hälsa på en värdfamilj. Sedan åkte vi till Peet's och tog en kaffe på deras uteservering. Hur mysigt som helst! Och vet ni vad jag gjorde på kvällen? Jag registrerade mig på college! Nu är kurserna betalda och klara! And guess vad jag ska läsa! Jag ska läsa Zumba och Afrikansk dans! Det ska bli så himla roligt. Träning, credits och lycka på samma gång! Kan inte bli bättre!

Idag, tisdag, var också en kort arbetsdag för mig. Jag gjorde frukost till barnen och bäddade rent i deras sängar och rensade deras garderober. That's it. Tråkiga är att jag inte har någon bil idag och ingen av mina kompisar är off heller. Men jag har spenderat tid med att prata med Ronny på skype och fixat och donat i mitt rum!

Håll utkik här på bloggen, för om en stund kommer bilder på mitt hår! Egentlgen inte så mycket att se, men det är väldigt kort om man jämför med innan!

Talk to you soon :)

En första .. resa.

Min första utlands resa gick till Mallorca.

Nu vet ni det. Jag har ingen fantasi idag. Så that's it for today!

Hur kunde jag glömma berätta det?!

Idag är det exakt fem månader sedan jag lämnade Sverige för USA. FEM MÅNADER! Är det inte sjukt hur fort tiden tickar? Fem månader. Snart hälften.. Herregud. Herregud säger jag bara!

Det stämmer! Min helg har jag spenderat inne i San Francisco City! I lördags var jag inne med två tyska tjejer och vi hann med väldigt mycket i det fina vårvädret! Vi gick längs piren och tillbaka, gick till Union Square och till Painted Ladies. Jag tog massor med kort med Sonjas kamera eftersom min kamera fortfarande inte hade något batteri. Så detta inlägg blir utan bilder tills jag fått alla bilder och så vidare! Dock kom min kameraladdare med posten idag så när jag kom hem kunde jag äntligen ladda min kamera...

Även idag, söndag, var jag inne i San Francisco. Men denna gång med Filippa, Carin och Paulina. Vi tog oss upp på Twin Peak där man har utsikt över hela San Francisco. Tyvärr var det lite dimmigt idag men vi såg i alla fall lite grann! Sedan blev det lunch på ett riktigt amerikanskt ställe! Inredningen var verkligen i amerikansk-film stil och det var riktigt mysigt faktiskt!

I väntan på bussen hem står jag och Filippa och pratar och så kommer det fram en man och frågar vart vi kommer ifrån. Vi börjar prata med honom och han börjar ställa frågor till oss. Han börjar fråga vad vi vill plugga med när vi kommer tillbaka till Sverige, om vi är bra med pengar, om vi är utåtriktiga och så vidare. Massa konstiga frågor. Tillslut kläcker han ur sig att han är psykisk någonting.. Han kan genom att prata med människor säga vad de skulle passa bra att jobba med och vägleda dem. Folk går till honom när de är vilse i livet. De ger honom 140 dollar i timmen (vilket är ungefär 900-1000 spänn) för att få reda på det och vi fick väl ungefär 30 minuter helt gratis! Det läskiga var att han verkligen sa saker om mig som stämde. Han sa tillexempel att jag är en person som ser till att saker blir gjorde, att jag får panik och kan freaka ur om jag inte kommer på vad jag vill göra, och det är så rätt! Han sa att jag kommer komma på före Filippa vad jag kommer jobba med, jag kommer ha det lättare att lyckas. Haha! Fast Filippa hade några förmågor som jag saknade! Han lyckades verkligen, genom att prata med oss, säga hur vi är som personer. Det var riktigt läskigt!

Vill ni veta vad han tyckte jag skulle jobba som?.. Han sa att jag skulle passa bra som chef inom ekonomi, han sa någon bokstavskombination som jag inte minns. Han sa att jag är en bra kvinnlig boss som ser till att alla trivs på jobbet och som kan behålla lugnet även i jobbiga situationer. Jag litar på mina medarbetare och borde jobba med pengar och att vara en chef. Det skulle passa mig. Jag kommer inte ihåg exakt vad han sa. Men tack för det mannen! Jag fick det helt gratis. Ska bli spännande att se om jag slutar där en vacker dag. Chef.. ja det kanske vore något det!

Här kommer lite bilder från idag som jag tog med min kamera!

Utsikten från Twin Peak.





Fina Filippa






Stället där vi åt lunch på.


Påminner det inte lite om Grease?

Ärligt talat så är det väldigt mycket som får mig att gråta. Jag har alltid varit en ganska "känslig" person och genom att gråta så blir mina axlar lättare. Jag gråter i filmer, jag gråter när jag läser något fint och så vidare. Nu när jag kommit till USA så har jag blivit starkare men det som får mig att gråta när jag är här är saknaden av familj och pojkvän. Jag kan få ont i hjärtat av att vara ifrån dem så himla mycket och då börjar jag gråta.

När någonting känns tufft brukar jag gråta för att få ut alla känslor. Jag brukar inte vilja gråta inför människor och brukar hålla en ganska hård fasad till mina tårar. Men det är ändå något som är så himla naturligt och därför har jag tillåtit mig själv att våga vara ledsen ibland.

USA hjälper mig att bli starkare, vilket är jätteskönt. Men ibland är det skönt att  gråta en skvätt för att få ut alla känslor man har i kroppen.

Ibland undrar jag hur mycket tårar det kan finnas i tårkanalerna. Någon gång måste det väl ta slut?

Det må låta klyschigt men självklart min familj, vänner och pojkvän! Att umgås med dem ger mig livsglädje och det kan i alla lägen få mig att må bättre. Även en chokladkaka och Martins ljuva stämma kan få mig att må bättre. En litet gulligt sms. En vykort. Allt kan få mig att må bättre. Även träning får mig att må bättre. Många småsaker som kan lyfta vardagen.

Det behövs inte mycket för att jag ska få ett leende på läpparna och jag märker att nu när jag kommit hit till USA så uppskattar man mer och mer saker, hur litet det än må vara! :)

Jag vet att detta kommer en dag försent. Men bättre sent än aldrig!

Egentligen är det inget jättestort som upprör mig. Det kan vara småsaker som kan göra mig upprörd. Men det som kan göra mig lite mer upprörd är folk som inte är ärliga. Människor som går bakom ryggen, och som förvränger sanningen för att framstå som en bättre person. Folk som trycker ner andra personer. Det upprör mig.

Det som också kan uppröra mig är ... nej. Jag blir upprörd nu för att jag inte kommer på vad jag ska skriva.

Så låt mig gå vidare till nästa ämne!

Godkväll!
Gud vilken underbar dag jag har haft!
Dagen började med att jag pratade med min pojkvän och min mamma på skype. Sedan tog jag en dusch och tog bilen ner till Northgate för att unna mig en ny frisyr. Jag hade en jättetrevlig frisör och hon lyssnade noga på hur jag ville ha det. Jag skämtar inte när jag säger att min hår är kort nu. Jag klippte rejält. Innan jag satte mig i frisörstolen hade jag hår ungefär ner till höfterna (no kidding) och nu är det precis till bysten. Det känns som om jag inte har något hår kvar, men det är fräsht och det gillar jag!

Lollo kom och mötte upp mig när jag klippte mig och sedan tog vi en lunch på BJ's och en liten shoppintur. Jag fick med mig en ny bh från Victoria's secret och även fem par trosor. I'm in heaven! Fick även med mig ett par nya solbrillor från Forever 21!

När det vart färdigshoppat åkte jag hem och laddade om batterierna innan en tysk tjej kom och plockade upp mig. Vi åkte till Peet's för en kaffe och hade det trevligt. Vi satt ute och jag satt bara i kofta och i ett par solbrillor. Solen värmde och våren är verkligen här i San Francisco! Det var så underbart att sitta där i solen! .. Sedan blev det en till tur till Victoria's Secret och då följde ytterligare ett par trosor med hem.. Good work!

Nu sitter jag i min säng och pratar med Filippa på msn. Jag skulle ha jobbat ikväll men när min värdmamma kom hem visade det sig att hon inte orkade gå ut, så nu blir det inget jobb ikväll. Istället ska vi ha pizzakväll och jag ska kolla på film i mitt rum ikväll och mysa med min choklad. LOVELY!

Och jag lovar, det kommer upp bilder på mitt hår. Före och efter snarast möjligast när min kamera börjar leva igen!

Idag känner jag att livet leker! I'm happyyyyy!!!!

Favoritcafé: vetekatten, tasty's
Favorittidning: Se&hör, haha!
Favoritplagg i garderoben just nu: mina nya stövlar
Byter gärna garderob med: Inte vet jag. Jag har väl min egen garderob?
Vanligaste färgen på mina kläder: svart
Sminktips till allmänheten: -
Mitt rum kan beskrivas som: i Sverige: mysigt, i USA: amerikanskt
Mig själv med tre ord: glad, positiv, kakmonster
Jag tränar: så ofta jag kan
Jag ville bli när jag var liten: kock
Nu vill jag bli: cupcake dekoratör. (inte vet jag vad jag vill bli heller)
Humör just nu: avslappnad o glad.
Är det nåt du absolut inte äter: neej tror inte det
Hur många kuddar sover du med: en
Morgon- eller nattmänniska: morgon
Sparare eller slösare: sparare

Bästa film: Finns många!
Hur många barn vill du ha när du blir stor: Absolut inte tre
Bio eller promenad: promenad.
Är du kittlig: japppp
Största svaghet: min svaghet är att jag oroar mig för mkt för småsaker.
Det här är jag bra på: äta
Chips, morötter eller godis? godis
Stökigt eller välstädat? (ditt rum) : mittemellan
Kaffe, te eller inget? te eller latte

Ett annat ögonblick värt att nämna måste väl ändå vara studenten. En dag jag aldrig kommer glömma, även fast det regnade till och från. Jag hade en toppenmorgon/dag/kväll/natt! En dag då jag var lycklig. En dag som man alltid längtat efter. Det kändes extra bra att springa ut den dagen eftersom man kämpat så mycket med betygen. Man hade vaknat tidigt, kämpat sig igenom läxor och prov. Dessutom drev jag och tre andra tjejer ett eget företag under en termin! Vi fick toppbetyg och vi kämpade hårt. Man fick belöning för all börda. Jag kunde springa ut genom skolans dörrar med stolthet i bröstet. Jag visste vad jag hade för betyg i handen när jag sprang ut, jag behövde inte oroa mig. Jag var nöjd över vad jag presterat. Jag hade levt under gymnasietiden samtidigt som jag pluggat. Det blev tre år med mycket plugg, men det var det värt! Studenten var verkligen en toppendag!

Jag hade vänner och familj hemma hos mig efteråt och alla de som står mig närmast. Det var så skönt. Jag tycker om att umgås med människor och jag minns att jag var lycklig den dagen! Jag hade goda vänner och min underbara familj runt mig hela dagen och kvällen! Jag åt god mat och drack gott. Jag tänkte inte ens på regnet som kom. Jag var någon helt annanstans. För mig hade jag solstrålar runt mig hela dagen. Mina underbara klasskompisar, mina vänner, min familj, min släkt - alla mina underbara solstrålar. Som gjorde min student till en höjdardag. Men glöm inte, Det är tack vare mig som jag tog studenten. Bara min egen förtjänst. Jag är bäst, helt enkelt!

Imorse gick jag upp och gjorde frukost till barnen, snackbox och körde dem till skolan. När jag sedan kom hem satte jag igång en tvätt, rensade deras garderob, diskade och plockade undan. Full rulle! Hann även få i mig lite frukost. Sedan hoppade jag snabbt in i duschen, satte på mig lite kläder och satte mig i bilen och rullade mot Sara.

Väl framme hos Sara så tog vi hennes bil till ett college campus för att signa upp oss för två kurser. Men när vi kom dit var vi tvugna att fylla i något på en dator som tog hundra år! Så vi gick därifrån utan att ha signat upp oss för något, dock kan vi göra det online inom det närmsta dagarna! När vi var klara så åkte vi till ett mysigt ställe och åt lunch. Supermysigt!

Sedan var det dags för mig att rulla hemåt och hämta alla barnen! Alla tre barn hämtas samtidigt på onsdagar. Vi åkte hem och åt lite snack och gjorde läxor innan vi åkte iväg på pianolektioner!

Så har min onsdag sett ut! Massa körande hit och dit. Men har ÄNTLIGEN tagit tag i college! Nu ska jag bara hitta något annat som passar mig också. Har några timmar till jag måste fylla ut =)

Nu ska jag mysa i sängen!

Ja, det har ju bara gått 12 dagar på denna månad. Men denna månad har varit en känslomässig berg-och-dahlbana för mig. Jag har skrattat, jag har gråtit och jag har varit allmänt förvirrad i mina känslor. Dock har jag byggt upp ett liv här i San Francisco. Jag har träffat några, men väldigt unika, svenska tjejer! Jag har lärt mig att hitta till lekparken, till barnen skola, hem till Filippa och Sara. Jag har även lärt mig hur man går ner till mallet.

Det har hänt mycket på dessa 12 månader. Förmodligen enormt mycket mer än vad som hade hänt om jag varit hemma i Sverige. Jag försöker ta vara på varje dag. Som min mamma säger till mig "fånga dagen" Jag fick en jättefin sten av henne när jag åkte hit, där just det citatet står. Jag ser den varje dag. Den ligger på mitt sängbord. Den betyder så mycket! En dag behöver inte vara händelserik, så länge man lär sig något. Och jag kan lova er, varje dag här i USA är lärorik för mig! Om jag inte lär mig hur mycket ett mjölkpaket kostar, eller hur jag tar mig hem till Sara, så lär jag mig hur jag själv reagerar i vissa situationer. Det är alltid något. Och jag blir alltid lika överraskad!

Januari har hittils varit jobbig, men lärorik.

Jag är inte en person som brukar ångra det jag gör. Istället brukar jag lära mig på mina misstag och försöka ta lärdom av allt det som kanske inte gick så bra. Genom att ångra får man oftast en obehaglig känsla i kroppen och för att undvika den tror jag det är bäst att försöka se det som en lärdom istället. Det försöker jag alltid göra. Även om situationen kanske aldrig uppstår igen, så kan man hjälpa någon annan att inte hamna där. Så det går inte till spillo.

Det finns många situationer där jag har tänkt "varför gjorde jag sådär?". Men om jag inte hade gjort så, då hade jag ju inte vetat om det varit rätt eller fel. Right?

Nu orkar jag inte definiera i detta mer, men ni förstår vad jag menar!

"ångra aldrig något du gjort, ångra istället det du aldrig gjorde"

Utan tvekan - Min 19-års dag! Jag hade en toppen dag och kväll med mina fina! Hade tjejmiddag på kvällen för de närmsta vännerna. Vi drack drinkar, lyssnade på musik och åt tacos! En underbar middag! Senare på kvällen droppade det in några fler vänner och även Ronny och Johan. Vi sjöng singstar och drack ännu mer drinkar och åt kladdkaka. Det var verkligen hur trevligt som helst. Jag satt och njöt i Ronnys knä.

Senare på kvällen begav vi oss till The Bridge. Vi dansade all night long och jag hade verkligen en toppenfödelsedag! Samma kväll, fick jag en väldigt betydelsefull kyss som jag alltid kommer att minnas!

Jag bjuder på lite bilder från detta födelsedags firande! En toppenfödelsedag som kommer bli svårslaget!

Det finns en tjej som jag vill skänka en extra tanke till just nu. En av mina underbara USA tjejer är i Rematch och jag håller alla tummar jag har för att hon ska få den familjen hon är värd att få. Hon är en toppentjej på alla vis och förtjänar det bästa! Jag vet hur jobbigt det är att vara i rematch och därför vill jag skicka lite styrkekramar till andra sidan landet!

Sofia, vännen, du kommer fixa det lika galant som jag gjorde. Jag tror på dig!

Kämpa på vännen, du kommer hitta en familj som är bra för dig. Vem vill inte ha dig som sin aupair? Du är bäst!

Jag har väldigt många minnen som ligger mig varmt om hjärtat. Det finns många stora händelser som jag kan skriva om just nu. Men istället väljer jag om att skriva om ett väldigt speciellt minne för mig. Med två av mina allra bästa vänner. Två otroligt fina tjejer som jag kommer hålla hårt i - livet ut. Det var ingen speciell dag, det väcks bara väldigt många känslor i mig när jag tittar på bilderna från den dagen.

Det var en dag i somras. En sommardag i juli. Jag och mina två fina tjejer Mickis och Vicy tog en heldag inne i Stockholm. Vi vandrade runt hela stan och åt cupcakes, gick längs vattnet, vi drömde oss bort och pratade om framtiden. Vi firade ingenting speciellt, vi bestämde oss bara för att göra en utflykt inne i stan. Jag hade en toppendag. Det var soligt och vi pratade om allt mellan himmel och jord. Dessa två tjejer är några av mina bästa vänner. Som jag alltid kommer att ha roligt med. Vi har alltid så himla kul tillsammans och vi delar det stora intresset dans tillsammans. Tre danspinglor som alltid får varandra på bra humör. Jag kan inte göra något annat än att le när jag umgås med dessa två stjärnor!

Jag var tvungen att uppmärksamma dem lite i bloggen. Vi har många fina minnen tillsammans men denna dag var verkligen supermysig! Vilken dag som helst, men en dag som har satt sig fint på minnet.

Mina otroligt fina vänner - som jag saknar varje dag!

Jag har hemlängtan. Det känns som om någon håller mitt hjärta i sin hand och klämmer hårt. Det känns som om jag går på nålar, att jag inte kan slappna av. Att jag är orolig för vad som väntar runt nästa hörn, att jag känner mig osäker och otrygg. Det känns som om jag har gett upp. Att San Francisco inte kan få en chans. Jag har inte hemlängtan hem till Sverige. Jag har hemlängtan hem till Boston. Ja, för Boston är ett hem för mig. Jag trivdes så himla bra där. Jag älskade staden! Jag älskade allt som fanns där, området jag bodde i och människorna runt omkring.

Jag saknar att åka till gymmet och gå på Zumba med Emma. Jag saknar att åka till Wrentham outlet och shoppa och köpa Lindt choklad. Jag saknar att ha sleepovers med Ida, jag saknar att gå på bio på Patriot's place. Jag saknar allt som hade med mitt liv i Boston att göra. Jag saknar att åka hem till Jessica och få en kram av hennes värdbarn. Jag hade byggt upp ett sådant fint liv i Boston. Jag visste vart gatorna led, jag visste hur jag tog mig till Ida, jag visste hur jag åkte till Dolcé för att beställa en grillad muffins. Jag trivdes så bra. Även fast jag hade en tuff tid i familjen, så ville jag kämpa! Jag vill hjälpa dem och jag ville så väl..

Jag vet att det kommer bli svårt för San Francisco att toppa Boston och jag saknar Boston varje dag. Men självklart kommer det bli bättre. Jag kommer säkert älska San Francisco så fort jag åker in till staden. Men allt jag gör, jämför jag med Boston.

Jag borde vara glad att jag får en möjlighet att utvecklas som person. För det gör man verkligen när man hamnar i rematch. Jag såg sidor hos mig själv som jag inte trodde fanns. Jag är ändå glad att jag gick igenom rematch, för jag åkte hit till USA för att utveckas som person och hitta mig själv. Det gjorde jag. Genom en rematch utvecklades jag. Enormt.

Jag är tacksam och glad över att jag inte har Sverige-hemlängtan. Utan bara Boston-hemlängtan. Jag är inte klar här i USA. Om jag utvecklats såhär mycket på 5 månader, hur mycket kommer jag då inte att ha utvecklats när mitt år är slut?

Jag har träffat en vän här, som jag tror kommer bli en vän för livet. Hon vet vem hon är och jag är så tacksam för att hon kör runt mig. Jag försöker bjuda människan på en Cheesecake. Men hon har godisförbud.. Så jag får vänta i 4 veckor. Men hon ska veta att hon gör mitt liv här väldigt mycket lättare.

Boston - Jag är inte klar med dig ännu! En vacker dag kommer jag att komma tillbaka!!

Min första kyss var inget speciellt. Jag minns den inte. De enda kyssarna jag minns, är kyssarna som har betytt något. Det är dem som räknas. Kyssen man får när man fyller år, kyssen man får när man tagit körkort, kyssen man får när man kommer hem och är helt trött i hela kroppen. Den där kyssen som man inte räknat med att få. Varje gång man får en sådan kyss, känns det som om man aldrig kysst någon innan..

Att få en puss på kinden när man minst anar det, kan förgylla ens dag. Oavsett om det är från en pojkvän, en bästa vän eller från mamma.

Jag har nog alltid varit en person som älskar att drömma mig bort. Jag är väldigt bra på att flyga iväg i tankarna och vill alltid sätta väldigt höga, och ibland orimliga mål. Jag älskar att drömma mig bort och leka med tanken, det får mig att känna mig fri. Ingenting är omöjligt. När jag gick i gymnasiet hade jag en dröm att åka som aupair. Men jag trodde aldrig att jag skulle våga, så jag tror detta aupair år är ett ganska bra bevis på att jag verkligen försöker och vill uppnå mina drömmar. Har jag bestämt mig för något, ser jag till att det blir så. Jag hittar alltid en lösning på allt, som är bäst för mig. Hade jag inte åkt som aupair, är jag bergsäker på att jag hade haft en bra anledning.

Just nu är min dröm lite mer mild. Nu drömmer jag om att avsluta mitt år, springa ut på Arlanda i Hawaii-utstyrsel med min Ida i handen. Jag drömmer om att få komma hem till Sverige. Att få en vardag hemma i Sverige igen. Att få pussas med pojkvännen, äta middag med familjen, mysa med vännerna och fira jul i Ljusdal. Det drömmer jag om just nu.

Om jag ska tänka mer långsiktigt så drömmer jag om att få ett jobb jag trivs med. Jag vill jobba med det jag älskar, jag vill trivas och må bra. Jag vill resa. Jag har fått försmak på att resa och upptäcka världen. Jag vill göra weekends till Paris och London. Jag vill åka på solsemester med bara min man. Jag vill lära känna nya människor och jag vill, framför allt skapa nya drömmar.

Jag drömmer om att drömma. Ibland när jag drömmer, kan det gå för långt. Jag ser bara en väg, eller för många vägar. Ibland drömmer jag om så mycket så jag inte vet vart jag ska börja. Och ibland drömmer jag om något som jag verkligen brinner för..

Min högsta dröm kommer dock alltid att vara en privat show från Stenmarck! Skämt åsido, jag lever för att drömma. När jag drömmer mig bort, kan jag komma på nya saker jag vill upptäcka.

Så låt mig fortsätta drömma och låt mig fortsätta vandra min väg. För på min väg kommer jag, vilken väg jag än går, alltid vara lycklig. Så länge jag gör det jag vill och det jag mår bäst av får drömmarna sprudla bäst det vill!

Jag sitter och pratar med en fin tjej vid namn Sofia på msn och känner att jag börjar bli väldigt sötsugen..Jag går till köket för att hämta några butter cookies och stannar stelfruset i hallen när jag tittar ut genom fönstret. Jag ser fem stora varelser utanför på våran tomt. Jag går framåt, bakåt. Springer tillbaka till mitt rum och hämtar kameran. Jag har aldrig sett fem kalkoner i en trädgård tidigare. Och så tänkte jag att jag måste ha bildbevis, och här är det!

Varför blir människor olika? Varför har just jag fått egenskapen envis? Varför har just jag blivit envis istället för den som ger upp? Jag vet att många människor hade gett upp ifall de satt i min situation just nu. Men varför gör inte jag det? Varför bestämmer jag mig för att kämpa och lösa det på MITT sätt?

Jag sitter här i San Francisco och vet inte vad jag ska ta mig till. Jag tittar på bilder från Boston och saknar det varje dag. Varje varje dag.. Jag vet att jag ska ge det mera tid. Jag tänker inte åka hem till Sverige och jag ska definitivt inte byta familj igen. Jag ser detta som en utmaning. Men varför gör jag det? En annan person hade sagt "äsch, jag orkar inte mer, jag åker hem till Sverige" Men varför gör inte jag det? Varför envisas jag med att kämpa och göra detta år till mitt år? Varför envisas jag med att det kommer att bli bra? Varför ser jag varje timma som en utmaning? Jag antar att det är för att jag lär mig något på det. Jag åkte ju till USA för att växa som person och utvecklas som individ. Och då är väl detta helt rätt för mig? Tänk om jag hade bott kvar i Boston och haft mitt trygga kompisgäng.. då hade jag aldrig fått uppleva detta och då hade jag aldrig vuxit. Nu har jag klarat av att flytta tvärs över landet på egen hand, jag har kämpat för att komma överens med en ny familj. Jag har kört vilse och jag har försökte träffa nya vänner. Det hade jag ju aldrig gjort i Boston, för där hade jag ju redan mitt.

Jag antar att jag utsatte mig själv för det här för att jag ville ha utmaningen. Jag ville se om jag kunde klara mig igenom det och hittils har jag ju klarat mig väldigt bra. Att lilla jag säger så är väldigt konstigt. Men jag antar att jag lärt mig något på mitt USA-år i allafall. Och vet ni vad som skrämmer mig? Om jag vuxit så mycket på 5 månader. Hur mycket ska jag då inte växa på de 7 som är kvar?

Ibland undrar jag hur mitt huvud fungerar. Hur jag själv tänker och resonerar. Jag är seriöst knäpp!

inga ord kan beskriva hur mycket jag uppskattar vår vänskap. Vi har något starkare än vänskap.

Eftersom min värdmamma fyller år idag så gick vi ut på restaurang ikväll! Det var jättemysigt och vi var på en fin restaurang lite längre bort. Till förrät tog vi in en tallrik med friterade skaldjur och någon sås till det, vilket var supergott! Jag var lite skeptisk till att prova, men efter min första tugga vad jag fast. Jag tror jag åt upp hela tallriken.., vi tog även in en tallrik med ostron och en tallrik med rödbetssallad. En rejäl förrätt med andra ord! Till varmrätt beställde jag en lax med ris! Så himla gott och en känsla av Sverige. Till efterätt tog jag en Ice Cream Sundae och det var så himla gott! Jag vandrade därifrån med ett leende på läpparna och en fullproppad mage.

Min värdmamma blev även jätteglad för min present! Hon fick choklad från hennes favorit-chokladaffär och krämer från Victoria's Secret. Jag visste inte vad jag skulle köpa, men hon blev jätteglad, så jag känner mig nöjd. Hade en mysig kväll på restaurangen med familjen.

Nu är klockan 20.00 och jag sitter i min säng och lyssnar på Stenmarck. Varför är han så himla bra? Varför har just hans musik tagit mig med storm? Många gillar Winnerbäck eller Oskar Linnros. Det är väl det som gäller för tjejer i min ålder. Men jag sitter här och lyssnar på Stenmarck. Men inte deppar jag för det. Hans musik är den bästa och han som person skulle jag vilja sätta på väggen så man kan prata lite med honom när man är på dåligt humör. Jag tror han skulle vara en bra kurator/psykolog om han inte var sångare.

Nu ska jag mysa vidare med Martin, läsa lite tidningar, titta på tv, chatta med fina tjejer på msn och sedan krypa ner i sängen. Jag börjar inte förrens klockan 13.00 imorgon. Så ska passa på att vara uppe längre ikväll och sova längre imorgon. För det är jag värd!

Idag hade jag på mig mjukisbyxor och två koftor på morgonen när jag skjutsade barnen till skolan. När jag kom hem och tog en långdusch blev ombyte. Då åkte leggings, långt linne och en kofta på. Till det hade jag mina gula, fina converse. Dock ska vi ut på middag ikväll, så då åker mina boots från Forever 21 på! :)

Intressant inlägg..Not.

Den här veckan är barnens första vecka i skolan! Måndag,tisdag och idag har jag kört barnen till skolan och kommit in i lite rutiner! Idag var första dagen jag hade dem själv på morgonen. Det gick kanonbra! Idag när jag slutade åkte jag till ner mallet och mötte Filippa för att köpa present till min värdmamma. Såg till min glädje att det var rea på Victoria's secret. Men jag lyckades hålla mig, men jag kom hem med sex olika body mist och hudkrämer. BRA PRIS och de luktar ju sååå gott! Dock höll jag mig från att köpa underkläder, även fast jag skulle behöva.. Varför snålar jag så? Jag och Filippa avslutade med en kaffe på Peet's! Väldigt mysigt..

Dessutom lurade en gubbe på mig choklad. En väldigt god och DYR choklad som nu blivit min favorit! SATAN! Tur att jag har sju månader kvar här så jag hinner njuta ordentligt ..

Imorgon fyller min värdmamma år och det ska väl firas antar jag? I don't know. Slutar 15.00 imorgon men ska se om jag kan ta tag i att sortera barnens böcker imorgon. På fredag jobbar jag sent men det ska bli mysigt! Blir filmkväll med barnen!

Det är väl ungefär så denna vecka har sett ut och kommer att se ut :)

Förövrigt så gick det jättebra att köra bilen idag!! KANON verkligen, jag blev så glad. Jag tänkte för mig själv påvägen hem "fan va duktig jag är som har kommit in i det så bra igen". Och vad tror ni händer när jag kommer hem? Jo - Jag lyckas inte parkera. Jag får motorstopp och panik i våran BRAAAANTA backe. Jag får inte till det och tillslut får jag panik och ställer mig på garageuppfarten istället. Jag hoppas det var okey. Min värdmamma o pappa är på sitt rum så har inte kunnat berätta det. Men min värdmamma brukar åka tidigare än mig till jobbet, så jag hoppas hon inte blir arg på mig. Jag menar, jag måste väl kunna stå där? Det är ju vår tomt och är till för bilar?..

Nu ska jag försöka hitta något bra på tv, sedan blir det sängen. Imorgon är det TORSDAG!

Hur vet man vad som är rätt? När jag bodde i Boston trivdes jag som fisken i vattnet och jag njöt verkligen utav mitt aupairliv. Jag hade mitt underbara kompisgäng och vi hade toppenkul tillsammans. Jag ville inte flytta därifrån, jag ville bo kvar och jag ville fortsätta bygga på det livet jag levde där. Men nu bor jag i San Francisco. Lite utanför San Francisco och jag känner inte samma lycka längre. Jag har börjat om på nytt och den där lyckan jag kände i Boston känns just nu väldigt långt bort. Jag vill inte åka hem. Jag vill stanna här och slutföra mitt år. Jag har bara varit hos familjen i 2.5 vecka och jag måste ge det tid. Jag kan inte räkna med att det kommer kännas tiptop på en gång. Jag måste ge det tid. Men hur lång tid ska man ge det? Jag trivs bra i familjen. Jag vet bara inte hur San Francisco ska leva upp till Boston.

Många säger att San Francisco är så mycket bättre än Boston. Men jag älskade Boston. Det var så otroligt fint och vet ni vad som gjorde det så fint? Alla mina fantastiska vänner! Jag vet inte om jag kommer hitta samma guldklimpar här. Ibland undrar jag varför jag valde att flytta till andra sidan kusten. Men samtidigt är jag glad att jag gjorde det. För ska man börja om, kan man lika gärna göra det ordentligt. Jag ångrar inte att jag tog en ny familj istället för att åka hem. Jag är inte redo att åka hem. Jag har 7 månader kvar av mitt aupair år. Och det ska jag kunna slutföra. Jag hoppas den där lyckan jag letar efter hinner komma innan dess. Jag är inte den som ger upp, och jag tänker inte ge upp nu heller. Jag ska kämpa.

Man lär sig alltid något på det man gör. Och för varje dag som går, så blir jag bara starkare. Hemlängtan växer väldigt mycket när man inte känner sig 100%. Så just nu tänker jag att för varje dag som går, är det en dag närmare tills jag kommer hem. Jag tillåter mig själv att säga så. För just nu vore det faktiskt skönt att vara hemma i Sverige. MEN! jag tänker inte åka hem. Jag ska stanna här året ut. Jag säger bara att jag gärna hade åkt hem om mitt psyke hade tillåtit mig.

Jag ska försöka göra mig själv lycklig här borta och jag ska försöka bygga upp ett nytt liv här innan dessa 7 månader är slut.

I min handväska kan man faktiskt inte hitta så mycket skoj. Man hittar en plånbok, ett internationellt körkort, ett par fingervantar, lypsyl, en kamera..Ja jag tror det är that's it. Du kan säkert hitta massa skräp också. Gamla biobiljetter, chokladpapper eller ett gammalt kvitto. Annars är min handväska välidgt tråkig. Men jag orkar inte gå runt med halva mitt liv där i som vissa gör. Jag är inte den personen som tar med mig sminkväskan eller parmfymflaskan så fort jag går utanför dörren.

---

Då har vi kommit till den dagen då jag ska berätta om mina syskon. Eller snarare mitt syskon. Jag har fått äran att få en underbar men livlig lillebror vid namn Emil. I skrivande stund är han 17 år och lever livet som tonåring. När vi var små hade vi en väldig hat-kärlek till varandra. Vi bråkade om det mesta, vi slogs, han bet mig och vi var väldigt sällan vänner. Vi ville väldigt ofta sätta varandra i bad situations. Men även om vi hade svårt att umgås med varandra som små, så uppskattade jag alltid tiden vi hade tillsammans. När vi för en gångs skull kunde leka tillsammans eller bygga en snögubbe tillsammans utan att bråka så var faktiskt hans sällskap väldigt underbart.

Nu på äldre dar, har vi kommit varandra nära. Det finns mycket han berättar för mig, som jag tror att han inte ens berättar för mamma och pappa. Han litar på mig och jag litar på honom. Han vet att jag finns här och han kan alltid prata med mig, och det gör han också. Bara han får komma till mig. Om jag frågar hur hans dejt var eller hur innebandyn gick kan det bli hus i helvete. Han måste få komma till mig. Jag tror det kommer ta tid. Det kan inte vara lätt att vara 17 år och ha en syster som bor i USA just nu. Jag tror ärligt talat att han saknar mig. Mer än vad han tror. Även fast vi kan kivas rätt bra så skulle jag aldrig byta ut honom mot någonting i världen. Han har humor, han kan skratta och kan är oftast villig att hitta på saker med mig!

Hur glad tror ni inte jag blev när han ville åka till Gröna Lund med mig och gå på Sommarkrysset? Vi gick på Pizza hut innan och käkade middag, sedan lyckades vi få sittplatser och satt där hela showen och sedan åkte vi karuseller. Sådana saker borde hända oftare.

Jag tror att vi kommer umgås mer när jag kommer hem. Jag tror han kommer ha vuxit, och vi kommer inse hur stark vår syskonkärlek är.

Min lillebror är världens finaste. Han kämpar med allt, han försöker och jag tror det kan vara jobbigt ibland för honom och se "hur lätt" jag ändå tagit mig framåt. Jag har kämpat hårt, jag menar inte att jag glidit fram. För jag har verkligen kämpat som f*n för allt som jag velat. Men jag tror tyvärr min bror får kämpa lite hårdare än mig ändå, han har det lite svårare med ekvationer och ibland är livet så. Dock är han way to much better än mig på att skruva bilar. Där är det jag som är underlägsen. Men vet du lillebror? Du är bäst! I mina ögon är du bäst! Jag kommer alltid vara din syster och du kommer alltid kunna luta dig mot mig och jag kommer alltid ställa upp för dig!

Jag kan inte förstå att du fyller 18 om några månader. Det är helt ofattbart. Det kändes som om jag fyllde 18 förra månaden. Men snälla, du kan väl vänta med krogdebuten tills jag kommer hem?

Emil, jag älskar dig! You will always be my "memil"

Hej Erika!
Jag har börjat kolla lite på vad jag ska läsa för kurs och ska även prata med min LCC ikväll. Jag bodde i Boston i fyra månader och hade inprincip anmält mig till en kurs. Men sedan var jag tvungen att gå in i rematch och nu bor jag här i San Francisco och måste börja leta nya kurser här.

Jag har inte läst någonting ännu, vi får se vad San Francisco har att erbjuda! Förhoppningsvis lyckas jag hitta en rolig helgkurs! :)

Nu är det ett nytt år och det finns 12 månader framför oss med möjligheter och lycka. Det kommer hända mycket detta år, det känner jag på mig!

Jag har ungefär 8 månader kvar här i USA och jag kan inte förstå att jag faktiskt åker hem detta år. Att jag i höst står på svensk mark igen. Det är helt ofattbart! Jag kommer få frågan om jag vill förlänga så småning om, och det tar jag då. Men nu känns det så skönt att veta att detta året är det året jag kommer komma hem igen. Jag längtar inte hem speciellt mycket, jag bara saknar alla människor där hemma. Jag saknar alla basic stuff. Som att baka kladdkaka och titta på Let's dance, att gå på mongoliska med min pojkvän eller gå och fika med en vän. Det kommer jag kunna göra när jag kommer tillbaka, men samtidigt känner jag sådan kärlek till det. Jag vet att när jag kommer hem till Sverige, kommer jag drömma mig tillbaka till USA och min tid här.

Därför tänker jag ta vara på detta 8 månader som jag har kvar här! För oavsett om jag vill eller inte, så kommer dessa månader bara att springa iväg, och rätt vad det är kommer det vara dags att boka biljett hem och fälla glädjetårar på arlanda istället för avskedskramar.

Jag kan inte förneka att jag ryser lite när jag tänker på detta. Ser fram emot det ögonblicket när jag står på svensk mark igen.

Herregud, varför pratar jag om detta? Lååång tid kvar tills dess ju!

Istället borde jag läsa min bok och sova, imorgon börjar barnen skolan och jag är nervös. Min värdpappa ska vara hemma och hjälpa mig och visa hur de brukar göra. Jag känner att jag ändå har hyffsat bra koll, men jag tycker bäst om att vara ensam med barnen. Det är lättare tycker jag och jag kan slappna av mer. Men håll tummarna att det går bra imorgon!

Godnatt :)

Alla människor har en varsin ryggsäck. Och meningen med livet är att fylla den ryggsäcken. Vad man fyller den med är upp till var och en. Alla har sin egen size på ryggsäcken och man bestämmer själv vad man vill fylla den med. Jag tror att när man fyllt sin ryggsäck, har man nått meningen med livet. Man gör sitt liv till sitt eget. Även om man delar sitt liv med någon, gäller det att ha sin egna ryggsäck att fylla. Alla har vi olika mål och drömmar, och självklart ska vi alla få möjlighet att uppfylla dem.

Jag tror att när man börjar på livets vandring börjar man fylla ryggsäcken. Oavsett om man fyller den med utbildning, resor, barn, recept eller vänner så är den alltid packad. Den finns där och det är bara du själv som kan bestämma hur du vill packa din ryggsäck. Och det bästa av allt - din ryggsäck kan inte bli för stor! Så du kan prova att packa ner en utbildning, och även om du känner att det inte var rätt för dig, så finns den i din ryggsäck, och det finns alltid plats för en ny! Det är något vi måste tänka på. Man gör aldrig något till spillo. Allt vi gör är en bra erfarenhet och oavsett om vi har lärt oss något eller inte, så har vi den i ryggsäcken.

Meningen med livet för mig är att gå sin egen väg och följa sitt hjärta. Att fylla sin ryggsäck och vid resans slut, känna att man lämnar den med en sliten rygg som burit runt på dessa fantastiska upplevelser. När vi tagit av oss ryggsäcken, ger vi den till någon annan och en ny underbar liten varelse kan börja fylla sin ryggsäck.

För mig är inte meningen med livet att få ett toppjobb och försörja familjen. Det är så mycket mer. Meningen med livet är alla dessa upplevelser vi har framför oss.

Så ta en titt i din ryggsäck, har du allt där i som du vill ha? Annars är det bara att börja fylla den! Det är aldrig försent!

Godmorgon!
Jag tänkte att jag skulle berätta lite om min lördag!

Sara och Paulina plockade upp mig och vi begav oss mot ett shoppingmall. Jag åkte dit med mycket pengar för att kunna shoppa mycket. Jag behövde gummistövlar, tröjor, ett par svarta jeans och så vidare. Men det enda jag kom hem med var en ny väska. Detta har hänt flera gånger, att jag åker iväg med pengar för att köpa saker, men ändå så köper jag ingenting. Varför? Jag måste ju shoppa, annars kommer jag få gå naken. Och det vill jag ju inte! Förhoppningsvis får jag bättre tur snart. Och kan shoppa loss ordentligt!

Shoppingstritan! (Ser ni, PALMER!)


Efter shoppingen åkte vi förbi ett hus som är känt för sin julgransbelysning. De har även öppnat upp sitt hus så man får gå in och kolla. De bor alltså där privat och har smyckat sitt hus från topp till tå. Det var väldigt fint även fast det var överdrivet mycket! Och att de dessutom öppnar upp sitt hus är väldigt pålitligt! Ta en titt!













Det var väldigt mycket julskyltning och hela huset var smyckat! Jag vet inte om bilderna ger rättvisa! Men det var helt otroligt! Jag vill inte veta vad deras elräkning ligger på..

Vi avslutade kvällen med en middag på en irländsk pub!

Innan jag går och lägger mig vill jag ägna ett inlägg åt min underbara pappa. Jag pratade med min pappa idag och jag vet inte vad det är, men vi har en sådan speciell relation. Han behöver inte säga något, han behöver bara stå där och vicka på sitt finger som han brukar göra. Eller säga "godmiddag" så börjar jag le och blir varm i hjärtat. Min pappa är knäpp. Ärligt talat. Det finns inget normalt med honom. Han är knäpp. Han kör barnvagn så jag ramlar av, han glömmer mig på Posten, han kör vilse med mig och han stänger bagageluckan i mitt bakhuvud.. Ibland undrar jag vad han försöker säga med det (?). Men vet ni vad? Jag har aldrig klandrat honom. Jag har älskat honom från första stund och han är som en vän för mig.

Jag älskar att åka till ICA och handla med honom. Vet ni varför? Jo, för varje gång vi kommer innanför dörrarna kollar vi på varandra och båda två tänker "Wienerbröd". Men sedan kommer vi överens om att vi går in och handlar först, och sedan tar det där goda wienerbrödet på kondiset utanför.

Jag älskar även att gå och träna med honom. Vi går på friskis&svettis tillsammans och det är så roligt att se att han är den enda som ställer upp att gå med sin dotter. Eller är jag den enda dottern som ställer upp och går med min far? Jag tror på det sistnämda. Men jag älskar det. Det är vår grejj, precis som dansen.

Även när vi är på stan och går till Vetekatten och fikar njuter jag. Jag vet inte om jag visar det så bra, men jag hoppas du vet att jag älskar att umgås med dig pappa! Vi kan verkligen prata om allting och jag älskar att vara i ditt sällskap. Okey.. Jag erkänner.. ibland kan du gå mig på nerverna när du börjar flamsa. Men vi är precis likadana. Precis likadana.

Vet du mer vad jag älskar med dig? Att du välkomnar mina vänner. Ibland lite för mycket, men det är uppskattat. Du blir vän med mina vänner och välkomnar dem.

Vi har en sådan speciell relation så jag vet inte hur jag ska förklara den. Men vi litar på varandra och kan disskutera otroligt konstiga men samtidigt seriösa saker. Du kommer till mig och vill prata väldigt ofta, och det betyder jättemycket för mig. Och jag vet att jag alltid kan prata med dig.

Pappa, sluta aldrig vara den du är! Du är perfekt och är en otroligt bra man, vän, arbetskollega och framför allt en grym pappa! Var den du är. Cause you're amazing, just the way you are!

 

Ser ni inte hur mycket kärlek och lycka det är mellan oss?

Vi har verkligen en perfekt "pappa-och-dotter-relation"

 

Jag älskar dig! ♥

Då har vi kommit till dagen då jag ska berätta om min tro. Jag vet inte vad jag tror på egentligen. Jag tror att det finns något där uppe, med en större makt. Men om det är gud, eller en ängel. Det får alla ha sin egen åsikt om. Religioner är väldigt intressant, och det är många olika saker i olika religioner som intresserar mig och greppar mitt intresse. Jag är född i den kristna tron. Jag är döpt, konfirmerad och jag vill även gifta mig i kyrkan. Jag kan inte säga att jag är troende, för allt känns så difust för min del. Jag vill ha något konkret att ta på. Jag gillar dock att det finns religoner, och alla får tro på dem vill så länge de inte skadar någon annan! Jag är glad att det finns något man kan tro på, för ibland kan det hjälpa en person att växa och välja rätt vägar i livet.

Men den viktigaste tron för mig just nu - är tron på mig själv! Att jag kan tro på mig själv, stötta mig själv och få mig själv att avsluta detta år. Min tro på att jag kan. Min tro på att jag kan ta mig till målet och göra detta år till MITT år. Det är viktigt att kunna tro på sig själv. Det har varit svårt för mig att lita på mig själv och verkligen våga chansa ibland. Men någonstans i mitt hjärta och långt bak i mitt bakhuvud, har alltid viljan funnits att våga tro på mig själv. Och nu äntligen sprudlar den mer än någonsin! ÄNTLIGEN vågar jag tro på mig själv. Jag vågar tro att mitt USA-år bara kommer att bli mitt år. Att detta kommer bli året då jag växer som individ, träffar nya fantastiska vänner och framför allt får ett minne för livet.

Jag vågar tro att jag kommer hem med en full ryggsäck i september! Jag vågar tro på mig själv - och det är jag glad för!

Jag vill bara säga GOTT NYTT ÅR! till alla mina underbara vänner hemma i Sverige och mina fantastiska vänner här i USA! Hoppas ni har haft en trevlig kväll och har skålat i skumpa!

Detta är faktiskt första nyåret som jag går och lägger mig före tolvslaget. Det har varit en riktigt jobbig dag och jag har kämpat mot mina tårar. Jag orkar inte vara uppe längre. Det är smärtsamt att vara där ute och umgås med familjen, de sitter och skrattar som en famij och ärligt talat så känner jag mig inte så involverad. Jag känner mig mest utanför. Så jag bestämde mig för att krypa ner i sängen.

Imorgon är det 2011 och ett nytt år med nya möjligheter. Jag ska se till att ta vara på detta året. För det kommer hända så mycket detta år!

Jag är väldigt besviken på min gamla familj just nu som lät mig flytta i dessa tider. Det gör så ont i bröstet och hjärtat. Jag vet att dem kanske gjorde det bästa (?). Jag vill inte klandra dem. Men det känns skönt att skylla på någon nu när tårarna tar över och man bara känner sig mindre och mindre!

Bäst jag går och lägger mig, så det kan bli nytt år. Om en timma ungefär är det även nytt år här i USA.

Godnatt!

Hur långt är ett ögonblick egentligen? Och vad är mitt alldeles speciella ögonblick? Det finns så många ögonblick jag skulle kunna dela med mig av. Tex när jag var på semester med familjen till Mallorca, när jag tog studenten, när jag låg på Astrid Lindgrenssjukhus eller när jag blev tillsammans med min pojkvän. Men jag tänker inte välja något av detta ögonblick. Istället tänker jag välja ett lite udda ögonblick, som är lycka för mig. Som ger mig glädje och som får mig att skutta runt i veckor efteråt.

När någonting blir tufft för mig, finns det en person som kan få mig att få ut mina känslor. Det är Martin. Om jag sätter på hans musik kommer det mycket tankar och känslor inom mig. Tankar som behöver rensas och kanske tårar som behöver komma ut. Men även lycka. Hans låtar är så himla bra att varje gång jag lyssnar på dem, är ett speciellt ögonblick. Jag kan inte välja ut ett speciellt datum som varit mitt egna ögonblick då jag träffat honom. För varje gång man får en liten pratstund och den där kramen och hälsningen på ett papper, är ett speciellt ögonblick i sig.

Jag kan inte kalla mig själv stalker. Jag är bara inponerad över hur han kan vara en grym entertainer samtidigt som han är tvåbarnspappa! Han skriver underbara låtar och är fantastisk på scen! Han har alltid många bollar i luften och ser alltid till att vi som står i publiken är med från första andetaget, till sista applåden. Han musik är grym i mina öron och att han har en underbar personlighet är ju bara ett plus! Snygg är han ju också, eller hur?